Inlägg från: Kalaspinglan |Visa alla inlägg
  • Kalaspinglan

    "Längtar efter att få bära ringen" - ser hemskt illa ut!

    Jag har följt tråden från början, och jag tycker (också) att TS har en konstig attityd. Hon läser in väldigt mycket mellan raderna, och "tror" sig veta vad folk egentligen tänker och tycker. Att dessutom skriva saker som "trampade jag på en öm tå, eller" när någon reagerar på vad man skriver tycker jag inte är respektfullt bemötande.

    Att dessutom ha som mantra att hjärnan inte är fullt utvecklad innan 25 tycker jag också är nedlåtande och säger mer om hur TS ser på sin egen ungdomstid och sin omognad då än någon annan. Visst finns det funktioner i hjärnan som inte är fullt utvecklade innan ca 25, men som någon skrev, så är det ju väääldigt mycket annat som spelar in också. Enligt Ericssons utvecklingsteori  utvecklas människan och mognar hela livet, men i varierande utsträckning. Någonstans måste man ju dra gränsen för när det är ok för människor att fatta ansvarsfulla beslut.

    Om man tänker på att man är straffmyndig vid 15, får köra bil vid 18, kan hamna i fängelse vid 18 års ålder, får ingå avtal när man fyllt 18 osv, så har ju lagstiftarna uppenbarligen bedömt att den generella mognaden som krävs är uppfylld när man fyller 18. Då är det ju logiskt att man även får gifta sig, även om det kanske känns tidigt för en del.

    Som någon skrev så är det ju en viss skillnad om man flyttat hemifrån som 16-åring och då börjat betala räkningar och sköta sig själv eller om man flyttar hemifrån när man är 20 och knappt kan använda en dammsugare.

    När jag läst ringtrådarna har jag inte fäst mig vid att folk inte skrivit en lång tirad om hur mycket de älskar sina fästmän/fästmör, jag tar det för givet om man hänger på ett bröllopsforum. Det skulle kännas lite konstigt om man i varje tråd bedyrade sin kärlek till sin man/fru. Framförallt skulle det bli tröttsamt om varje inlägg hade en disclaimer längst ner där det står "jag bedyrar att jag älskar min man/fru och att jag diskuterar [trådens ämne] är ett uttryck för den kärleken"

    Jag tror att TS i sin ålder av 50 år och som omgift vill "varna" yngre brudar från att göra samma misstag som hon gjorde när hon var ung. Men det funkar inte. Alla måste få göra sina egna misstag för att få lära sig. Man uppnår ingenting genom att säga "ja jag gjorde si och så, det ska du inte göra, för jag råkade minsann ut för ..." Folk lyssnar inte på det.
    Jag upplever det som mästrande när någon kommer in och räknar upp legitima skäl för skilsmässa, vilken ålder man ska föda barn, hur många sexpartners man ska ha innan man gifter sig, att man inte får säga att man älskar något materiellt osv osv. Allt detta är högst  individuellt, och det som funkar för en person funkar kanske inte alls för en annan. Att på ett bröllopsforum debattera giltiga skäl för skilsmässa känns absurt, dessutom tycker jag att ingen ska sätta sig till doms över vilka skäl som är acceptabla och vilka som inte är det. De enda personerna som har något att tycka till om i en skilsmässa är paret som skiljer sig.

    Jag förstår vad TS var ute efter, men jag ogillar att folk tolkar in och projicerar sina egna upplevelser på det folk skriver. Läs vad som står och ta ställning till det utan att spekulera kring vad som kan ha rört sig i folks huvuden när de skrev sina inlägg. Att "läsa mellan raderna" är sällan speciellt lyckat, gör man det är det som bäddat för missuppfattningar och gnabb.

    Och ja, jag passerade 20-strecket för bra många år sen, är gift och har världens finaste ringar

  • Kalaspinglan

    Ett tillägg, kom på en sak till: jag känner en hel del kvinnor i övre medelåldern som varit tvugna att gifta sig pga de blev gravida i ungdomen, dvs. på 1960-70-talen. Var det ett bra skäl till att gifta sig? Ändå är många av dessa kvinnor gifta än idag.

    Jag har inte sett några direkta referat till forskningen, att säga "forskning visar att hjärnan inte är utvecklad innan man fyllt 25" utan någon som helst referens till en artikel, studie, fackbok i neurofyisologi/neuropsykiatri/neurobiologi osv är slarvigt. Då kan jag lika gärna kasta ur mig följande: forskning visar att frånskilda som gift om sig skiljer sig lättare jämfört med människor som aldrig skiljt sig.
    Detta läste jag för någon månad sedan, men eftersom jag inte kommer ihåg studiens namn, författare, tidskrift eller eventuell kritik mot resultatet, anser jag inte att jag kan hänga upp hela mitt resonemang på den slutsatsen.

    Att diskutera hjärnans funktioner och deras utveckling kräver dessutom en hel del förkunskaper i neurofysiologi, och jag betvivlar att detta är rätt forum för det.

    Min poäng är att man inte, i inlägg efter inlägg, kan hävda att man har rätt pga något man läst men inte kan hänvisa till. I så fall kan man ju hitta lämplig forskning som stöder ens käpphäst, och använda vilken ton som helst i sin argumentation, för man har ju grundat sin åsikt på forskning. Ska ens huvudargument basera sig på en forskningsrapport, bör man även låta andra ta del av den, t.ex. genom att skriva författarnamn, tidskrift, volym, sidor och allt sådant som man uppger i akademiska texter.

    Nu börjar vi visst bli lite OT här...

  • Kalaspinglan
    Marione skrev 2014-02-26 21:18:19 följande:
    Det som jag tycker är lite roligt är att hon anser att vi (jag) inte läser hennes inlägg ordentligt och missförstår henne samt plockar ut saker ur sitt sammanhang. Är det inte det hela tråden handlar om? Att TS plockat ut "längtar efter att få bära ringen" ur sitt sammanhang, missförstått det och tolkat det på ett sätt som inte överensstämmer med avsändarens vilja.
    Ja, tanken slog mig faktiskt ...
  • Kalaspinglan

    Bara en liten kommentar, hade egentligen tänkt överge tråden:

    1. Jag tycker det är märkligt att man som "rak och ärlig person" väljer att vara anonym i en så här pass opersonlig frågeställning.

    2. Många personer - inte alla - som säger "jag är bara rak och ärlig" är egentligen fruktansvärt oförskämda i allt sitt tyckande och moraliserande. Nu känner ju jag inte dig TS, men jag har träffat åtskilliga "raka och ärliga" personer, och många av dem har varit riktigt jobbiga.

    3. Man kan vara ärlig och konkret i sina svar utan att såra människor. Genom att lyssna empatiskt och inte läsa in märkliga budskap mellan raderna brukar man komma längst. Man kan dessutom anpassa sitt sätt att kommunicera till lyssnaren/läsaren. Skriver man ett mejl till en nära vän kan man ha en viss stil, i ett öppet forum på nätet rekommenderas en annan stil.

    4. Vidare tycker jag att det verkar som att enbart inlägg som håller med TS i större eller mindre utstäckning besvaras med "tack för att du läst vad jag skrivit", resten av inläggen avfärdas med "men du har inte läst vad jag skriver."

    Jag läser ditt ursprungsinlägg såhär: du tycker att man inte ska skriva att man längtar efter en materiell sak.
    Efter det långa ursprungsinlägget följer en rad inlägg där du beskriver dina egna negativa erfarenheter av att gifta sig ung, att skilja sig och whatnot.

    Att vi har yttrandefrihet betyder att man har rätt att uttrycka sin åsikt utan förhandscensur, men däremot ska man inte förvänta sig att man kan säga vad som helst utan att få reaktioner och i vissa fall även juridiska konsekvenser. Det är sorgligt att det är så många som tror att yttrandefriheten betyder rätt att kränka andra, såra andra eller på annat sätt uttrycka sig olämpligt. För det betyder den inte.

    Man får ha vilka åsikter man vill, och man får tänka vad man vill. Däremot kan man välja sina ord och sammanhang för att uttrycka dessa åsikter. Går jag in på ett kattforum och ifrågasätter varför folk älskar sina katter då jag själv är ointresserad av katter, får jag räkna med mothugg, sårade känslor osv. Likväl har jag rätt att hysa min åsikt, men ett kattforum är kanske inte den bästa kanalen för det budskapet.

    Jag tror att du TS har rört upp folks känslor för att du på ett, tja, vad ska man säga, inte speciellt finkänsligt sätt ifrågasatt högst personliga val folk gör. Givetvis är alla välkomna på detta forum, men det är inte så vanligt att folk som varit gifta i många år hänger här och diskuterar bröllopsplanering. Eftersom du varit gift i många år och knappast planerar bröllop tror jag folk har svårt att förstå varför du engagerar dig så starkt i folks sätt att uttrycka sig då de planerar en fest.

    Det är väldigt få som gifter sig utan att ha varit sambor i dag, och jag kan säga att för egen del förändrades inte relationen speciellt mycket efter att jag började använda ring. Har man bott ihop i flera år och känner varandra väl, för äktenskapet knappat med sig så många överraskningar. Därför tror jag inte heller att folk har ett så stort intresse av att diskutera sina förväntningar på äktenskapet, plus att det kanske känns lite för privat. Servetter, blommor, ringar, klänningar är personliga val, men inte speciellt privata. Skulle du däremot gå in på något forum för djupt troende som väljer att vara särbor tills de gift sig, så skulle du nog antagligen hitta fler trådar om "hur tror ni äktenskapet/livet som gifta blir".

  • Kalaspinglan
    Anonym skrev 2014-02-27 16:28:10 följande:

    Hej!


     


    I boken "Hjärnan" av Lars Olson och Anna Josephson, utgåva 2 (används som studentlitteratur på Stockholms Universitet), står det på sida 196:


    "Hjärnbarken utvecklas från nack- till pannlob. Pannloben mognar senast och anses inte vara fullt utmognad förrän långt upp i 20-årsåldern. Myeliniseringen kan fortgå fram till medelåldern i framhjärnan. Man blir inte riktigt mogen förrän den är helt avslutad."


     


    Så vi kan väl bara konstatera att TS har rätt i när hon säger att hjärnan inte är fullt utvecklad förrän i 25-årsåldern (eller senare), men att det självklart finns olika sätt att säga det på. Personligen så känner jag att jag mognat något enormt sedan två-tre år tillbaka (är idag 27,5 år), så på mig stämmer det alldeles utmärkt, men det är säkert lite olika från person till person :)


    Ja absolut utvecklas hjärnan under den tidiga vuxenheten (typ kring 20 och 30), men att använda det som ett slagträ i en diskussion där man kritiserar folks språkbruk är för mig ett väldigt virrigt sätt att argumentera. Jag tycker helt enkelt inte att neurofysiologi hör hemma här.

    Många av oss här på forumet kunde säkert platta till folk med än det ena än det andra vetenskapligt bevisade argumentet om allt från privatekonomi till p-piller, botanik, mekanik osv. Det är däremot inte ett speciellt trevligt sätt att diskutera, tycker jag. Om jag och en vän från en annan vetenskaplig disciplin diskuterar något jag är väldigt insatt i, så använder jag inte min sakkunskap för att dumförklara min vän. Jag tycker att utkastade argument som "forskning visar att jag är mognare än ni" är otrevliga och att de inte för diskussionen framåt på ett konstruktivt sätt. Vill man ha en akademisk debatt finns det andra forum än detta.
  • Kalaspinglan
    Anonym skrev 2014-02-27 17:14:51 följande:

    Oj hoppsan! Det var inte alls menat som ett "slagträ" eller att "platta till folk" med! Läser igenom det jag skrivit nu och inser att det kom fram på annat sätt än jag önskat.


     


    Det jag ville säga var att jo, rent vetenskapligt så är hjärnan inte fullt mogen förrän i sena 20-årsåldern (vilket jag inte visste tidigare idag utan blev nyfiken och kollade upp i boken, så jag är definitivt inte "väldigt insatt" i det ämnet utan tyckte bara att det vore intressant att ta reda på vetenskapligt fakta), och jo, för mig personligen så känner jag att jag blivit mycker mer mogen de senasre två-tre åren.


     


    Jag var inte ute efter en vetenskaplig debatt utan ville kolla upp om det TS skrev stämde eller inte. Jag tycker dock inte att mitt inlägg var ett argument om att "forskning visar att jag är mognare än ni", snarare sagt så skrev jag ju att jag själv varit omogen längre än vad andra tycker om sig själva.


     


    Dock så tycker jag nog att även du var rätt hård i din sågning av mitt inlägg, vilket också blir ett svar på din nystartade tråd om varför folk svarar med anonyma inlägg - om man råkar skriva på ett sätt som inte riktigt överrensstämmer med vad man egentligen vill få fram så blir man sågad vid fotknölarna. Vilket också är väldigt tråkigt på ett forum.


    Jag riktade mig inte specifikt till dig, snarare till de (plural) användare som i flertalet inlägg skrivit om att hjärnan mognar nånstans vid ca 25-års ålder. Jag upplever det som att vissa använt "vetenskapen" för att få stopp på folk som inte håller med dem. Lite "jaja, men jag har åtminstone forskning som argument, du bara tycker".

    Uppenbarligen var jag inte tillräckligt tydlig när jag försökte skriva varför jag inte tycker att man ska plocka vetenskapliga argument och kasta ut dem i en debatt som till syvende och sist handlar om att TS tycker att det ser illa ut att folk skriver att de älskar sina ringar (utan att nämna sina män/fruar). Jag beklagar otydligheten.

    Trist att du inte ville posta i den tråd jag startade för en stund sedan.
  • Kalaspinglan

    Hoppsan, nu får jag göra en pudel och be om ursäkt för att det onekligen ser ut som att jag riktar mig enbar till anonym #91 då jag citerade ditt inlägg. Det var inte meningen att gå hårt ut mot dig personligen.

Svar på tråden "Längtar efter att få bära ringen" - ser hemskt illa ut!