Viktnedgångspepp!

Hej! Jag hoppar gärna in här om jag får. :)

Jag bestämde mig för att gå ner i vikt en gång för alla 21/1-14. Jag låg på 86,1 kg med mina 155 cm, så ni kan tänka er att det inte var optimalt.

Jag drack minst 1 liter cola varje dag, och gärna chips och annat gott också. Så jag slutade med det helt. Ingen cola på snart 15 veckor! Jag äter lite mindre portioner, men som vanligt. Ingen diet eller så. Jag har inte börjat träna än, men gått ner 10,4 kg.

Så om ca -5 kg så tänkte jag skaffa mig ett gymkort och börja träna. Jag har slutmål på 50 kg, men är det så att jag trivs bra på 55-60 så stannar jag där. Tanken var att jag skulle ha 1 år på mig att gå ner totalt 36,1 kg, men med tanke på att det har gått så fort, så kanske det blir tidigare. Men det är inte det jag strävar efter. Hellre att det tar ett tag än att få lös och slapp hud.

Tack. Det är ju det som är svårast! Jag var osäker på om jag skulle klara av att vara utan cola och chips, men som tur är så har det gått bra. Men jag vågar inte dricka en cola riktigt än. Känns nästan som att man är en recovering alcoholic, att om man dricker en nu, så faller man tillbaka på en gång. Jag vill ju kunna dricka cola i framtiden. Men då ska jag kunna ha disciplinen att bara ta en.

Kanske det :) just nu dricker jag bara vatten, te och mjölk. Och ibland lite cava, men väldigt sällan. Jag har inte sug efter nåt annat. Jag är ju nöjd med att ha gått ner så pass mycket som jag redan gjort, och jag vill ju som sagt inte gå ner för fort. Men man vill ju ändå se slutresultatet på en gång ;)

Vad har du för slutmål, och när?

Jag har mina vägdagar på tisdagar, så varje måndag så trycker jag i mig massa onyttigheter. Det är inget som jag har tänkt på, det var just idag som jag kom på det. Jag åt lite glass, men mycket kex och brie. Och just med brien blev jag som galen. Jag äter snabbt och mycket för att ingen annan ska hinna äta upp den. Så har jag gjort sen jag var liten. Det är nästan så att man blir knäpp. Det är mitt största hinder i allt detta. Jag äter som om det är det sista goda jag någonsin kommer få äta.

Jag väger mig varje dag, men skriver upp det en gång i veckan, så den här veckan - efter glass, brieost och kex - så har jag gått ner 10,1 kg. Jag är nöjd :)

Jag vet exakt vad du menar. Nu försöker jag verkligen tänka på det, och har kunnat låta bli att köpa hem nåt extra, men innan... Varje gång han var borta på kvällen så kände jag mig ensam, och tyckte det var jobbigt att vara hemma själv. Dagtid är det lugnt, men kvällarna är nästan omöjliga. Så då brukade jag gå till affären och köpa chips och cola, och sen kollade jag på film och åt chips tills jag mådde illa.

Det är ju det, tror jag. Delvis tror jag att det beror på att jag var tvungen att vräka i mig chips och dylikt, så att inte mina syskon åt upp allt innan.. Sen så är det nog lite så som jag är också. Jag är nog lite av en beroende-människa. Numera går det ju bättre än innan, men det blir lite hetsätning ibland. ;)

Idag har jag bakat bröd, ett bröd som dom flesta på Irland äter. Brown bread. Jag har ingen aning ifall det är nyttigt/onyttigt, men det är gott! Så det var min frukost, och till middag åt jag en halv liten köttfärspaj och sallad till det.

Jag har så himla bra människor runtomkring mig. Min sambo är mitt absolut bästa stöd. Mina föräldrar och mina syskon har varit oroliga över min hälsa och är glada över att jag ändrat livsstil. Så jag är glad att jag inte är själv i det här. Det hade nog varit tufft.

Har ni bra stöd hemifrån eller kämpar ni på själva?

Jag har märkt att de dagarna jag är ledig så går jag ner mer i vikt. Jag rör mig inte lika mycket, men behöver heller inte så mycket energi. Jag jobbar i en butik där det mycket liv och rörelse. Och då våra arbetstider är långa (05:00-16:00) så behöver man äta mer.

Så nu när jag har varit ledig så har jag gått ner, vilket är roligt. Men ibland är jag så otålig. Jag vill ha gått ner allt nu, helst nyss.

Jag har "försökt" gått ner i vikt förut. Jag åt bättre i kanske en månads tid, men ville inte ge upp det goda. Den här gången är första gången som jag verkligen vill, är villig att ge upp deg jag tycker mest om, ändra min livsstil helt för att må bra.

Hur har ni gjort innan? Är det första gången för er, eller har ni gjort flera försök innan?

Hej!

Idag är vägdag. Den här veckan har jag gått ner 0,7 kg. Total viktnedgång på 10,8 kg på 16 veckor. Känns himla bra.

Jag läste lite längre upp att någon utav er inte kände igen er när ni såg er i spegeln, att ni egentligen väger mindre. Jag vet att jag nån gång vägt runt 65 kg, men det måste varit 10 år sen, jag kan inte komma ihåg hur det känns. Längtar till att få veta! :)

Idag kom jag äntligen under 75 kg. Dagens vikt är 74,9 kg! Jag är så jävla glad, för att kunna bocka av ännu ett delmål. Nu är det bara 24,9 kg kvar till slutmålet. Det är 11,2 kg närmare än när jag började. :)

Hur går det för er andra?

Idag är det vägdag igen.. Nu har gått ner till 73,9 kg. Alltså -12,2 kg på 18 veckor. :)

Nu har jag betalat tillbaka restskatten jag fick i år, så nu kan jag börja spara ihop till ett gymkort. Jag hoppas att ett gymkort ger mig lite mer lust att faktiskt börja träna. Dessutom måste jag göra det för att huden ska hänga med och att tona till kroppen lite.

Det är såna här dagar som gör en så glad, att man nästan kan se mållinjen på nåt sätt trots att det är lång väg kvar.

Hur går det för er andra?

Tack :)

Jag har egentligen bara slutat göra 3 saker. Slutat dricka Coca cola, slutat äta chips och sen ätit mindre än vad jag gjort av med. Men jag har inte tränat nånting än, så det kommer nog gå ännu bättre när jag väl börjar med det. :)

Hej alla!

Jag har inte varit inne på BT på väldigt länge. Tog väl semester över sommaren antar jag.

Nu har 32 veckor gått sen jag bestämde mig för att gå ner i vikt, och jag har gått ner 15 kg! Det känns så himla bra. Jag hade tänkt att jag skulle vara klar med att ha gått ner 36 kg på 52 veckor, men det blir nog kanske 70-90 veckor. Så förhoppningsvis så når jag mitt mål i juni-augusti nästa år. :)