Kärlek?

Jag måste fråga en sak till er "därute". Jag har varit gift med min fru i snart 9 år. Det är en viss ålderskillnad mellan henne och mig. Hon vill gärna alltid ha rätt även om det skulle visa sig vara helt fel som hon tänker så finns det alltid svar varför hon har gjort som hon har gjort. Alla svaren hon kommer med rättfärdigar henne. Det är alltid andra som har fel medans hon alltid har rätt. Hon har en vuxen utredning på Habliteringen som beskriver att hon finns inom Asberger problematiken. Min fru blir om något år 30 år. Med åren har hon blivit elakare och elakare. Vi har 4 gemensamma barn som är underbara. Jag vet inte vad jag ska göra. Det känns som om jag lever ett parallell liv med henne. Vi kan aldrig samtala om något. Hon blir alltid uppretad även om det inte är något speciellt jag försöker prata med henne om. När hon hör att jag har en annan åsikt blir hon oftast rabiat i sättet. Slår ifrån sig som ett barn och det går absolut inte rätta till det den kvällen. Sex har vi, eller rättare sagt jag. Hon ligger som en docka och vekar inte känna något. Frågar jag henne om det var skönt så är svaret , ja. Varken mer eller mindre. Nu till det aktuella problemet. Småljugit har hon alltid hållit på med. Besvikelserna har väl avlöst sig om vart annat, men jag har tyckt om henne också. Nu idag upptäckte jag att hon har pantsatt vigselringarna. Och det kändes vill jag lova. Det kändes som om jag inte hade något alls gemensamt med henne. En stor klump i magen . Vill gärna höra några råd ifrån er.