"Längtar efter att få bära ringen" - ser hemskt illa ut!

Jag älskar min underbara ring, jag längtar efter dagen jag får sätta den på mitt finger och får bära den för alltid. Jag kollar för jösse namn på bilder på den i mobilen, oftare än jag egentligen vill medge. Det säger ingenting om mitt förhållande eller syn på äktenskapet. Det säger egentligen inte ens någonting om mig. 

Jag har större och dyrare stenar och smycken men har aldrig varit lika löjligt förälskad i dem. Ringen är nämligen en symbol, för min blivande make, vårt äktenskap och vårt framtida liv tillsammans. För vårt för alltid. 

BT behöver inte veta hur kär jag är, hur mycket jag ser fram emot att få vara gift, att få fira våra årsdagar, fira vanliga jäkla tisdagar, skapa ett liv tillsammans. Hur gammal jag är, hur mogen jag är eller hur många motgångar jag gått igenom. Hur vardag är det vackraste ord jag vet efter att ha träffat min blivande make. 
 
Strikt talat behöver BT naturligtvis inte veta hur kär jag är i min ring heller men i en tråd om just ringar känns det åtminstonde relevant. Och det är jag villig att dela, därför att det till skillnad från min relation och mina innersta känslor inte är privat.

Och Chicita, du har naturligtvis en poäng, som alltid. Samtidigt vet jag inte om jag tycker att man självklart har rätten till välvilligast möjliga tolkning när man inte är villig att ge andra den vänligheten.