Förlovning = Glädje, eller?

En sak jag lärt mig av min blivande är att han inte funderar mycket på sådant, han friade visserligen och på ett oromantiskt sätt (bakom dudchdraperiet) men vi ska nu gifta oss. Jag har varit förlovad tidigare även om jag bara var 19 så var det seriöst för mig, jag har en son från det förhållandet men insåg efter några år att det inte funkade. Varje förhållande formar en hade jag inte levt ihop med min sons pappa så hade jag och min nuvarande inte klarat av att leva ihop, det förhållandet gav mig mer skinn på näsan. Man tar sådana steg för att det känns rätt just då sen kan ingen spå in i framtiden. Jag hade inte oroat mig om jag var du.