Inget sex på över två år!

TS, jag håller med Nyfiken gul om att en del av det här nog beror på din uppväxt och ditt sätt att tänka på din kropp. Nu är jag inte ex-JV, utan ex-frikyrklig, men det är nog lite samma princip. Vi pratade aldrig om sex hemma, förutom att det var något som hörde till äktenskapet och inget annat. Så här i efterhand kan jag tycka att mina föräldrar hade fel utgångspunkt, men det går inte göra något åt nu. Det enda man kan lära sig är att ha en annan infallsvinkel om man ska prata med sina eventuella framtida barn. 

Att trivas i sin kropp och att känna den är väldigt viktigt för sexualiteten. Innan jag träffade min nuvarande partner hade jag aldrig experimenterat med min kropp, men tillsammans med honom blev jag trygg nog att försöka, och nu är vårt samliv bättre än jag kunnat drömma om. Oavsett om vi har sex eller om vi bara kramas och myser så är jag nöjd. 

Under en period då jag var väldigt osäker på mig själv och inte tyckte om min kropp så hade vi inte sex, det blev kanske en eller två månader, men vi fortsatte att kramas, vara nära och hitta på saker tillsammans. Så när jag hade förlåtit min kropp och mig själv, för vad minns jag inte längre, så kunde vi återuppta sexlivet igen. Jag har även fått lära mig att prata om min sexualitet, att uttrycka mig om vad jag vill och vad jag önskar/förväntar mig av min partner. Det är väldigt viktigt att kunna prata om det också, inte bara allt annat. 

Du skrev att du inte kan prata med din man om känslor eftersom han är finne, och det tror jag rent ut sagt är bullshit. Män kan visst prata om känslor, de bara använder det som en ursäkt för att slippa! Alla män i min närhet är stora, starka typer från de djupaste skogarna i Norrland, men de kan prata om känslor ändå. För vissa av dem har det bara krävts lite mer ansträngning än andra :) Om man vill börja med något sådant kan det vara bra att göra något annat under tiden, så att inte fokus är på att man pratar. Typ att man går en promenad och småpratar under tiden, spelar spel eller går ut och äter middag. Andra gånger får man bara sätta ner foten och säga att om vi lägger femton minuter på att prata om det här, och båda lägger 100 % fokus på det, då ska jag inte ta upp det mer på en vecka. Då har man gläntat på locket i alla fall. Och man inser att det inte är något farligt att prata om vad som rör sig inombords. 

Jag blir så ledsen och upprörd då sex är något man inte får prata om. Särskilt inte BRIST på sex, eller kvinnlig sexualitet i allmänhet. Jag har blivit bättre på att prata med mina tjejkompisar om det, även om det inte blir några detaljer och jag oftast sitter tyst och rodnar lite när de drar igång sina riktigt smaskiga historier. Men jag ser vikten i att prata med andra om sex, även om det känns läskigt i början. 

Nu kapade jag lite av det du skrev, (inte meningen att minimera det du säger, det är superviktigt att prata om våldtäkt då det påverkar väldigt många men är osynligt eftersom ingen vill prata om det) men det kan vara bra att veta att p-piller och andra hormonella preventivmedel kan leda till minskad lust. Det är ju ett effektivt sätt att inte bli gravid, kan man ju konstatera, men inte så kul heller. 

Jag är precis som de flesta andra inte så jättesugen på morgonen då min partner oftast kommer och vill kela när han är nyvaken, men jag har bestämt mig för att inte skjuta ner honom och säga nej varenda gång. Och när man kramas, pussas och kelar i sängen så blir man ju sugen till slut. Nu kan jag ta initiativ på morgonen också, även om det känns lite jobbigt ibland då man inte ser riktigt klok ut i morgonfrilla och inte har hunnit borsta tänderna.
Men den man lever med har ju sett alla sidor och är kvar ändå, så att håret står åt alla håll redan innan man börjat betyder ingenting i det långa loppet ;)