Jag har bränt ut mig en gång och varit nära en andra gång, men då lyckades jag bromsa i tid eftersom jag kände igen tecknen. När jag kom hem från jobbet och bara grät för att jag var trött och det var stressigt så sa min sambo åt mig (som han alltid gör) att jag inte mådde bra och borde göra något åt det. 

För mycket stress under lång tid kan leda till utbrändhet, så även om du inte är det nu så finns en risk att du blir det om du inte förändrar din situation. Är det jobbet som stressar eller något annat? Kan du påverka det som gör att du mår dåligt? Jag hade tre jobb i höstas, så jag sa upp mig från ett av dem och sa till min chef att jag behövde jobba mindre på de andra två (som var två halvtidstjänster på samma ställe). Bara att han sa okej och att jag fick jobba så mycket eller lite jag ville gjorde att jag orkade mer. Pressen försvann.

Lättaste sättet jag upptäckt för att hitta det som är problemet är att blunda och tänka på lite allt möjligt. Jobb, ekonomi eller vad det nu kan vara. När jag börjar smått hyperventilera och får ont i huvudet har jag hittat problemet. Då gör man något åt det. 

Du kan absolut gå till en läkare och få hjälp med problemet, det är mer trovärdigt om man har sin läkare bakom sig när man går till chefen. Men när jag träffade min läkare i höstas för att få hjälp med min huvudvärk tittade han på mig och sa: "Har du det lite stressigt just nu?" och så övertygade han mig att jobba lite mindre.

Nu mår jag toppen, jobbar heltid på en ny arbetsplats och trivs som fisken i vattnet. Utbrändhet och stress känns som att det inte finns, men jag kommer alltid att vara vaksam på tecknen. När jag inte kan slappna av, gråter för att jag inte vet hur jag ska hinna med livet och mår så dåligt att jag bara vill gömma mig i sängen - då är det dags att dra handbromsen och göra något åt det.