Skall jag bjuda min pappa på bröllopet eller inte?

Det är så otroligt svårt att råda i något sånt här, då man absolut inte vet hur situatinen ser ut och hur relationen är. Mer än vad du skriver. Och hur man ska/bör agera är jättesvårt att säga. Jag förstår också din blivande som förmodligen bara vill ditt bästa och tänker att din pappa inte gjort sig förtjänt av att komma. Jag förstår dig också, det är trots allt din pappa och som du skriver, du vill inte riskera någon osämja.

Du kanske skulle prata med dina bröder om det här? Berätta precis som du skriver här, att du velar kring att bjuda in er pappa eller inte. Att det känns som att han inte bryr sig lika mkt om dig och att du inte vet hur du ska göra. Dom kanske har något gott råd att komma med eller så kanske dom åtminstone förstår om du väljer att inte bjuda in er pappa.

Egentligen tänker jag såhär, vad tror du, känns det som, att du skulle ångra mest i efterhand - att bjuda honom eller inte bjuda honom? 

Bara för att han är din pappa, så betyder det givetvis inte att han bör få hur många chanser som helst och du måste inte bjuda honom, så jag tycker inte du ska ha dåligt samvete ifall du väljer att inte göra det. Om det är så, att han inte visar något större intresse, så har han ju på sätt och vis valt det själv - att inte ha en relation till dig och din familj.

Jo det förstår jag, ville nog mest bolla lite med någon tror jag. 
Det är precis så min sambo säger,att han inte tycker att min pappa förtjänar det. Men det är så sjukt svårt detta!!

Jo kanske,men de vet inget om bröllopet än, ingen i vår närhet som gör det än. Jag har försökt tidigare och berätta och prata med de kring pappa,men det lyssnar inte. De bryr sig bara om sitt eget för de är så konflikträdda. Det känns som de går in genom ena örat och ut genom andra. De ser och märker men vågar inte,fast pappa ibland kan bete sig illa mot de och så,bara hör av sig när han behöver hjälp,så vill de att man stöttar de och så,men skiter sen hur han gör mot mig. De tycker och tänker massa men sen fega tyvärr. :( Sen är min papap väldigt duktig på att spela offer och tycka synd om sig själv och i detta fallet om han inte blir bjuden så skulle han verkligen spela offer och tycka synd om sig själv och jag skulle vara den hemska dottern och allt på hans sida släkten. Min mamma har försökte prata med mina bröder men kan inte göra så mycket mer än så,jag är vuxen och mamma och pappa är skillda så svårt för henne med. Hon tyckr jag skall strunta i pappa för hon blir ledsen över och se hur ledsen han gör mig varje gång,men så lätt är det ju inte. Min sambo har sagt att han kan ta all "skit" och frågor som kommer komma om vi inte bjuder pappa, men känns inte rätt heller och vill ju inte att min familj skall ogilla han för det eller tro att han bestämmer enbart eller att jag skyller på min sambo. Och sen vet jag att det kommer ändå ifrågasätta mig när han inte är med eller så. Grymt svårt. 

Jag är ju rädd för att ångra mig, de är hur man än vänder och vrider på det min pappa och klart att jag vill att han skall vara med på mitt bröllop. Men samtidigt vet jag ju att han inte direkt bryr sig ,utan mer för syns skull liksom. Vet att hans sambo inte heller bryr sig och är förtjust i mig,för tror hon tycker jag är för lik min mamma och så. Så svårt,sambon vill inte att de kommer,så mycket som måste tas i åtanke.

Samtidigt är inte han den enda som jag funderar kring hur jag skall göra,funderar även hur jag skall göra med min ena bror och hans familj. Att det inte bara kan får vara en bra och lycklig stund och att alla kan försöka och komma överens när det gäller sånt här. tragiskt,

Men som du säger,faktum är ju att han faktiskt har valt detta lite själv. 

Då förstår jag att det inte känns så lätt, eller aktuellt, att prata med dina bröder om det hela. 

Det är alltid extra svårt när det är familj, för familjen är ju familjen. I slutändan är det ju bara du, och din sambo, som kan avgöra huruvida ni ska bjuda in din pappa eller din bror med familj. Familj i all ära, men ibland måste man sätta ner foten. Bara för att det är familj, så är det inte alltid människor man mår bra av att ha i sitt liv, tyvärr.

Sedan är ju frågan vad som blir jobbigare för dig. Att bjuda in din pappa och bror och dom kommer på bröllopet, att bjuda in dom och dom inte dyker upp eller att inte bjuda in dom överhuvudtaget och då kanske behöva försvara det inför släkten. Nu säger jag inte att du/ni ska låta andra avgöra hur ni väljer, men ibland kan det vara så att det helt enkelt inte är värt energin och tiden att göra på ett visst sätt.

Ni gifter er inte förrän nästa sommar, visst? Då har du ju lite tid på dig att fundera på saken både ett och tio varv till. Jag tänker att inbjudningarna behöver ni ju inte skicka ut förrän om ett år ungefär, så du/ni kan ju faktiskt tänka på saken tills dess.

Men ja, han har ju absolut varit en del i att du ens sitter och har dessa tankar och funderingar nu. En relation, oavsett om det är till en förälder, en partner eller en vän osv, så krävs det ju att båda ger och tar.  

Ne det är en väldigt komplicerad sittutation kan man ju säga. 
Ja men precis,det är ju ändå det. Och större delen av min familj kommer inte till och komma, det vet jag om inget mirakel skulle ske. Så känns ju ännu mer liksom. Ne så är det ju,jag vill ju gärna ha med min bror och brorson men min brors sambo och framförallt 1 av hennes barn vill jag inte alls ha med. Då han får göra precis som han vill och liksom lite så,misstänker och tror att pojken har adhd,vilket inte han kan rå för men mamman har ingen pli eller ordning på honom, tror iof att hon också kan ha det. Sen är faktumet att jag hatar henne, det är ett starkt ord och inte många jag ogillar så,men hon gör jag verkligen det med,då hon styr och ställer över min bror och har sån kontroll. Han får inte ha kontakt med min mamma eller mig för henne ändå bor vi på samma ort. Han och hans familj kom inte på min dotters dop då de hade träning i fotboll,känns som en löjlig ursäkt och vet att de inte ligger till så. Men känns inte som att det går och bjuda bara min bror och brorson och han lär säkert ändå inte få gå själv. 

Jo,det värsta är nog och bjuda in och de inte kommer,de skulle göra mest ont. Får nog verkligen sitta ner med sambon och prata om detta och fundera. Men känns som han tycker inte det finns något och prata om eller så,utan känns som han verkligen har bestämt sig redan och är väldigt fast kring det. 

Ne precis,så tiden finns där absolut, så ingen stress så,men svårt då huvudet säger en sak och känslorna en annan. Men hinner ju fundera bra länge.

Jag håller helt och hållet med dig. 

Jag förstår dig till hundra då jag var i samma situation min pappa ringde/ringer mig aldrig inte ens när jag fyller år. Så jag förstår vad du menar med att det gör så himla ont och man blir sårad. Jag bjöd honom inte på min förlovning jag kände att han inte var värd att komma om han inte finns där för mig kan han fan heller inte förvänta sig att få vara där i livets ljusa stunder. Jag fick folk som protesterade och sa att det trots alla är min pappa. Ja det är han men det spelar ärligt talat ingen roll!

Jag fick ett samtal sen när han hör om nyheten via min bror och jag fick en rejäl utskällning. Då sa jag bara när har du brytt dig om mig? Ringer bara när du vill något. Jag påpekar att han endast träffat min fästman 2 gånger...

 ursäkta för långt svar men jag tycker inte du ska bjuda honom! du har  säkert mycket andra människor som bryr sig om dig och din familj biologisk eller ej, kärlek visar man inte via blodsband utan via omtanke :)
hoppas det löser sig!