Vart drar man gränsen?

Jag tycker ni ska bjuda dem ni vill: En del har väldigt stor släkt där man kanske inte ens känner hälften, ja då kan många säkert kvitta. 
Hade det gällt oss hade det blivit min familj/släkt men enbart mannens familj då resten bor i finland och är över 200 personer och inte skulle kommit iaf. 

Respektive till släktingar hade vi väl varit tvungen även om man kanske inte känt vissa osv. Respektive till vänner? Ja alla hade fått ta med sina utom EN. Låter skithemskt jag vet men hon ägnade tyvärr en hel del tid för länge sedan att försöka få min man i säng så nej tack. Då hade jag tagit smällen att vår vän inte hade kommit utan henne. I mitt liv är hon aldrig någonsin välkommen. 

Ammande barn är ju oftast välkomna även på ett barnfritt bröllop. Trösta er med att de föräldrarna brukar inte stanna så länge iaf ;) 

Släkt och vänner ska bara bli glada om de blir bjudna tycker jag även om jag vet att många ofta förväntar sig saker. Gäller min släkt också tex...

Lycka till med allt!