Gifta sig överviktig eller banta 30 kg? Tacksam för ärliga svar! Bmi 38

Jag förstår dilemmat och hade ångest för samma sak när det började bli aktuellt att vi skulle gifta oss. Det blev en sån krock mellan min bild av en brud och insikten att jag inte skulle kunna se ut på det viset. (Kanske en liknande insikt som en del får när de för första gången inser att det drömbröllop de föreställt sig i verkligheten kostar sjukt mycket pengar, och de är inga miljonärer.) Jag har inte heller varit överviktig hela livet utan blivit det i vuxen ålder, så det är liksom inte en del av min identitet som det kanske är om man alltid har varit överviktig.

Jag tänkte också på fotona, att det är en dag i sitt liv när man verkligen får "go all in" på skönhet, ha värsta klänningen, proffssminkning och en professionell fotograf som gör sitt yttersta för att få bilder där man är riktigt, riktigt vacker, då vill man väl också vara sitt allra vackraste jag - vilket i de flestas medvetande = smal.

Men samtidigt...

Efter några år av självhat började det gå upp för mig att jag inte kan leva på det sättet. Jag kan inte avstå från att göra saker jag vill för att jag vill vara "snygg" när jag gör dem. Jag kan inte hålla på och skjuta upp saker i väntan på att jag ska bli smal, för tänk om jag aldrig blir det? Hur många år ska jag sätta mitt liv på paus?

Så jag har slutat vänta. Det betyder inte att jag har släppt ambitionen att gå ner i vikt, det vill jag och jag har en plan och ett datum (däremot har jag prioriterat ner det när jag haft andra saker som varit mer överhängande). Men jag började göra det jag ville göra, här och nu som jag ser ut för tillfället. Ok, tankarna på fallskärmshoppning fick jag lägga ner eftersom stor övervikt + dåliga knän är ett hinder på riktigt, men annars. Jag slutade gömma mig. Jag började bada efter att inte ens ägt en baddräkt på åratal - och jag älskar att bada. Jag började vara social prata med folk utan att bekymra mig över vad de skulle tycka om min kroppsform. Och jag skaffade mig en brudklänning i storlek 52 och gifte mig, och det var en jättefin dag och alla var glada och maten var god och framför allt var det en jättefin och känslosam vigsel. Och jag var skitsnygg, så det så.