Inget sex på över två år!

Åh vad jag känner med dig, sitter i samma båt (i julas var det 3år utan sex)

jag vet inte heller vad jag ska göra och har verkligen försökt allt, min man går hos psykolog sen 2år tillbaka för detta och andra saker, jag ställde ett ulitimatum som jag avskyr (tycker inte att man ska behöva ultimatum) efter jag kommit på han vid flera tillfällen att prata sex på nätet.. fruktansvärt sårande då han inte vill det med mig,

Förut var vi väldigt öppna och pratade ofta om sex och vad vi vill, nu är det helt dött. varje gång jag för det på tal blir han som en mussla eller arg...

Jag känner mig ful oattractiv och äcklig, jag har under dessa år försökt allt för att egga honom, gjort närmanden på verkligen alla sätt som finns.. men det blir längre och längre mellan försöken då jag känner mig mer och mer nedslagen för varje gång.

Allt annat fungerar verkligen jättebra, förutom sexet...
Nu har det börjat gå så långt att jag känner mig bitter oxå, tänker på det varje dag och det är en verklig energitjuv.
Nu på morgonen förde jag på tal att nästa gång han ska till psykologen vill jag att han tar upp ämnet sex med han.. 
min man svarade med tystnad och sen vräker han ur sig "kanske du ska följa med och ta över och styra hela samtalet" ... är som sagt en öm punkt..
 
vi åker tillsammans till jobbet så behöver jag säga att resten av resan blev tyst.. när jag klev av utanför jobbet föll tårarna.

Förlåt för det långa inlägget men jag vet hur du känner, tyvärr har jag inga bra förslag på hur man löser det, jag är lika rådvill.

jag är 30 han 40 

Jag var faktist med en gång till psykologen i höstas då vi tog upp det, väldigt lätt och skrapade på ytan, han frågade mig vad de största hindren för vårat förhållande var och då sa jag (valde mina ord väldigt väl) att det var hans humör (kan bli väldigt arg på 2sek, aldrig mot mig dock) och vårat sexliv, då frågade han om det var jag som inte ville men jag förklarade då att jag absolut ville och summan av kardemumman var att vi fårinte skuldbelägga varandra och att vi ska jobba på det i små steg, 
sambon har sagt att det pratat om det en gång efter men att han berättar i sin takt.. hade väldigt långt tålamod i början men tycker att det faktiskt kan rulla på lite nu.. någon mening iaf då det gått så många månader..

Jag har tom frågat om han vill att vi har sex med andra då han uppenbart inte vill.. men det ville han såklart inte
(jag vet att han varit otrogen för länge sedan och detta skapade en stor kris i förhållandet men är något vi kommit "över") 

Väldigt svårt att prata om utan att det ska ses som "bitterhet" eller att det ska skuldbelägga någon.. är ju aldrig bara ens fel att det inte fungerar :/

Men att träffa psykologen tillsammans igen är en väldigt bra idee, dock inte något som ska sägas då vi båda är arga..

hoppas det löser sig för dig oxå, är ju verkligen inget som man löser på 3röda