För livet eller tills du tröttnar?
Ingenting i livet är garanterat. Inte ens att jag lever imorgon är garanterat.
Därför tar jag hellre en chans nu och gifter mig med den som gör mig lyckligast i världen för stunden, än fegar ur, väntar och ångrar mig.
Ja, vi går båda in med inställningen om att det ska hålla livet ut. Och vi kommer att kämpa för det. Men för mig skulle det vara ett jobbigare misslyckande om jag inte lyckades ta mig ur en relation som jag inte mådde bra i än att behöva genomgå en skilsmässa.
Mina erfarenheter i livet har format mig till den människa jag är idag. Oavsett om de erfarenheterna innehåller lycka, sorg, död, olyckliga äktenskap, barn, resor, jobb eller vad det nu kan vara, så skulle jag inte vilja vara utan dem. Jag kan ångra saker jag har gjort, men jag ångrar mer saker jag inte gjort.
Jag ser inte äktenskapet som något heligt i sig. Det heliga ligger i människorna, i mig och min man som tar ett beslut tillsammans, för vår skull. Varje par måste få besluta om sitt eget förhållande och vad äktenskapet betyder för dem. Därför tycker jag inte heller att det är något konstigt i att gifta sig "för att det är en kul grej". Innebörden av den "roliga grejen" kan ingen annan än just paret själva (ja, och lagen då) avgöra.
Om behovet skulle finnas för att diskutera livet som gift på BT så finns alla chanser i världen att starta sådana trådar, och det dyker också upp emellanåt. Själv föredrar jag att ta sådana diskussioner med min man eller min familj, medan sjuttielva frågor om tärnornas skor får dem att krokna och istället passar sig ypperligt bra på ett diskussionsforum på nätet 
Jag är inte med på BT för att diskutera livet som gift och äktenskapets betydelse livet ut, det gör jag med mina närmaste. Jag är med här för att få prata om diamanter, brudklänningar och dukning för det finns verkligen ingen av mina vänner som bryr sig ett smack om det. Det betyder inte att jag inte tar äkenskapet på allvar, det som syns på BT är bara en liten aspekt av mitt liv och person.
Sen så har jag varit ihop med min sambo i 7,5 år när vi gifter oss och jag tvivlar på att själva vigselakten kommer att förändra vår relation. För mig är bröllopet just en "kul grej", en anledning att ha fest och att för första gången i mitt liv bära ett svindyrt smycke. Att vi ska vara tillsammans för livet är vi redan ense om, oavsett om vi hade gift oss eller ej.