Gifta sig innan sambo?

Jag och min (snart) man flyttade ihop när vi hade varit ett par i tre månader. Och då flyttade vi till en helt annan landsände i samma veva. Vi rekommenderar våra vänner och yngre syskon att inte ha så bråttom att flytta ihop, men å andra sidan kunde jag inte tänka mig att vara utan honom, och han var den som frågade om jag ville bo med honom. Det är sex år sedan, och det är först för något år sedan som vi kände att vi var redo att gifta oss. Mitt ex mamma uttryckte det så lämpligt: "när man gifter sig är det till döden skiljer oss åt, men vad innebär det att vara sambo? Jag vill leva med dig tills jag tröttnar på dig och vill prova på någon annan?" (Jag gjorde slut med hennes son några månader senare.)

Att bo ihop är ett äventyr. Jag hade aldrig trott att min sambo skulle vara så pryd som han är. Det tog på riktigt fyra år innan han kunde prutta i samma rum som jag befann mig, och först de senaste månaderna får jag öppna dörren när han är där inne, men bara då han har slut på toapapper. Han är slarvig, jag är den som vill ha städat och rent. Jag bokar tvättstugan, han sorterar och bär allt. Jag lagar mat i flera timmar medan han steker pyttipanna.

Det mest spännande är ekonomin. Vi har separata konton men gemensamma utgifter. Och olika syn på pengar. Jag småshoppar lite varje vecka, han köper datorer och annat för äckligt mycket pengar. Sammantaget kanske det blir samma, men gud vad vi diskuterade monstret han byggde ihop. Den blev dyrare än vår bil, men det är en annan historia.

Då man bor ihop så går det inte upprätthålla fasaden på samma sätt som när man kan åka hem till sig och gömma sig, om än bara för en eftermiddag. Tvätta sina egna fläckiga trosor utan att vara rädd för att han ska se dem. Efter ett tag tillsammans hade han raserat alla mina murar, sett mig från mina värsta sidor och älskade mig lika mycket ändå. Mer till och med.

Anledningen till varför det gått så många år från att vi blev ett par och att vi gifter oss är att jag i 20-årsåldern sa att jag ska känna den person jag gifter mig med utan och innan. Eftersom mina föräldrar gifte sig nio månader efter de blev ett par och jag föddes nio månader efter bröllopet. De hade aldrig tid att lära känna varandra innan det dök upp en jäkla massa barn som skulle tas hand om. Än idag, 28 år efter att de gifte sig, upptäcker de saker om varandra som de inte hunnit prata om innan. Och nu är det yngsta syskonet på väg att flytta hemifrån, och de vet inte vad de ska göra när de bara är två.

För mig och mannen jag gifter mig med om två veckor finns inte så många överraskningar kvar. Jag vet vem han är, och jag vet vem jag gifter mig med. Jag har sett hans bästa och sämsta sidor, och även om jag kan bli galen på en del saker så älskar jag honom mer än vad jag trodde var möjligt. Och vi gifter oss eftersom jag inte kan tänka mig ett liv utan honom.