Inlägg från: Anonym (ge er nu) |Visa alla inlägg
  • Anonym (ge er nu)

    För livet eller tills du tröttnar?

    Nyfiken gul , nu fru skrev 2014-02-25 19:20:16 följande:
    jag tycker det här är en intressant frågeställning.

    Efter ungefär 12 år här på Bröllopstorget och som medlem på andra diskussionsforum så ser jag en tydlig tendens som skrämmer mig väldigt mycket.

    Väldigt många fokuserar på FEL saker när det pratas bröllop.  Många ser själva vigselakten som avslutningen på en hejdundrande lång förberedelsefest där bröllopet är grädde på moset.  Man fokuserar 120%  på att BLI gift att man helt glömmer bort innebörden i att vara gift.  

    och som en del skriver här också, man blir skrämd av allvaret i det där med att älska varandra i lust och nöd att man väljer bort den biten och tar det borgerligt istället och det blir en kul grej av det hela. 

    Handen på hjärtat - är inte äktenskapet viktigare än så?   Är äktenskapet bara en kul grej? 

    jag blir faktiskt provocerad av att det tas så lätt på att  gifta sig.  

    Man har tråkigt en eftermiddag, man kommer på den briljanta iden att man kanske skulle gifta sig. Men usch det där med att älska varandra i nöd och lust det känns inget vidare, vi kan ta 20 sek i kommunalhuset istället.....  alltså är det ingen som hör hur det låter? 

    folk skiljer sig inte lättvindligt däremot blir man ihop alldeles för fort och man har ingen aning om vad man ger sig in på när man säger ja till frieriet.  DET tror jag folk helt missar...
    Att dra en parallell mellan borgeliga bröllop och oseriösa diton blir väl ändå väldigt märkligt? Tycker tvärt om att det är utmärkt att ickereligiösa håller sig i från kyrkan och inte bara underkastar sig en gudtjänst för att det "ska vara så", hyckleri känns som en dålig inledning på äktenskapet. Dessutom blir det lite dubbla budskap när du först klagar på hejdundrande fester och sedan på dem som ger det tjugo sekunder i rådhuset.

    Det finns säkert folk som gifter sig allt för lättvindigt men förmodligen färre än du tror, alla är bara inte så sugna på att deklarera sina innersta känslor och tankar för hela världen. Internet har blivit lättilgängligare och kunskapen om hur publikt allt som puliceras online faktiskt är har blivit bättre, vilket säkert bidrar till att du tycker tonen i de forum du tillhör har förändrats. Men generellt tycker jag att det är mycket gnäll av typen 'på min tid skulle ungdomen minnsan aaaaldrig' här inne just nu. 

    Jag gifter mig av kärlek, älskar min blivande man av hela mitt hjärta och skulle se en potentiell skilsmässa som ett misslyckande och en stor sorg. Men jag tror inte det gör mig så jäkla speciell 
  • Anonym (ge er nu)
    Anonym (snart fru) skrev 2014-02-25 21:26:56 följande:
    att folk som gift sig förut skriver här och har åsikter högre än andras är väl inget konstigt? Dom kanske faktiskt gifte sig av fel anledning och nu har lärt sig sin läxa? 

     jag har varit gift förut och ska nu gifta om mig och jag kan säga ärligt att jag gifte mig helt och hållet av fel anledning. Jag gifte mig för att få ett bröllop. As simple as that.  Jag var ung och förälskad  och ville gifta mig sådär som man vill göra när man är nykär och hormonstinn tonåring. Jag var bara ett barn.  Jag ville glänsa med fin klänning och få känna mig vuxen. Herregud så naiv jag var... 

    idag är jag 40 år och har betydligt bättre koll på varför jag gifter mig och med vem.

    men det tog tjugo år för att få poletten och trilla ner. 
    Och det är jättebra att såda som ni finns här och kan ge råd och tips, men handen på hjärtat, hade du lyssnat om någon sa det till dig då? Ge råd om det efterfrågas, i välmening, men att som skett upprepade gånger på senaste tiden dömma ut andras äktenskap och val på lösa grunder är enbart kontraproduktivt. Människor som gifter sig av "rätt" skäl men inte passar in i Den Visa Äldre Brudens mall känner sig sårade, men all ätt, och de som eventeullt borde lyssna kommer inte att göra det.

    Det finns som sagt säkert människor som gifter sig av fel anledningar men det går inte att se vilka de är genom att stirra sig blind på födelsedatum eller carat eller fabless för slottsmiljöer. Inte heller genom hur mycket de skriver om sin blivande eller sina förhoppningar och farhågor på ett publikt bröllopsforum som faktiskt primärt är till för planering av just alla de där små detaljerna. 

    Och ärligt talat, anser man sig kunna utläsa varför människor gifter sig utifrån vad de postar här och dessutom ha rätt att sätta sig till doms över det tillskriver man sig själv väldigt stor betydelse.
  • Anonym (ge er nu)

    Och nej, att misslyckas med ett äktenskap ger en inte nödvändigtvis insikter bortom de om en själv och ens egna val, eller som andra uppbrott och livskriser inte kan ge. Snarare ger det känslan av att man vill skriva de unga, näpsiga och, Gud förbjude, entusiastiska brudarna på näsan. Jag är inte speciellt ung, i vart fall inte tillräckligt för att känna mig personligt träffad, men det eviga tjatet om ålder och egna misstag känns nedlåtande och ärligt talat lite bittert. Det är trist att ni har gått igenom en skillsmässa och jättebra att ni har lärt er något och hittat rätt nu, men er sanning är inte nödvändigtvis någon annans. 

Svar på tråden För livet eller tills du tröttnar?