Tar tacksamt emot råd... mår skit

Hej!

 

Först och främst: Du kommer inte alltid att må så här. Jag vet att du vet det, och att du kanske inte vill höra fraser i stil med ?det går över?. Men eftersom du har självmordstankar är det ändå viktigt att du påminner dig om detta. Även om alt känns nattsvart nu, och kommer att kännas så ett tag till, så kommer du ju faktiskt att bli glad igen. Inte bara för korta stunder ? den här tiden kommer att bli ett minne som förvisso kan vara jobbigt men som också kan ge en känsla av ?jisses, tänk att jag kände så?.

Två månader är väldigt kort tid efter ett tioårigt förhållande. Tillåt dig att sörja, att vara arg, rädd o.s.v. men gradvis bör du sedan gå över mer till att konstatera ?ok, nu blir jag ledsen igen, känner mig ensam igen, men det är en övergående känsla, allt är egentligen ? eller kommer att bli ? bra? för att undvika att fastna i negativa tankespiraler. Googla (seriösa sajter!!!) eller sök på biblioteket om sorg, sorgbearbetning och att undvika negativa tankemönster.

Och vad du gör: Begå inte självmord! Det är svårt att förstå vidden av hur det påverkar omgivningen ? och hur många i omgivningen som påverkas även om man kanske tror att de inte skulle bry sig. Dessutom finns det ingen ångervecka på självmord. Du skulle inte få chans att uppleva allt det glädjefyllda som väntar senare i ditt liv. Jag hade själv långt gångna självmordsfunderingar för många år sedan. Du anar inte hur glad jag är i dag att jag aldrig gjorde det ? Blir tårögd bara jag tänker på det:°-(

 

Sen tror jag för din egen skull att det kan vara bra att sätta lite gränser mot exet. Det är en stor omställning för er båda, men att fortsätta höras och ses så ofta som ni gör innebär naturligtvis att det blir svårare för dig att släppa taget (och kanske är det just det hon, kanske omedvetet, vill ? att du ska finnas där som ett trygghetsankare utan att hon för den skull vill ha hela kakan så att säga). Initialt blir det säkert jobbigt att, som Red lion så klokt föreslår, klippa eller ta ett långt uppehåll i att höras/ses. Men det skulle förmodligen ge både dig och exet välbehövlig distans.

OM ni ska fortsätta umgås föreslår jag att ni går i någon form av parterapi. Det kan verka märkligt om hon nu har klargjort att hon inte vill återgå till relationen, men att ta hjälp av en utomstående som leder samtalet med ?rätt? frågor etc. kan hjälpa er att reda ut det som var och hur det blev, så att ni båda kan gå vidare. Parterapi KAN vara ett sätt att hitta tillbaka till varandra (och att då undvika gamla mönster och roller som triggar bråk etc.), men det kan lika gärna vara ett sätt att försonas med att förhållandet inte funkade.

 

Angående barn så är det mycket möjligt att din tidigare tvekan var rätt med tanke på alla bråk etc. eller för att ni helt enkelt inte var helt rätt för varandra. Fundera ALLVARLIGT på om din nya ståndpunkt inte är ett ?ok? för att få tillbaka henne snarare än ett oreserverat ja. Det är viktigt, för barn innebär en STOR påfrestning på förhållandet. (En vän till mig sa ?det borde vara förbjudet att skiljas första året efter att man har fått barn?. När jag själv fick barn förstod jag precis vad hon menade. Min sambo och jag bråkade ALDRIG innan vi fick barn. Efter första barnet bråkades/tjafsades det ofta. Men egentligen hade/har det inte med själva förhållandet att göra utan det faktum att sömnlöshet är en tortyrmetod som effektivt slipar bort ens normala generositet, medkänsla och allmänna hyfs. Det gäller att ha distans nog för att inse varför man bråkar + att jag tror att det är viktigt att ha en relation som i grunden är bra.) Jag bör kanske även nämna att det självklart inte bara är jobbigt och sömnlöst att få barn, det är alldeles underbart också Men jag skulle inte vilja ha barn med fel? person. Att separera är skit. Att separera när man dessutom har barn är inte roligare, även om det ibland kan vara det bästa för alla parter ?

 

Det finns, även om det inte känns så just nu, andra tjejer därute som är lika bra eller till och med bättre för dig än ditt ex. Det innebär inte att ditt ex och du inte skulle kunna leva lyckliga tillsammans hela livet. Men det betyder att du inte behöver leva ensam och lycklig utan henne. Du kan leva lycklig ? oavsett om du nu väljer att göra det ensam eller tillsammans med någon annan (eller för all del med ditt ex).

 

Lycka till, och ta hand om dig!