Från bröllopsplanering till singel

För fem dagar sedan hasplade min älskade sambo ur sig att han inte vet om han älskar mig mer. Att han inte vet om han är kär. Att han inte vet om han vill vara tillsammans.

Vi har varit tillsammans i 3,5 år. Förlovade, bröllopsplaneringen var för två månader sedan i det stadiet att nästa steg var att boka kyrka och lokal, och skicka ut inbjudningar. Till hösten skulle vi försöka få en bebis.

Visst, det har inte varit toppen den senaste månaden. Något har varit fel. Vi har varit trötta och arga. Men vi skulle ju vara tillsammans för alltid, självklart skulle vi ta oss igenom det. Tydligen inte.

Att gå från bröllopsplanering, bebisdrömmar och husvisningar till att vara singel på en månad känns overkligt. Vad hände? Jag inser inte vidden av det. Jag kan knappt skriva att jag är singel, det är ju inte jag. Först trodde jag att han träffat någon annan, eftersom det gick så fort. Men han menar att han vill vara ensam, att han trivs bäst så. Han vägrar ge mig en chans till.

Han bad mig först om en paus. Hen menar att om vi är ifrån varandra lite kanske han saknar mig och så kanske det kan bli vi igen. Men han vill att jag flyttar och kunde inte definiera vad han menade med "paus".

Jag flyttade ganska långt för att vara med honom, och har skapat mig ett liv här. Nu finns det inget annat än ett år kvar på min utbildning som håller mig kvar. Helst hade jag stuckit härifrån nu.

Alla mina framtidsplaner har grusats. MItt livs kärlek vill inte ha mig mer.

Vad gör jag nu? Hur går jag vidare? Funkar det att ta "en paus"? Jag har aldrig trott på pauser eftersom det känns som att dem bara skjuter upp det oundvikliga...