Hur blev du friad till/Hur friade du?!

Här kommer en som fortfarande är i totalt chocktillstånd! ;D
Jag sitter här med en guldring på fingret och har snart varit förlovad i ett dygn

Vi blev bjudna till en parmiddag hos ett par vänner igår på nyårsafton, men vi bestämde oss för att äta själva hemma innan vi gick över till dom. Värdinnan för kvällen (en av mina närmsta tjejkopisar) ringde dagen innan och frågade om vi skulle förlova oss, att det var därför vi skulle komma sent. Jag gapskrattade åt hennes tanke och sa att så var absolut inte fallet. Jag berättade senare för sambon och vi skrattade båda åt vad hon sagt.

Vi satt här hemma och åt underbart god trerätters som vi lagat tillsammans. Sedan promenerade vi hem till vännerna där värdinnan och de andra tjejerna genast granskade mitt finger. Hade vi förlovat oss? Jag skrattade igen och sa att dom var knäppa som trodde att vi förlovat oss bara för att vi valde en romantisk middag själva innan partyt.

Festen blev toppen. Sällskapsspel, skratt och stoj.
23:45 går vi ut för att skåla in det nya året. Värden för kvällen förberedde fyrverkerierna och jag var den som höll koll på klockan. När klockan slagit midnatt ropade alla i vanlig ordning gott nytt år, jag och sambon pussades och sen sa han "Kom, vi går lite hitåt så vi inte står för nära fyverkerierna".
 Jag tittade lite åt andra hållet för att se när fyverkerierna lämnade backen och sedan vänder jag huvudet åt min sambo igen. Då säger han "2014 har varit ett jättebra år, men 2015 kommer bli ännu bättre" och tar med ett stort leende upp en guldring ur fickan. Jag blir helt ställd och det första som kommer ut ur munnen är "Skämtar du?" (kanske inte vad jag önskar nu att jag sagt ;)). Han skrattar och säger "Nej, jag älskar dig och jag vill leva resten av mitt liv med dig. Jag vill gifta mig med dig.". PANG sa det och jag börjar stooorgråta. Alltså, verkligen stooorgråta. Jag stod helt framåtböjd och kunde knappt andas och tårarna bara sprutar. Han frågar då lite skämtsamt "Är det ett ja eller?" och jag reser överkroppen så vi står ansikte mot ansikte igen. "JAAAA!" fick jag ur mig och sen kysstes vi.

Resten av sällskapet står en bit bort och fattar inget. Min FÄSTMAN (hihihi) ropar då "Jag friade!" och ett stort jubel bryter ut. Mina tjejkompisar rusar fram och kramar oss och sen när deras pojkvänner/sambos hunnit fram blir det fler kramar. Vi går till värdparets lägenhet igen och vi lämnas ensamma i köket för att ringa till våra föräldrar. Nyheten om förlovningen blev succé. Det jag kommer minnas mest är hur min mamma skriker till sitt nyårssällskap (en del av min släkt) "HAN HAR FRIAT!" när jag är kvar i luren samt när jag ringde snyftandes till svärfar och sa "Din son har friat till mig..."

Nu sitter jag här med min fästmans gammelfarmors förlovningsring från 1910 på fingret. Så otroligt romantiskt att han valde att fria med den. :) Men den är tyvärr en aning för stor, så imorgon ska vi åka och kolla på egna ringar. Jag har inte hjärta att förminska hans gammelfarmors ring och riskera att en del av graveringen förstörs.

Jag har också skrattat gott idag när jag pratat i telefon med värdinnan/kompisen och hon berättade att de andra stått och diskuterat om varför jag plötsligt börjat gråta så hejdlöst. "Äh, hon satte väl skumpan i halsen" va det dom trodde. Hahaha :)

Jag trodde verkligen inte att min sambo var redo för detta steg. Jag blev totalt överraskad! :) Min drömprins, han som jag var kär i i sjuan och åttan och som jag varit kompis med i 7 år innan han blev min!! Han som jag har skrivit om i min rosa-glittriga dagbok när jag var 12-13 :) Honom ska jag gifta mig med :)

 

Ursäkta novellen, men ja.. Jag är fortfarande på rosa moln och planerar att stanna här ett tag :)