Dessutom behöver du inte hinta till din kille om diamanter i förväg. Möjligen för att vänja honom vid tanken att lägga en massa pengar på en ring då. Enligt den svenska traditionen är det visserligen killen som friar, men sedan går man och väljer förlovningsringar gemensamt. Då kan du/ni välja de ringar ni tycker om.

Själv var jag så säker på att han skulle fria att jag började leta ringar redan innan. Då snubblade jag över en Ebay-auktion där den fina diamantringen måste köpas nu. Så sedan låg den där så lämpligt i en ask som min man diskret plockade med sig innan han friade. Egentligen var den tänkt att vara vigselring, men man tager vad man haver.

Andra lämpliga tidpunkter för diamantsmycken: Vigselringen (naturligtvis), morgongåva, smycke efter första barnet, jämna bröllopsdagar... och varför inte en födelsedag?

Sedan finns det ju billigare men fina alternativ till diamanter om man nu inte ska nöta på smyckena varje dag.

Är det inte snarast så att de flesta verkligen undviker att ge någon en slät ring - just för att alliansringar brukar vara släta? Det är ju en symbol, inte att han satsat så mycket pengar på dina smycken att han "sviker sin investering" ifall han går. Trots allt så ligger överlåtelsen i hjärtat och inte i plånboken.

Skulle jag kräva diamanter i samma storlek som vår överlåtelse skulle vi inte ha några pengar kvar att leva för.