Hur når jag fram?

oj vilket jobbigt dilemma. känns som att "ta i med hårdhandskarna" och liksom säga att "nu jäklar ska vi prata du och jag och vi ska båda vara ärliga mot varann och utan att tolka saker och ting fel", inte är rätt väg att gå (även fast man säger det på mildare sätt än jag skrev, men kunde inte uttrycka det bättre). 

det känns som att din man har någon känsla av otillräcklighet i sig som han inte kan skaka av sig och som gör att minsta lilla påpekning bli världens kritik mot hans rena existens. jag läser lite att han har något på hjärtat han inte kan/vill vara ärlig med. frustration med barnen? kan vara, han kanske inte vill erkänna att han tycker det varit/är svårt? 

och jag förespråkar aldrig skiljsmässa förrämn man gjort i princip ALLT man kunnat. 

förresten, äldre tösen, är det också gemensam dotter eller? 

han behöver ju en liten wake up call verkar det som, han verkar behöva höra din lilla metafor, om att du styr båten ensam och att den håller på att sjunka. fattar han itne den, ja men ta den på svenska då. :P hur länge sen var det ni gjorde något tillsammans? bara du och han?