längtar efter att bli gravid

Jag förstår din längtan, den är du inte ensam om! Många kvinnor i vår ålder, och även män såklart, längtar efter barn. Alla har vi olika förutsättningar och vissa väljer att köra på direkt medan andra väljer att vänta. Vi väntar pga ekonomin och det känns supertungt ibland när man längtar så mycket, men förhoppningsvis är det värt det - då slipper vi stressen med ekonomin och kan fokusera helt på bebisglädje när vi väl blir föräldrar :)

Hur ser det ut för er, och varför tror du att ni måste vänta 1-2 år till, är det pga utbildning/ekonomi eller annat?

Som KimOchKjell sa, så ska du strunta i vad folk har för åsikter om det här med utbildning, ålder m.m. Det viktigaste för barnet är ju att det har två föräldrar som känner sig redo för att ha barn och att barnet känner sig välkommet och älskat! En mogen och barnälskande 25-åring utan utbildning kan bli en mycket bättre förälder än en karriärmedveten 35-åring som egentligen bara skaffar barn för att "det hör till", samtidigt som en mogen 35-åring kan bli en bättre förälder än en omogen 25-åring. Alla är olika och alla gör vi på vårt sätt!

Jag förstår om ni väntar av praktiska skäl, men har ni diskuterat den här frågan och hur ni känner angående att vänta lite till? Som du säger så vet man aldrig hur lång tid det tar att bli gravid när man väl börjar, och om längtan är väldigt stark kan man ju ibland göra om planerna lite. Oftast klarar man mer än man tror.

Ville bara säga att du inte ska känna dig ensam, vi är fler här ute och jag förstår dig precis. Hoppas att vi kan sätta igång snart också. Kram

Ja jag tror faktiskt också att ni oroar er mer än ni behöver när det gäller ekonomin. Ok om ni vill vänta pga andra praktiska saker, som att ni inte tror att ni orkar med en bebis när han pluggar m.m. (men det tror jag inte är något problem), men att vänta pga att ni inte skulle ha råd känns onödigt försiktigt enligt mig. Ni skulle nog klara er fint på de två inkomsterna!

Själv är både jag och min sambo jätteledsna över att behöva vänta med barn, men vi har verkligen inte råd! Jag är den enda med fast jobb och han har inga inkomster alls (inte ens a-kassa) i nuläget, så vi skulle få ut pyttelite om vi bara hade min mammapeng. När det handlar om så låga inkomster tycker jag att man bör vänta med att skaffa barn tills båda har en stabil inkomst, vare sig det är lön eller studiemedel eller något annat. I ert fall tror jag att ni är överförsiktiga och försöker planera livet lite för mycket, och som någon sa så blir livet aldrig exakt så som man tänkt sig. Den ena kan förlora jobbet eller bli sjuk när som helst, eller så hittar ni inte drömboendet snabbt nog, osv.

Självklart gör ni bäst i att vänta tills just ni känner er redo för att bilda familj, men tänk över det vi sagt här i tråden (många olika åsikter, jag vet) och fundera över vilka saker som verkligen är viktiga att ni har avklarade innan ni börjar. Kanske måste inte precis allt på checklistan vara avbockat :)

TS: Nej men då förstår jag dig verkligen! Vi har precis samma bakgrund som ni, vi har haft det kämpigt ekonomiskt med bara en inkomst, så även om sambon skulle få jobb imorgon så skulle vi gärna bygga upp bufferten lite i några månader för att återhämta oss. Jag förstår att du behöver få prata av dig här, särskilt om sambon känner sig pressad av ämnet så fort du tar upp det med honom. Det är dock svårt att hålla folks åsikter och tips ute helt från en sådan här tråd :)

Förlåt om jag var med och bidrog med lite för många "tips" men det är alltid svårt att veta hela historien och vad som gör att ni vill/måste vänta. Jag tycker att ni gör helt rätt, ta den tid ni behöver och se till att känna er stabila först :) Jag håller tummarna för både er och oss!

Du råkar inte ha några kompisar du kan ventilera ämnet med, eller är det för känsligt att ta upp det med dem? Jag känner själv att jag inte vill blotta mig själv för mycket med mina vänner när vi ses, samt att det är ett rätt känsligt ämne för många av de par jag känner. Så jag saknar också någon att verkligen prata med, förutom min sambo då.