Vi ska rymma

Jag har några kompisar som gift sig hemligt, och faktiskt är det ingen förälder som fått fnatt pga det. De flesta som gifter sig nu har föräldrar som gift sig på 1970-talet, och då var det ju "trendigt"/vanligt att smita iväg och gifta sig borgerligt på lunchrasten.

Jag tycker att ni inte ska oroa er så mycket för folks reaktioner. Ni kan inte ta ansvar för folks besvikelser/andra känslor. Om NI vill gifta er på tumanhand så ska ni hålla fast vid det. Vuxna människor (t.ex. era föräldrar) får ta ansvar för sina reaktioner och bör vara kapabla att hantera besvikelser själva. En bra förälder kan sätta sina egna känslor av besvikelse åt sidan och glädjas över att deras barn är vuxna människor som fattar egna beslut. Klart föräldrar kan känna sig snuvade på konfekten, men då tycker jag att de ska hålla de åsikterna för sig själva, och det kan man faktiskt be dem göra också.

De flesta som varit besvikna på sina bröllop (i min bekantskapskrets) är de som gett vika för pushiga föräldrars åsikter och haft ett bröllop/vigsel på ett annat sätt än de ursprungligen velat.