Hur beter sig era mammor?

Tyvärr betedde min mamma sig väldigt illa under vår planering. Jag berättade väldigt lite för henne (jag vet att hon aldrig blir nöjd), men det hon fick veta på förhand orsakade stor dramatik och en hel del gräl.

Min mamma t.om. hotade med att inte komma på vårt bröllop om vi inte bjöd en viss släkting som mobbat mig hela mitt liv. För att göra henne nöjd (efter ett massivt gräl som höll på i en vecka) bjöd vi in denna pest-släkting, dock med en brasklapp om att hen fick inbjudan för mammas skull, och att vi förväntade oss att hen inte skulle prata med mig överhuvudtaget på bröllopet. Släktingen svarade inte ens på inbjudan, maken mailade och påpekade att  sista anmälningsdatum kommit och gått, inte ett pip till svar. Mamma tyckte detta var mitt fel, och oroade sig över att hon och pappa skulle få skämmas.

Mamma fick ett raseriutbrott när jag sa att jag gett frisören fria händer, att jag litar på honom (en av de bästa i stan) och att det inte är så noga med frisyren.

Hon var missnöjd med i princip allt, och gick demonstrativt ut ur lokalen när det var dags för bröllopsvals. Hon ser sur ut på väldigt många bilder från bröllopet.

Vi betalade hela bröllopet själva och det är vi tacksamma över. Jag vill inte tänka mig hur min mamma skulle ha betett sig om hon varit medfinansiär.

I efterhand vägrar min mamma medge en enda sak, och pga sin problematik så tycker hon mest synd om sig själv och kommer nog aldrig att förstå hur illa hon gjorde mig och maken med sina utspel.

Idag har jag minimerat kontakten med mamma, inte för att hon förstår varför, men för min egen skull känns det bäst så.

Det här är väl ungefär så extremt som det kan bli, och jag vill inte skrämma någon med inlägget.

Svärmor var betydligt mer sansad (tack och lov), det enda hon hade invändningar mot var att vi inte serverade kött (vi äter inte kött) och att vi inte öppnade presenterna på festen.

I min mammas värld är det enbart hennes åsikter som duger. Allt annat är dåligt, oavsett vem som har dem. Hon har aldrig kunnat förstå någon annans perspektiv och är tyvärr en riktig tyrann för oss i familjen. Utomstående tycker oftast hon är snäll och välmenande, men som dotter kan jag säga att ve den som inte lyder hennes vilja.

Det finns bara ett sätt som skulle ha gjort min mamma nöjd med bröllopet: hon skulle ha fått planera allt själv, och vi (maken och jag) varit statister. Nu kunde hon ju inte få beröm för hur fint hon ordnat saker och ting...

Min mormor var däremot väldigt glad för vår skull och nöjd med alla arrangemang (hotellrabatt, buss från kyrkan till festplatsen, bordsplaceringen osv) så det försöker jag tänka på istället för att gräva ner mig i min mammas beteende.