Barnbråk mellan syster och kusin

Oj, jag  vet inte riktigt vart jag ska börja. Hur ser du själv på den företeelsen att en människa kan tänka sig göra abort om barnet är av "fel" kön? Om du vill medla mellan dina släktingar är det nog bäst att du själv vet var du står först. Sedan tror jag som flera har skrivit innan att det kanske är bäst att de som är direkt berörda löser sina konflikter själva, men om de ber dig om råd och vad du tycker så har du då möjlighet att säga din åsikt (och därför är det bra om du själv vet var du står innan du ger dig in i ett samtal om en så infekterad fråga).

Själv blev jag uppriktigt chockad över att man ens kan tänka sig att abbortera ett barn på grund av en sådan sak. Mina tankar gick till länder där motsatta förhållanden råder, där det bara är pojkar som räknas och där man lämnar flickor på sopptippar för att det är av "fel" kön. Tycker det är samma tankesätt och att det är otroligt kärlekslöst. Även om din syster inte skulle göra abort när hon väl blev gravid visar hon ett väldigt omoget beteende genom sitt uttalande. Därför håller jag mer med din kusin, att vara förälder är ingen rättighet, att få ett barn är en gåva. Vi kan inte styra våra barn, vad de ska ha för intressen, vilken sexualitet de ska ha, vilket jobb de ska ha i framtiden och så vidare. Vad jag menar är: man får det man får. och enligt min mening är det ens förälders uppgift att älska sitt barn oavsett vad det är för individ. Vet du varför hon så gärna vill ha en flicka? Jag undrar om det är för att hon lättare kan identifiera sig med sitt barn och vill att det ska vara "flickigt". Men vad händer då om hon får en flicka och den beter sig som en pojke? Jag undrar om hon ens har tänkt i de banorna. Det är såklart svårt för dig att svara på, jag blev bara så paff av resonemanget att jag var tvugen att svara på det här inlägget. Hoppas du inte tyckte det var för hårt skrivet, försökte bara svara på din fråga om hur vi tänkte kring det som inträffat.