För livet eller tills du tröttnar?

jag tycker det här är en intressant frågeställning.

Efter ungefär 12 år här på Bröllopstorget och som medlem på andra diskussionsforum så ser jag en tydlig tendens som skrämmer mig väldigt mycket.

Väldigt många fokuserar på FEL saker när det pratas bröllop.  Många ser själva vigselakten som avslutningen på en hejdundrande lång förberedelsefest där bröllopet är grädde på moset.  Man fokuserar 120%  på att BLI gift att man helt glömmer bort innebörden i att vara gift.  

och som en del skriver här också, man blir skrämd av allvaret i det där med att älska varandra i lust och nöd att man väljer bort den biten och tar det borgerligt istället och det blir en kul grej av det hela. 

Handen på hjärtat - är inte äktenskapet viktigare än så?   Är äktenskapet bara en kul grej? 

jag blir faktiskt provocerad av att det tas så lätt på att  gifta sig.  

Man har tråkigt en eftermiddag, man kommer på den briljanta iden att man kanske skulle gifta sig. Men usch det där med att älska varandra i nöd och lust det känns inget vidare, vi kan ta 20 sek i kommunalhuset istället.....  alltså är det ingen som hör hur det låter? 

folk skiljer sig inte lättvindligt däremot blir man ihop alldeles för fort och man har ingen aning om vad man ger sig in på när man säger ja till frieriet.  DET tror jag folk helt missar...
 

tja där kan jag hålla med dig, det är många som avverkar förhållande efter förhållande och får barn efter barn och ändå inte fattar varför allt går åt helsike.  Så visst man är inte per automatik klokare bara för att man börjar om på nytt.  

Samtidigt är man inte heller per automatik klok bara för att man haft samma partner i x antal år.  Att man hängt ihop länge säger ingenting om hur bra förhållandet är eller om man tar kloka beslut  i sitt förhållade.  

Det ligger något väldigt tragiskt och eftertänksamt i uttrycket "vi borde skilt oss tidigare"  som man hör när par som hållt ihop länge skiljer sig en dag. Vuxna människor som skiljs när barnen flyttat ut är ju en klassiker. Vuxna barn som berättar om tråkiga erfarenheter från sin uppväxt och barn som själva säger att mamma o pappa borde skilt sig för länge sedan. 

så att man planerar att gifta sig med 11 år samboskap i ryggen säger egentligen ingenting rent krasst... Det kan vara precis lika korkat att gifta sig efter 11 år ihop som det är att gifta sig efter 8  månader. 

Nej jag är inte så krass att jag tror att många lever i dåliga förhållanden. Jag hoppas verkligen helt ärligt att dom flesta lever lyckligt och alla förtjänar verkligen att leva med den som gör en lycklig.  Är det inte det vi alla önskar och jobbar för att nå?