• Äldre 21 Apr 18:23
    2844 visningar
    10 svar
    10
    2844

    Panik!

    Ska gifta om om ca 2 månader. Nu börjar jag känna panik!

    Först och främst lider jag av fibromyalgi som gör att jag inte kan lita på kroppen. Värken kommer vara där, det vet jag, men jag är så rädd för att snubbla och än värre ramla på väg fram till altaret. Då jag ska ha en knäkort klänning vill jag allra helst ha lite klackar på skorna. Men självklart ökar detta risken till att hamna på mage... Har redan köpt ett par låga skor som jag tar på mig efter vigselakten, men det ser ju inte alls lika fint ut som med klackar. Speciellt då jag är typ tre äpplen hög och har rätt korta ben.
    Letat skor febrilt men hittar inget som jag kan tänka mig, om de inte har "farliga" klackar vill säga. ;)
    Sen att stå upp, helt stilla, under så lång tid brukar göra att kroppen får spatt. Det är det som gör allra värst ont för mig.

    Sist, men det som verkligen oroar mig mest, är att även min urinblåsa spelar mig spratt. Just nu planerar jag för att inte dricka någon vätska alls 1 dygn innan. Fast inte ens då skulle jag nog kunna vara säker. :( Jag kan kissa men sen efter en liten stund vara kissnödig igen. Och när jag blir kissnödig innebär det att jag måste till toa NU! Självklart borde jag ha fått hjälp för det här, eller mer tydligt beskrivit mina problem inför en läkare. Men nu är det ju lite sent påtänkt (när det gäller inför bröllopet åtminstone).

    "Höga" klackar, utan vätska och stå still i minst 30 minuter. Vad tänkte jag på?

    PS. Mitt problem med blåsan är något som jag inte har delat med någon, någonsin! Har haft dessa problem i över 25 år...

  • Svar på tråden Panik!
  • Äldre 21 Apr 19:30
    #1

    Hej! 


    Ta det lugnt, det kommer helt säkert att gå bra :) 


    Vigseln: 


    Min svåger och svägerska gifte sig förra året. De hade stolar framme vid altaret för brud, brudgum, tärna och marshalk. Det kan vara ett alternativ?!  Vil rekomendera dig att du dricker något så att du inte svimmar, då har du i vart fall ingen kroppskontroll så vill inte rekomendera det. Kanske du kan uppsäka läkare innan? Gör knipövelser så ofta du kan, packa med dig tena och ta några djupa andetag.  


    Klackana: 


    Är det värt att ha å höga om det gör att du blir orolig om du klarar att gå i dem?  Hur höra vill du ha? Jag är också bara ett par äpplen hög, hadde dessa www.clarks.co.uk/p/26106604 som gäst på bröllop. Gick in dem varje dag på jobbet(hemma på kvällarna) för att de skulle sitta bra och jag inte skulle få skoskav, det är ett hett tips!


     


    Lycka till! 

  • Äldre 21 Apr 20:07
    #2

    Åk ut till kyrkan någon helg i förväg och prova att gå med klackarna där. Vissa kyrkor har väldigt ojämna golv och då är det inte trevligt att ha höga klackar. 


    Jag har inte fibro, men andra smärttillstånd och jag ångrade att jag tog högklackade skor för det enda jag minns av vigselakten är "ajajajajajajaj är det inte klart snart?????"
    Visst är det snyggt med höga klackar, men det är inte så snyggt med en brud som vinglar fram och som sen knappt kan stå på benen pga värk.

    Prata med prästen innan, som sarasunden skriver så kan ni säkert få sitta en stund. 
    Att välja minimalt med psalmer (och kanske lite kortare psalmer också) samt kanske bara en eller två kortare egna låtar om ni ska ha egna alls, kan göra att ni putsar bort en kvarts stående...
    Och använd tena eller annat skydd ifall att, testa det gärna redan nu om du inte gör det, så du kan känna dig trygg i att det funkar och att det inte syns eller märks.

    Allt löser sig Solig
    Ha en underbar bröllopsdag

  • Äldre 22 Apr 00:32
    #3
    sarasunden skrev 2015-04-21 19:30:20 följande:

    Hej! 


    Ta det lugnt, det kommer helt säkert att gå bra :) 


    Vigseln: 


    Min svåger och svägerska gifte sig förra året. De hade stolar framme vid altaret för brud, brudgum, tärna och marshalk. Det kan vara ett alternativ?!  Vil rekomendera dig att du dricker något så att du inte svimmar, då har du i vart fall ingen kroppskontroll så vill inte rekomendera det. Kanske du kan uppsäka läkare innan? Gör knipövelser så ofta du kan, packa med dig tena och ta några djupa andetag.  


    Klackana: 


    Är det värt att ha å höga om det gör att du blir orolig om du klarar att gå i dem?  Hur höra vill du ha? Jag är också bara ett par äpplen hög, hadde dessa www.clarks.co.uk/p/26106604 som gäst på bröllop. Gick in dem varje dag på jobbet(hemma på kvällarna) för att de skulle sitta bra och jag inte skulle få skoskav, det är ett hett tips!


     


    Lycka till! 


    Tack!
    Kommer köpa ett par pumps och passa gå in dem på jobbet. Ramlar jag där så överlever jag. Eller det är i alla fall bättre där. 

    Knipt har jag gjort i åratal. Handlar nog mer om en ansträngd blåsa och kroppen som ibland inte kan kontrollera musklerna (jag kniper som vanligt men det fungerar inte...).

    Jag har sååå svårt att se mig, min man och de andra sitta på stolar. När jag ser mig själv gifta mig står jag upp. Men jag får väl tänka på det.
  • Äldre 22 Apr 00:44
    #4
    Chicita skrev 2015-04-21 20:07:44 följande:

    Åk ut till kyrkan någon helg i förväg och prova att gå med klackarna där. Vissa kyrkor har väldigt ojämna golv och då är det inte trevligt att ha höga klackar. 


    Jag har inte fibro, men andra smärttillstånd och jag ångrade att jag tog högklackade skor för det enda jag minns av vigselakten är "ajajajajajajaj är det inte klart snart?????"
    Visst är det snyggt med höga klackar, men det är inte så snyggt med en brud som vinglar fram och som sen knappt kan stå på benen pga värk.

    Prata med prästen innan, som sarasunden skriver så kan ni säkert få sitta en stund. 
    Att välja minimalt med psalmer (och kanske lite kortare psalmer också) samt kanske bara en eller två kortare egna låtar om ni ska ha egna alls, kan göra att ni putsar bort en kvarts stående...
    Och använd tena eller annat skydd ifall att, testa det gärna redan nu om du inte gör det, så du kan känna dig trygg i att det funkar och att det inte syns eller märks.

    Allt löser sig Solig
    Ha en underbar bröllopsdag


    Tack! Helt klart borde jag testa kyrkans underlag.
    Men Tena lär nog inte vara en idé. Kissar jag så kissar jag... Och jag kommer inte känna mig bekväm då jag inte använt sånt förut.
  • Äldre 22 Apr 07:29
    #5
    +1

    gå till doktorn! 

    Du har förmodligen en överaktiv blåsa och mot det finns mediciner.  Bara ring till doktorn och begär hjälp, det är inte krångligare än så.  Bara att förklara läget och säg att det är panik eftersom du ska gifta dig. 

    Det hinner du på 2 månader, tro mig! 

    Lycka till!

  • kouki
    Äldre 22 Apr 08:31
    #6

    Håller verkligen med Nyfiken om att du borde kontakta läkare, i och med att det faktiskt finns hjälp som du kan få, vare sig det är överaktiv blåsa eller inte. Gå inte och lid och få ångest över att inte kunna göra saker i 30 år till! 

  • Plätti­s
    Äldre 22 Apr 10:20
    #7

    Jag har också värk, något läkarna kallar "ett förstadie till fibro" och min kropp får också spatt om jag står upp för länge. När ni går fram till altaret kommer du kanske hålla din blivande man i armkrok? Känner han att du trampar lite fel kommer han hålla dig på fötter och du kanske blir lite lugnare av att ha honom nära  

    Min sambo har redan fått lova att inte släppa taget om mig på hela bröllopsdagen, dels för att jag ska kunna gå i skorna och dels för att lugna mina nerver.

    Vi kommer ha en borgerlig vigsel som räcker i ungefär en kvart, och det är nog min maxgräns för vad jag kan stå upp innan det börjar göra ordentligt ont. Har du provat inläggssulor och skor med platå? Platån gör att det inte blir lika hög klack, och man får en jämnare viktfördelning över hela foten. 

    Och ring läkare för att få hjälp med blåsan! Det är en mycket dålig idé att inte dricka på ett dygn innan. Kroppen producerar fortfarande vätska även om du inte dricker, så det kommer bara leda till att du får vätskebrist och extrem huvudvärk. Att åka direkt från vigseln till sjukhus för att få dropp känns inte som en drömkväll heller. 


    Per aspera ad astra, ad infinitum.
  • Äldre 22 Apr 23:07
    #8
    Nyfiken gul , nu fru skrev 2015-04-22 07:29:35 följande:

    gå till doktorn! 

    Du har förmodligen en överaktiv blåsa och mot det finns mediciner.  Bara ring till doktorn och begär hjälp, det är inte krångligare än så.  Bara att förklara läget och säg att det är panik eftersom du ska gifta dig. 

    Det hinner du på 2 månader, tro mig! 

    Lycka till!


    Tack för givande svar!

    Tror också jag har en överaktiv blåsa! Lider även av täta blåskatarrer i perioder (detta har jag försökt att få hjälp med via sjukvården, men icke).
    Ska ringa VC igen. Men är rädd för att de inte kan hjälpa mig och åter igen vill att jag ska ta kontakt med specialister själv (läs gynekolog, då de först vill utesluta klimakterie, men specialistsjukhuset tar ej emot nya patienter...).

    Varje gång jag tar en sån här fight med sjukvården tappar jag orken totalt! Och nu har jag ingen tid till att bli orkeslös.
  • Äldre 22 Apr 23:19
    #9
    Plättis skrev 2015-04-22 10:20:52 följande:

    Jag har också värk, något läkarna kallar "ett förstadie till fibro" och min kropp får också spatt om jag står upp för länge. När ni går fram till altaret kommer du kanske hålla din blivande man i armkrok? Känner han att du trampar lite fel kommer han hålla dig på fötter och du kanske blir lite lugnare av att ha honom nära  

    Min sambo har redan fått lova att inte släppa taget om mig på hela bröllopsdagen, dels för att jag ska kunna gå i skorna och dels för att lugna mina nerver.

    Vi kommer ha en borgerlig vigsel som räcker i ungefär en kvart, och det är nog min maxgräns för vad jag kan stå upp innan det börjar göra ordentligt ont. Har du provat inläggssulor och skor med platå? Platån gör att det inte blir lika hög klack, och man får en jämnare viktfördelning över hela foten. 

    Och ring läkare för att få hjälp med blåsan! Det är en mycket dålig idé att inte dricka på ett dygn innan. Kroppen producerar fortfarande vätska även om du inte dricker, så det kommer bara leda till att du får vätskebrist och extrem huvudvärk. Att åka direkt från vigseln till sjukhus för att få dropp känns inte som en drömkväll heller. 


    Har redan sagt till den blivande mannen att jag vill ha hans stöd fram till altaret. Samtidigt vill vi båda egentligen ses först när det är dags, ordentligt. :) Hade tänkt fråga prästen om hon tillät att jag fick gå fram med min dotter. Min dotter är 14 och för gammal för att agera brudnäbb men för ung för att vara tärna. Dottern vill sååå gärna vara med och skrida fram med mig eller med oss alla.
    Får försöka leta fram mina "tåsulor" i gel. De borde hjälpa lite i alla fall.

    Vet att det är illa att inte dricka under lång tid. Och i min dröm tar man ett glas bubbel, eller två, under tiden man fixar sig. Denna gången vill jag inte frångå mina drömmar! Har varit gift förut och den dagen var inte alls som jag drömt om.

    En fråga... Vad menar din läkare med förstadie till fibro?
    Nyfiken då jag själv har svårt att förlika mig med min diagnos. Tog mig 7 år att få diagnos, anade att jag hade fibro. Men när jag väl fick diagnosen så ville jag inte veta av det. Fick även ME på köpet...
  • Plätti­s
    Äldre 23 Apr 09:07
    #10
    1cinalifetime skrev 2015-04-22 23:19:54 följande:
    Har redan sagt till den blivande mannen att jag vill ha hans stöd fram till altaret. Samtidigt vill vi båda egentligen ses först när det är dags, ordentligt. :) Hade tänkt fråga prästen om hon tillät att jag fick gå fram med min dotter. Min dotter är 14 och för gammal för att agera brudnäbb men för ung för att vara tärna. Dottern vill sååå gärna vara med och skrida fram med mig eller med oss alla.
    Får försöka leta fram mina "tåsulor" i gel. De borde hjälpa lite i alla fall.

    Vet att det är illa att inte dricka under lång tid. Och i min dröm tar man ett glas bubbel, eller två, under tiden man fixar sig. Denna gången vill jag inte frångå mina drömmar! Har varit gift förut och den dagen var inte alls som jag drömt om.

    En fråga... Vad menar din läkare med förstadie till fibro?
    Nyfiken då jag själv har svårt att förlika mig med min diagnos. Tog mig 7 år att få diagnos, anade att jag hade fibro. Men när jag väl fick diagnosen så ville jag inte veta av det. Fick även ME på köpet...
    Kan du inte se bröllopet som något som ger dig superkrafter att orka bråka med sjukvården? Jag har slitit som ett djur för att få hjälp med mina problem, och en del i det har varit att jag vill klara av bröllopsdagen. Hittills består det till största delen av att prova olika mediciner som gör att smärtan blir hanterbar, men det går inte alls bra än så länge. 

    Jag bad att få bli utredd för fibro bara för att få en diagnos och veta vad som är fel. Min smärtproblematik började när jag var 10 och har varit oförändrad sedan jag var 15-16. Nu är jag 27 och äckligt less på att ha ont och vara begränsad av min smärta. I alla fall tryckte min läkare på triggerpunkterna och jag hade 10 av 18. För att det ska räknas som fibro ska man ha 11.... Så med tiden kan det säkert utvecklas till fibro, men i nuläget har jag bara ont. 

    Att du har svårt att förlika dig med din diagnos förstår jag absolut, men jag har haft ont så länge utan en diagnos att det skulle kännas bra att bara kunna förklara för alla som ifrågasätter min smärta att det beror på något. Sedan jag var liten har jag fått höra att jag själv hittat på mina smärtor för att slippa undan allt från att hjälpa till hemma till att vara med på gympan i skolan. Nu har jag gjort egna efterforskningar och kommit fram till att smärtan förmodligen beror på överrörlighetssyndrom (en mildare form av Ehler-Danlos). Jag har även fått det bekräftat av en läkare. Att jag har ett namn på min "fiende" gör i och för sig inte att det gör mindre ont, men jag inbillar mig i alla fall inte. 

    För mig var det en lättnad, att få veta att det inte är något fel på bara mig utan att fler har samma problem. Att jag kommer få leva med det resten av livet accepterade jag för många år sedan, men nu ser jag ingen anledning att vara rädd för det eller tro att det kommer hindra mig i framtiden. Det värsta jag kunde föreställa mig var att inte kunna få barn eftersom min kropp inte skulle klara av det, men det oroar jag mig inte för längre. Så länge jag ser till att ha muskler som håller ihop kroppen kommer jag klara vad som helst. (Eftersom överrörligheten påverkar bindväv och senor, vilket leder till sträckningar och att saker och ting lättare hoppar ur led om inte muskulaturen är en rustning som skyddar allt.)
    Per aspera ad astra, ad infinitum.
Svar på tråden Panik!