Förlovning och/eller frieri

Vad roligt det var att läsa att det finns fler som mig och dom jag tänkte på när jag startade tråden!
En del av dom har dock börjat ändra sig nu på grund av att dom sitter mer vid internet och har sett hur många andra gör. Ibland blir vi påhoppade på olika sociala medier av människor jag och/eller dom känt länge där dom nästan hånar oss för att det inte lett till äktenskap på en gång. Första gången det hände blev jag jätte chockad eftersom förlovningen faktiskt "i min värld" leder till äktenskap fast nått/några år senare. Så slutmålet eller vad man ska kalla det är ju detsamma som för alla andra.

Men har man inte råd eller tiden inte känns rätt för att gifta sig just då så tycker inte jag att det är fel att vara förlovad i några år tills "frieriet/äktenskapsfrågan" ställs.
Det blir ju lite som ett symboliskt frieri som startar vägen mot bröllopet och äktenskapet. Hur kan det inte vara lika fint som en frieriförlovning? För många drömmer ju om frieriet/samtalet även om dom är förlovade. Jag vet inte hur det är för andra men jag vill ha någon form av "frieri" innan blir gift.

Det är så himla fint när frågan "ska vi inte ta och gifta oss" ställs i den mest vardagliga formen för det speglar ju ofta paret i sig. Romantik finns ju i vardagen om man kan se den.

Mmm, fast i sex and the city filmen ber ju Big Carrie om att inte bli kallad för pojkvän just för att det kändes ungt. Så hon började ju kalla honom manfriend. Det kanske är det man ska kalla dom nu då manvän, haha. Jag misstänkte det när du skrev om hur det var i din krets.

Så fort en tjej förlovade sig i vår församling så visste vi att dom tänkte ingå äktenskap. Fast vissa av oss, dröjde längre än 1 år. Och en del fick ett symboliskt frieri eller frågan om när det skulle ske efter ett tag. Men förlovning ledde alltid till äktenskap mellan paren.

Och det sitter i mig än idag.

Visst är det så. Förlovning är ju ett löfte om kommande äktenskap.

I min värd är förlovning och frieri exakt samma sak - oavsett vad man kallar det - dvs. ett löfte om att gifta sig. Det behöver inte vara inom ett år, eller två år eller ens 30 år, man behöver inte bestämma ett datum i samband med förlovningen, men så fort diskussionen om bröllop "nån gång i framtiden" har kommit på tal (och man har kommit överens om att båda vill förstås ) så är man förlovad, ringar eller inte, datum eller inte.

Därför har jag svårt att se skillnad på förlovning och frieri. Ett frieri behöver inte vara ett storslaget "Vill du gifta dig med mig?" på knä med 10 000 rosor och levande ljus, det kan vara så enkelt som att någon tar upp tanken på giftermål och att man sedan gemensamt bestämmer sig för att det är något man ser i framtiden. Så tänker i alla fall jag.
Att vissa vill att partnern ska fria igen tycker jag själv verkar lite skumt, men om båda är med på det och vet att det förväntas så ser jag inga hinder. Förlovning är ju ingen juridisk handling utan kan göras hur många gånger som helst på hur många olika sätt som helst utan att det betyder nånting.

En puss till dig!

Efter att jag läste upp det för honom så ville han läsa det själv och han blev riktigt förvånad. Han trodde det måste gå till på det storlagna viset med bröllopet 1 år efter. (Han har sett många Hollywood filmer.)  Jag tycker inte oms torslagna grejer utan är mer åt vardagsromantik hållet eller en speciell middag på tu man hand på en fin restaurang. Ska jag ha storslaget vill jag göra det gemensamt, överraskningsgrejer är inte min melodi och gör mig rysligt nervös.

Han tyckte så mycket om det du skrev att han tog det till sig. Han är jätte glad över att han kan fria exakt när han vill och att det är orden inte det han gör som kommer få mig att sväva på små moln.

Han tyckte även om tanken på en 2-3 år lång förlovning så jag får som jag vill och han får som han vill (förlovningsfria). *Tjuter glatt* Ja man kan säga att det gick upp rätt många saker för honom som att man kan fria utan ring och gemensamt gå och välja ut ringarna.

Att jag i dagens läge tjatar om en lite längre förlovning är för att vi vill kunna bjuda dom som står oss nära och fira det på ett fint sätt. Men ekonomin tillåter inte en 1 årig förlovning så då får vi vänta lite med bröllopet tills vi har råd.

Jag har haft ett kuvert bröllop och det är inget fel i det men jag känner inte att jag vill ha det den här gången Jag vill bjuda våra gäster på vårt bröllop med betoning på ordet bjuda. (Fast vi hoppar över diskussionen om kuvertbröllop i den här tråden. )

Om vi gifte oss idag skulle vi bara ha råd att bjuda våra föräldrar och syskon. För vi vill ju inte lägga alla pengar vi får in på den dagen, man måste ju leva också.

Men det skulle kännas otroligt tråkigt om vi borde låta bli att förlova oss snart bara för att vi inte ha råd att gifta oss efter 1 år.

Vi anser att såvida ingen osäkerhet kommer emellan så skall man gifta sig innom ett år efter förlovning/frieri, förlovningen är ett frieri och ett löfte om att gifta sig.
Enligt oss

Håller med dig. Så är det ju faktiskt tänkt. Men alla får göra som de vill så klart :) Sedan kan man absolut välja ringar tillsammans....om man nu KAN välja haha. Jag har blivit friad till och vigseldatum är beställt samt kyrka bokad av mannen. Men jag är en velpotta så inga ringar ännu då jag har fått äran att välja och fortfarande inte kunnat bestämma mig, velar mellan två. Men har bestämt mig för att överraska mannen då vi ska åka på fotbollsresa i november tänker jag ha fixat ringarna och överlämna dom när vi sitter på hans favoritlags hemma arena :)