• Min tärna har hoppat av

    Mån 14 apr 2014 11:53 Läst 3523 gånger Totalt 18 svar
    Visar endast inlägg av Maj Brud - Visa alla inlägg
    Mån 14 apr 2014 11:53

    Min tärna har hoppat av. Bröllopet är Maj.
    Det hela började med att hon skickade ett mail till vår Toastmadame om att hon inte orkade rent psykiskt ta tag i Möhippan. Hon tyckte tydligen att det var jobbigt att ringa till som hon själv uttrycker det " En massa okända människor"
    Eftersom det ser ut som att det inte blir någon Möhippa så väljer min blivande man att efter viss vånda att berätta alltihop eftersom han vet att jag kommer bli besviken om det inte blir någon möhippa, så vill han inte att jag ska gå och vänta på det och sen att det inte blir något. Samt att han tycker att min tärna bär sig förfäligt åt efter allt vad jag har ställt upp för henne. När jag försöker prata med min tärna så blir hon bara sur och resultatet av det är att hon inte längre vill vara med. Har köpt och betalat klänning för 1400 kr till henne.
    Vad gör jag nu?
    Väljer jag en ny tärna?
    Om jag ska välja en ny hur presenterar jag det?
    Egentligen känner jag mig sviken av min tärna och orkar egentligen inte fråga någon annan av rädsla att få ett nej
    Vad tycker ni?

  • Mån 14 apr 2014 15:39 #3

    Precis som ni säger så förväntar jag mig inte något stort, Några av mina närmsta vänner kan samlas och sitta och äta lite och prata en kväll räcker för mig. Problemet är att nu verkar det som om tärnan inte alls tänker komma på bröllopet alls överhuvudtaget. Rent praktiskt så är där inte så många andra som kan ordna en möhippa även om den inte är så stor, En av mina vänner som skulle kunna är Toastmadame så hon har en hel del att stå i plus att hon har student för sin dotter veckan efter och har en del att planera inför det också. En annan av mina vänner ska sjunga i kyrkan och har en del förberedelser inför det. En annan är lite sjuklig så hon kan jag inte tänka mig att hon tar det på sig. De flesta verkan tänka att det är tärnan som ska dra igång något. Själv kan jag ju inte gärna pyssla med det. Den separata frågan är om jag måste ha en tärna när min sambo har en bestman?

  • Tis 15 apr 2014 06:45 #9

    Tack alla ni för era svar. Som jag nämnt innan vill jag verkligen inte ha en vild Hippa utan en dag/kväll tillsammans med en del av de kvinnliga gästerna, lite som en inför bröllopet kväll.
    Angående tärnans avhopp så är det kanske mer känslomässigt jobbigt att hon lämnar, känner mig sviken av någon som jag litade på. Dessutom så vill hon inte ens prata med mig i telefon eller svara på sms. När det kom till min kännedom att hon inte pallade med Möhippan så försökte jag ju tala med henne för att framföra att jag inte förväntade mig något stort och komplicerat, för att liksom lungna henne men det gick inte fram hoss henne. Sen verkar det nu som att hon har svårt för att ta kontakt med främmande människor och det är något som är nytt för mig. Det har inte föresvävat mig att hon skulle kunna känna så. Nu kommer hon varken som tärna eller gäst på bröllopet och det är mycket trist. Jag anser ju att riktiga vänner kan prata och reda ut saker och ting om nu något blivit fel eller tolkats fel.
    Eftersom det känns jobbigt att fråga någon ny tärna så här nära inpå så har jag funderat på att göra så här
    Vår Toastmadame vill gärna komma och hålla mig lite sällskap och dricka lite skumpa hoss frissan. Sen blir jag hämtad av min blivande, hans bestman vars fru kör bilen. Vi blir därefter fotograferade. Eftersom min pappa ska överlämna mig i kyrkan så kommer brudgum och bestman att befinna sig i kyrkan. Då är jag typ ensam i församlingshemmet i ca en timme förutom min pappa som sluter upp efter ett tag. Då tänkte jag be mina övriga nära väninnor om de hade lust att komma ner till församlingshemmet och hålla mig lite sällskap, prata och ha lite kul, ja ni fattar själv. De följer sedan med mig till kyrkan och finns hoss mig i vapenhuset tills det strax före är dags att gå in. Då kan de gå in och sätta sig. Sen behöver jag någon som håller brudbuketten men det skulle en väninna kunna göra eftersom hon ska sjunga i kyrkan så kommer hon förmodligen att sitta ganska långt fram. 
    Detta känns ganska schysst. Jag får liksom lite reserv tärnor ändå. Sen tänkte jag avtala med någon speciell som kan bistå mig under kvällen och sitta ganska när mig om jag skulle behöva hjälp med något, klännig etc
    Vad tycker ni

  • Tis 15 apr 2014 13:29 #13
    Frults skrev 2014-04-15 08:27:12 följande:

    Maj Brud,
    Jag fattar att du känner dig sviken. Vem hon nu var så var hon inte en riktig vän som lämnar och inte ens vill prata om det!

    Prata med dina vänninnor, säg som det är och de gör sig säker sällskap i församlingshuset. MED GLÄDJE!

    Släpp det tråkiga som varit nu och fokusera frammåt på er dag!

    Varma lyckönskningar!


    Tack
  • Tis 15 apr 2014 13:41 #14
    Chicita skrev 2014-04-15 10:21:29 följande:

    Det låter jättebra :)

    Det är klart att du känner dig sviken. Jag gick igenom något liknande med min ena tärna själv och det slutade med att jag bröt helt med henne när hon skickade ett sms kvällen innan bröllopet och talade om att varken hon eller hennes familj skulle dyka upp (efter att hon blivit bortplockad som tärna så ville hon ändå gärna komma som gäst hade hon sagt först).


    Många gånger så är det dock att man (brud och tärna) inte har pratat ihop sig innan och man vet inte vad som förväntas och vilka uppgifter man har. Och när det då förväntas saker som man inte vill ställa upp på så är det lätt att det går överstyr.


    För vissa är det så enkelt som "vem betalar klänningen?". För andra är det bruden som har extremt höga förväntningar på tärnornas engagemang...

    Men här låter det som att något allvarligare ligger under.
    Jag uppfattade det som att din blivande hade pratat med henne angående att försöka hålla möhippan ändå (eftersom du skriver att han berättade för dig att det inte skulle bli någon så måste han ju ha fått veta det på något sätt innan du och tärnan sen pratade). Kan det hända att han har råkat säga något åt henne så att hon blivit väldigt sårad? 
    Om ni varit så bra vänner att du ville ha henne som tärna så låter det ju som att något har hänt... 
    Det är nog viktigt att få prata med henne även om hon just nu inte vill. Kan någon annan gemensam kompis agera "mullvad" och bjuda hem både dig och henne samtidigt? 

    Lycka till :) 


    Tärnan hade skickat ett mail till vår Toastmadame och meddelat att hon inte fixade att hålla i Möhippan, hon fixade inte att ringa till en massa okända människor, hon nämnde något om en personlig stress som gjorde det omöjligt för henne. Och undrade om Toastmadamen kunde ta hand om hela grejen, vilket hon då inte kunde för hon hade mycket redan och sedan har en student veckan efter. 
    Som jag uppfattar det så tog hon åt sig att jag hade fått reda på att hon mailat, jag försökte bara prata med henne för att förklara att hon inte behövde ta det på så stort allvar. Men då slöt hon sig fullständigt och kan tänkas kanske skäms hon lite för att hon inte orkar med det. Jag bara menade att hon kunde sagt något innan så hade vi inte behövt hamna i den här situationen. Dessutom så har jag för ca 6 månader sedan frågat henne om hon verkligen orkade med att vara tärna och att jag inte blev sur eller besviken om hon drog sig ur då. Men då försäkrade hon att det inte var några problem.

    Dessutom så skrev jag till henne att jag inte förväntar mig någon stor omständig möhippa utan bara något enkelt, en middag en kväll tillsammans med några av mina närmsta tjejkompisar som är bjudna. Och det märkliga är att då svarar hon att det var precis så hon hade tänkt sig det och då förstår jag inte varför det var så tungt för henne. Det känns som om det är något annat som ligger bakom men jag får ju ingen kontakt med henne.

    Har försökt ringa och smsa, så sent som alldeles nyss men hon svarar inte.
    Vad tycker ni? ska jag fortsätta försöka få henne att svara? 
    Skrev i smset att jag vill bara prata med henne och att hon inte behöver känna att hon måste vara tärna om hon inte känner för det.

    Samtidigt så känner jag ändå att någon riktig vän är hon inte när hon beter sig som hon gör
  • Tis 15 apr 2014 13:57 #17

    skrev att jag inte är sur eller arg, Att detta bara är ett dumt jäkla missförstånd och om hon bara hade sagt något så hade vi kunnat hjälpas åt

  • Tis 15 apr 2014 15:30 #18
    Maj Brud skrev 2014-04-15 13:57:05 följande:

    skrev att jag inte är sur eller arg, Att detta bara är ett dumt jäkla missförstånd och om hon bara hade sagt något så hade vi kunnat hjälpas åt


    Kalaspinglan skrev 2014-04-15 13:56:56 följande:

    Det verkar som att det ligger mer bakom än att hon inte orkar dra ihop en möhippa/ringa okända. Nu spekulerar jag, men har hon för mycket på jobbet? Problem i privatlivet? När en människa är riktigt riktigt slut kan minsta lilla uppgift kännas oöverstigliga, och det kan vara svårt för omvärlden att förstå.

    Jag tycker du ska sluta "jaga" henne nu. Hon ser att du ringt och sms:at. Om hon ville prata med dig, skulle hon ha svarat eller ringt tillbaka. Ge henne lite tid nu - hon kanske tror att du är jättearg och vågar inte prata med dig av den anledningen. Eller så är hon helt enkelt så slutkörd att hon inte orkar prata med dig - hon är kanske rädd för att du ska försöka övertala henne till att ändå fixa en möhippa.

    Det bästa nu vore kanske att skicka ett SNÄLLT mail (oavsett hur du känner) där du skriver att du är ledsen över att hon inte vill vara tärna längre, men att du inte är arg på henne. Skriv att du gärna vill prata med henne och att du inte har några krav på henne. Någon rad om att hon betyder mycket som vän för dig är säkert också bra. Fråga hur hon mår, om hon har för mycket på gång och att hon kan berätta om sina problem för dig.

    Även om du är arg och säkerligen skulle ha lust att säga både det ena och det andra, tror jag att det är bäst om du andas djupt och försöker tänka konstruktivt och med en ängels tålamod.

    Vissa människor skäms enormt om de åtar sig en uppgift de senare inte klarar av, och drar ut på att meddela det så länge det bara går.


    Jag skrev såhär, jag vill bara prata med dig, det betyder inte att du måste vara tärna om du inte kan eller inte känner för det. Jag är inte sur eller arg detta är bara ett dumt jäkla missförstånd. Hade du bara sagt något om att du tyckte det var jobbigt så hade vi kunnat lösa det tillsammans. Du tar det på för stort allvar vännen. Skickar dit en kram fast du nog inte vill ha en
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll