• Föräldrar som inte samtycker

    Mån 25 apr 2016 13:58 Läst 3132 gånger Totalt 4 svar
    Mån 25 apr 2016 13:58

    Hej!
    Jag vet inte riktigt var jag ska börja, hela situationen som har uppstått är så invecklad och komplicerad och jag känner att jag är i ett läge där jag längre inte vet vad jag ska tycka och tänka. För 1,5 år sedan så träffade jag min fästmö, underbar person som får mig att känna lycka bortom denna värld. Jag har valt att inte berätta om vår relation eftersom jag vet vilken inverkan mina föräldrar har på mig (erfarenhet från ett tidigare förhållande som varade 6 år). Nu när vi äntligen har gått ut med att vi ska gifta oss så har jag stött på enormt motstånd från mina föräldrar. Jag har känt noll stöttning och jag känner mig verkligen övergiven! Jag har väldigt stora problem med att smälta deras reaktion vilket i sin tur medfört stora komplikationer och bieffekter i mitt liv, som exempelvis sömnrubbningar, magont, viktnedgång m.m. Jag kan dock förstå deras reaktion till en viss del med tanke på att jag inte berättat något om förhållandet och sen att det helt plötsligt kommer ut att vi ska gifta oss. Mina föräldrar är i chock, jag pratade med de igår och de gör allt i sin makt för att stoppa detta. Min mamma börjar gråta och pappa ser helt förstörd ut och jag klarar inte av att se de sådana. Jag är en känslosam person som alltid vill se till att mina nära och kära har det bra, men i just detta fall så går inte det ena ihop med det andra. Den största anledningen till att de inte vill att giftermålet ska bli av är pga att de anser att vi är för olika. Morsan säger alltid att man ska hitta sitt jämlike och jag kan hålla med henne, men jag känner också att de inte ser vad jag ser i personen som jag älskar. Det mina föräldrar menar är att hon inte är något för mig och det finns flera olika anledningar:

    - Min fästmö är äldre än mig
    - Ingen högskoleutbildning
    - Mycket sämre jobb och ekonomiska tillgångar
    - Röker
    - m.m.


    Detta strider mot allt de lärt mig och hela min uppväxt, jag är alltså mosatsen till ovan. På ett sätt så förstår jag deras synpunkter och jag håller med att jag och min fästmö inte är varandras motsvarigheter men jag har ändå valt att bortse dessa "brister" eftersom jag älskar henne enormt! Det komiska är att om jag sätter mig i deras sits så hade jag antagligen reagerat på samma sätt som dem. Man vill ju sitt barns bästa och när man ser att barnet håller på att gå in på fel väg så gör man allt för att stoppa det.


    Föräldrar påpekar gång på gång att jag förkastar mig till fattigdom och att jag kommer få ett tufft liv med henne. De får för sig att hon bara vill utnyttja mig och situationen som uppstår och jag orkar inte förklara mer för de att hon är en väldigt kär person till mig, att jag bryr mig och älskar henne. De gör mig sååå osäker till allt, mitt förra förhållande tog slut pga att mina föräldrar skulle blanda sig i precis allt jag och mitt ex gjorde.

    Jag är helt utmattad, trött både psykiskt och fysiskt. D
    e senaste dagarna så har jag bara stängt av kroppen känslomåssigt för jag orkar inte må dåligt längre. Snälla hjälp, hur ska jag hantera situationen. Bör jag avbryta giftermålet och förstöra vårt förhållande för att tillfredsställa mina föräldrar, eller ska jag följa mitt hjärta och hamna i konflikt med mina föräldrar resten av mitt liv? Jag vill inte må dåligt längre, att ingå äktenskap ska ju vara en lyckostund i livet!



    Tacksam för tips och råd!


    Mvh
    Nary
  • Anonym (:()
    Visa endast
    Mån 2 maj 2016 22:15 #1

    Det låter som en dålig film. Tyvärr måste du ju göra ett val mellan din blivande fru och dina föräldrars påtryckningar. Visst att de vill ditt bästa, men å andra sidan är det ditt liv. Hur länge ska de få påverka dig?

  • Tis 3 maj 2016 22:25 #2

    Alltså, jag förstår att de är chockade och kanske arga för att du plötsligt slängde ur dig att du ska gifta dig med någon de inte ens visste att du hade en relation med? Det hade fått mina föräldrar att gå bananas också kan jag säga och det förstår jag.

    Däremot att de tror att du kommer leva i fattigdom för att din blivande inte har en högskoleutbildning är ju bara dumt... Varken jag eller min sambo har gått högskola och vi kan ändå spara en lön i månaden då vi båda har jobb. Och det är ju inte att vara fattig direkt. Vi behöver varken tumma på kvalitén på maten eller säga nej till nöjen. Vi har liksom råd att resa trots att vi har bil, husdjur osv. Och nu ska vi börja spara pengar till handpenningen till ett framtida hus.

    Min kille är för övrigt 6 år yngre än mig, (vet inte hur många år det är mellan er) men vi är ändå sjukt lika varandra på alla sätt. Han är min bästa vän och jag är hans. I vårt förhållande har ingen någonsin sagt något dumt om oss. Däremot när jag var tillsammans med mitt ex så var min mamma helt emot det. Men det handlade om helt andra saker. Hon var nämligen väldigt förtjust i min första pojkvän, så hon vägrade acceptera den andra. Och den tredje, som nu är min sambo alltså älskar hon.

    Jag tror du får förklara för dina föräldrar att man inte blir fattig pga att den ena inte har en högskoleutbildning. :P Jag menar, om du har ett högavlönat jobb så skulle ni båda kunna leva gott på det även om inte din blivande skulle ha ett jobb alls. Om ni inte tänker strö pengar omkring er i onödan alltså.

  • Tor 5 maj 2016 10:24 #3

    Någonstans måste du ju lita på dina instinkter och följa ditt hjärta kan jag tycka. Förstår att det är en jobbig situation för er men tror du verkligen på er så bör det inte vara något som ska kunna hindra er och det måste ju dina föräldrar helt enkelt acceptera. Du lever och bestämmer över ditt liv!

  • Ons 11 maj 2016 15:30 #4

    Du behöver absolut ställa dig frågan om de är du eller dina föräldrar som väljer din partner?

    Du är vuxen, du kan göra dina egna val, du behöver inte be om lov om du inte klarar detta, då klarar du inte heller av ett äktenskap. Jag tror inte din flickvän vill gifta sig med dina föräldrar. Lycka till med ditt val!!!

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll