En vacker dikt

Visst är livet inom oss vackert när vi väl funnit det.

Jag kunde se att hon såg på mig från andra sidan av butiken. Hennes ögon lyste och i ögonblicket kände jag hur livet tändes inom mig. Blickarna oss emellan speglade livets ljus, som står bortom hela yttre verkligheten. Ljusets tunnel en sådan djup kontakt jag aldrig skådat. Hon fick tiden att stanna. Hon väckte utrymmet inom mig att tändas. Hon fick tidens mörker att upphöra, likt solen sa farväl åt de bullrande molnen. De vi kallar kärlek vid första ögonkastet, har jag nu fått min fulla förståelse för.

Hon gav födelse till ett nytt begrep av kärlek och jag kallar det för livets gnista. Utan att kanske veta det så med denna gnista fick hon livet inom mig att tändas. Hon fick mig att upptäcka detta utrymme inom mig, bortom tid och rum som jag alltid burit med mig. Nu vidare på min resa  i tiden kan jag resa tids lös och vara ett med livet inom mig

Hon har skänkt mig en gåva så ovärderlig. Jag har fått gåvan av livets gnista som jag nu kan dela med Världen. Hon kallar jag för livets ängel som gömmer sig tryggt i utrymmet mellan tiden. Där av är hon livet i sig själv och evigt här mellan varje sekund till att väck livet i oss.

Jag vet inte hur jag ska kunna tacka dig. Men jag vet innerst inne att du ler vänligt mot mig, där i utrymmet av varje sekund. För sådan är du, du ger utan att vilja ha nått tillbaka.

Tack