Från bröllopsplanering till singel

Hej TS,

Usch vilken hemsk situation din fästman försatt dig i :(

Det är supersvårt att veta vad han menar med en "paus"... Jag har varit med om en liknande situation själv, där jag var mer i din fästmans situation. Min dåvarande sambo och jag hade varit tillsammans i tre år, det här var på vårkanten och vi hade börjat planera bröllop till sommaren efter, vi hade inte förlovat oss än men jag visste att ett frieri var på väg. Vi hade varit jättelyckliga tillsammans men helt plötsligt fick jag mer eller mindre panik, kände att det var för tidigt och att jag inte var redo än. Jag var i upplösningstillstånd för jag älskade fortfarande min sambo men kände att jag hellre gjorde slut och fick ångra det, än att vi gifte oss och skaffade barn och att jag ångrade mig då. Min sambo förstod inte alls att jag kände så och blev helt sänkt, det var fruktansvärt att se honom lida och jag led nog nästan lika mycket. Jag sa att vi skulle ta en paus, vara ifrån varandra och se hur det skulle bli. Jag hoppades verkligen att allting skulle bli bra iom denna paus, att jag skulle hitta gnistan igen och att det skulle bli han och jag. Tyvärr blev det inte alls så, utan när jag fick känna på "friheten" pausen gav så blev jag mer och mer övertygad om att vi behövde bryta upp "på riktigt". Till slut blev det så. Mycket tårar, desperation och andra jättejobbiga känslor drabbade både honom och mig, det var verkligen hemskt. Jag minns så väl att han sa till mig "en paus är aldrig en paus, jag vet att du kommer göra slut med mig" eller något i den stilen, men som jag kände då så ville jag ju inte göra slut, men man får inte alltid som man vill.

MEN, det här är fem år sedan, och både han och jag har nya relationer. Jag ska gifta mig i höst och är superlycklig med min fästman, och jag önskar mitt ex all lycka i världen! Jag kommer alltid ha varma känslor för honom och vilja honom väl. Ett tag efter vår separation så pratade vi, och han och jag var helt överrens om att det inte hade funkat i längden, även om vi båda trodde det under tiden vi var tillsammans. Nu hör till saken att jag bara var 19 år när vi träffades.

Jag förstår att detta inlägg nog inte var det svar du hade hoppats på... Och självklart kan det bli annorlunda för er!

Det jag vill få fram är att jag är övertygad om att du kommer bli lycklig, om inte med denna man så kommer du hitta en annan drömprins där ute :) Jag hoppas verkligen att allting löser sig för dig!!

Kramar!