Jag älskar honom så att det gör ont

här är en till som då och då är så förälskad att det gör ont... verkligen ONT! Jag kan bli tokig ibland och måste hoppa runt i lägenheten, brottas eller skrika för att inte spricka!:) Men det är ett härligt "ont" :D

MMMMMMMMMMMMMMMMm, njuter. Visst är det underbart att vara så kär att det susar runt i hela kroppen bara av att se på honom!

*ler*

Kram Maggi

Jag vet hur du känner dej...det bubblar av lycka i kroppen och hjärtat sväller av kärlek...ändå är jag snart 46. Vi har varit tillsammans i drygt 2½ år och bott ihop 18 månader idag. Kärleken har ingen ålder!!!

Robbis tjej: Jag tror lottiz menade cheeks inlägg..

Jag vet precis hur det känns att vara så kär att det gör ont. Jag blev ihop med min H2B för drygt 8 månader sedan och han är verkligen mitt livs STOOOORA kärlek!!! Jag har aldrig älskat någon som jag älskar honom. Han är verkligen den rätte för mig och han har allt jag någonsin önskat mig hos en man, och lite till..

(Enda nackdelen är att han är 16 år äldre, så vi kanske inte får så långt liv ihop, å andra sidan finns inget som säger att jag inte blir dement eller dör först av oss. )

Vi gifter oss nu den 22/11 och jag ska verkligen ta vara på den tid vi får tillsammans och njuta av att ha funnit KÄRLEKEN!

Själv är jag 26 år och har en son som är 9 och en dotter som fyllt 7 nyligen så jag är inte heller oerfaren och "blåögd" inför livets realiteter..

Grattis alla ni som funnit kärleken och glädjs åt det ni har. Kram Ekorren.

Fagas fästmö: tack för "inflikandet"! =)

Ja jag syftade nog på både Robbis tjejs inlägg och på Cheeks:
Jag vet hur det känns att uppleva så stark kärlek att det känns som om hjärtat svämmar över & det nästan gör ont - av ren kärlek!!
Ville även påpeka (med syfte på Cheeks inlägg) att det inte behöver betyda att man inte kan va utan denna människa i perioder. Man kan alltså visst va självständig OCH kär så det värker!

Did I make myself more clear!?? *ler*

Hej!

Känner igen mig!

Har aldrig förstått mig på de som går och funderar på om de är kära i någon eller inte...för om jag är det så märks det!!! (i alla fall för mig).

De gånger jag blivit och varit kär i mitt liv så har det varit som du beskriver.

Tur bara att förälskelsen går över annars skulle jag bli ett nervvrak!

Fortfarande jättekär efter åtta år!

/Liina

Vi har varit tillsammans i 12,5 år......och det gör inte ont längre...(hi hi). Men jag älskar honom av hela mitt hjärta. Numera har vi en liten son också på 9 månader så just nu går den mesta kärleken till honom. Vår egna går tyvärr på sparlåga. Men jag vet att han är den rätte och att småbarnsåren går fort. Nu ska vi ju gifta oss också och det känns fantastiskt. Sen ska vi försöka skaffa ett barn till. Vår lycka är total!

Ont? Hemskt? Det verkar läskigt.

Jag tror att jag föredrar en kärlek som lindrar alla smärtor, som gör allting lätt, lätt, lätt.

Det gör inget att det är hemvant, tryggt, och bekvämt.

Dea - håller med du...

Robbis tjej: jag vet att du skrev i ditt inlägg att det inte var frånvaron som gjorde ont, jag syftade på Rosalies inlägg. Hon skrev att de värsta dagarna i hennes liv var de 10 hon varit ifrån sin man/sambo/pojkvän.

När det gäller att vara så kär att det gör ont så tycker jag fortfarande att det verkar förskräckligt.... Förstår inte riktigt hur en del i denna tråd ser likheter mellan att "vara så kär så det bubblar av lkycka i kroppen" och att "vara så kär så att det gör ont". För mig är detta två vitt skilda saker, och jag skulle aldrig kunna använda mig av termer som ont, värker, hemskt när jag beskriver min KÄRLEK. Det var det jag invände emot i mitt första inlägg, INTE det faktum att ni är jättekära, för det är ju bara positivt!

Cheeks - ligger mkt i det du skriver. Den här känslan som jag får ibland är ju inte direkt "smärta" i den bemärkelsen - så det kanske e fel att använda orden "göra ont" egentligen. Vet bara inget bra sätt att förklara känslan... Det är verkligen som att hjärtat svämmar över av kärlek & man vet inte var man ska göra av alla känslor. Själv brukar jag bota det genom att kasta mej om halsen på honom i en enorm puss-attack! *s* Och sen känns det mkt bättre... hihii!
Men att det skulle va hemsk kan jag inte hålla med om - så länge jag har min älskling & vet att han känner likadant så är dom här "känsloöversvämningarna" bara positiva - fastän det ibland känns som om jag älskar honom "onödigt" mkt... *s*

Översvämning känner jag lite igen. Men så länge det är kärleksöversvämning så är det okej.

Anledningen till att jag reagerade på "gör ont" är att det finns många som är i relationer som är känslomässigt destruktiva, de bråkar, bli sams, har sex, bråkar igen, himmel och he1vete, allt står på spel hela tiden, och de tror att det måste vara så.

(Jag tror inte det gäller trådstartaren alls).

Men det talas så mycket om ljuva plågor och offra allt för kärleken och liknande i litteratur och andra media, och jag ville påpeka att det finns trygg, helskön kärlek med.

Det som gör ont är nog det stora och svindlande i att ha funnit en sådan lycka och sedan vara rädd att förlora den. "Easy come, easy go, typ." Det värker av kärlek och lycka att se in i Hans ögon och veta sig älskad. Det värker av vetskap att det underbara inte kommer att vara för evigt. Naturligtvis pirrar och bubblar det av glädje och kärlek med!

Jag kan jämföra det med kärleken till mina barn. Att JAG har åstadkommit något så underbart och så kan jag inte skydda det från världens ondska, bara älska det så mycket jag kan, det gör ont. Samtidigt pirrar det av glädjeruset.. Det känns ubbelt, minst sagt!

Som sagt så tänker jag passa på att njuta så länge det varar och oroa mig så lite som möjligt. Att ta ut bekymmer i förskott gör ju bara att man upplever dem fler gånger..

Ekorre, full av visdomar, typ..

Jag och min sambo har varit tillsammans i snart fyra år. Jag kan inte säga att det gör ont i mig, men jag har fortfarande den där nyförälskade, svindlande känslan. Jag kan sitta och titta på honom då han sover och bara känna mig varm och lycklig. Jag blir glad varje gång han kommer hem från jobbet och jag älskar att hitta på saker som gör honom lycklig.

Jag kan förstå att du tycker att dina känslor är så stora att det gör ont, men jag hoppas att de övergår till att bara kännas varmt och lyckligt istället. Känslorna blir inte mindre för det! :)