• ångest med bröllopet...

    Mån 13 jan 2014 14:36 Läst 1646 gånger Totalt 5 svar
    Anonym (oroli­g)
    Visa endast
    Mån 13 jan 2014 14:36

    Så var året äntligen här som vi ska gift oss.. Bara några månder kvar och jag längtar jätte mycket..
    Är en sån person som drömt om bröllop sen man var liten och om ekonomin hade tillåtit så hade det blivit
    helt galet storslaget. Dock håller kanske inte ekonomin för en stråkorkester och slott =P

    Men det är ju inte sakerna det handlar om igt.. Utan att jag ska få dela mitt liv med min blivande (jag,vet att man kan dela livet utan att behöva gifta sig men ni fattar hoppas jag) och fira våran kärlek.

    MEN, ja där kom det där hemska menet....

    Jag mår inte bra och har inte gjort det på väldigt lång tid... Och innan ni hojtar om att jag borde gå o prata med någon så vill jag bara påpeka att det är jag väl medveten om. Jag skriver just nu i skriavndes stund bara för att få lite luft och få lätta mitt hjärta..
    Och kanske, kanske finns de någon där ute som förstår? Någon som går egenom något liknande?

    Helt plösligt gör sig ångesten över livet mer påtaglig.. Och nästintill allt som har med bröllopet att göra är
    inget kul.
    De är nu vi börjar boka saker, handpenning ska läggas mm.
    Och för varje gång något ska göras, tex boka musiken, så känner jag hur jag vill krypa ur mitt skin och bara spy.
    När det är som jobbigast skulle man nästan kunna tro att jag planerar min avrättning istället för bröllop.

    Jag förstår ju att det är svårt för mig att kunna vara glad när man är deprimerad, och hjärnan är trasig.
    Men jag önska så att kunna få njuta av tiden. Men istället tar demonerna över i huvudet och ibland vill jag bara ställa in allt.

    Jag har världens underbarste man, så det här handlar inte om att jag är osäker på han eller på min kärlek till honom. Jag har nog bara varit för trött för länge. Och det äter upp mig.

    Som många andra vet jag nog inte riktigt vad jag vill säga med mitt inlägg.

    Kanske finns det någon där ute som mår riktigt skit, och att läsa de här får den personen att känna sig mindre ensam...

    För de är så det känns ibland... ensamt....

  • Mån 13 jan 2014 16:42 #1

    Att det skapas ett tomrum och ångest är kanske inte så konstigt när man ska få göra en sak som man drömt om hela livet! Kan tänka mej att det kommer tankar om vad som ska hända sen när du inte har den här stora drömmen kvar?!
    Kanske det inte är att gå iväg och prata som är lösningen- det känns som att många tror att det är lösningen på allt. Det kanske det inte är?! Fundera vad det är som ger ångesten istället, kanske du vet svaret själv?
    Att planera bröllop är pusslande och kostsamt, bara att se alla pengar försvinna kan ge mej ångest iaf

    Hoppas att du finner fler här som förstår din situation!

  • Anonym (varit där)
    Visa endast
    Mån 13 jan 2014 17:02 #2

    Jag har varit där du är, ångesten. Egentligen är jag där varje höst. Och nu är det som värst, innan våren kommer med värme och fågelkvitter. Då brukar jag vakna till liv igen efter mina depressioner.

    Jag fick reda på att min depression handlade om att min kropp inte producerade ett hormon som heter tyroxin. Denna hormon ska i sin tur göras om till tyronin, alltså något jag också saknar. Kan bara tipsa om att man kan kolla upp det. Sjukdomen heter hypotyreos och har med sköldkörteln att göra och det finns medicin som gör det bättre! Men även om medicinen gjorde det bättre hade jag svårt, och har fortfarande ibland, att få bort gamla tankemönster! Gick och pratade med ett samtalsstöd (tror inte hon var utbildad och därför det hette så) som gav mig olika alternativ att hantera situationen på. Det var stor hjälp att se nya tankesätt och försöka fokusera på ett annat sätt. Jag var innan dess helt emot det eftersom jag 8 år tidigare råkat ut för en psykolog som i princip sa att "det är ingen som vill vara vän med dig" och "det du anser är problem är ju inga riktiga problem". Hon fick mig verkligen att må VÄRRE än innan och dessutom fick hon mig att bli rädd för att gå och prata med någon. Jag slutade dyka upp och slutade svara när hon ringde. Tillslut slutade hon. 

    Så alltså. Jag menar inte att du ska gå och prata om du inte vill.  Utan bara att det hjälpte mig. Även om jag får ångest ibland och det svartnar så har jag lättare att ta mig ur det.

    Sen är det klart det är jobbigt nu. Nu ska allt betalas. Allt ska fixas. Man får en enorm press på sig att allt ska vara bra. Men på er dag kommer det där släppa. Och det kommer vara värt det.

    Sen fortsätter livet och som med allt annat kommer det också gå upp och ner! :)  

  • Anonym (oroli­g)
    Visa endast
    Tis 14 jan 2014 15:02 #3

    Tack så jätte mycket för era svar!

    Just nu vet jag varken ut eller in..
    Fick precis beskedet att min brudtärna inte vill ordna möhippa åt mig. Och det här gjorde mig självklart jätte ledsen.
    Då de var sagt från början att hon skulle ordna de..

    Kanske borde lägga till att under planeringen av bröllopet så har det varit många hinder på vägen och inget blir nästintill som
    jag ville. Tror det blir för mycket på en gång.

    Självklart borde jag gå och prata med någon, men min erfarnhet av vården rent allmänt är inget vidare. Så det tar emot.
    Man gråter, känner hur all kraft rinner ur en, torkar tårarna, tar på sig det där leendet och lever vidare livet som man ska typ.

    Samtidigt som det känns som man aldrig blir av med det där svarta molnet inom sig som ingen ser..

  • Tis 14 jan 2014 16:50 #4

    men det är väll klart att man blir ledsen när det inte blir som man tänkt sig. Speciellt när somliga av oss är sånna romantiker som har haft drömmar om bröllop länge. Börja med att se det som blivit bra istället. det kanske var tårtdekorationen, ringen, slöjan eller nånting som blev bra.

    Fortsätt sen med att känna varför det andra inte blev så bra som du hade tänkt dig. Är det fel färg, budget, smak eller liknande som inte stämmer överens med din tanke.

    Kan man göra nånting åt det som inte känns rätt eller är det bra men bara inte som du tänkt dig?

    hoppas det löser sig för dig!

  • Anonym (varit där)
    Visa endast
    Ons 15 jan 2014 19:07 #5

    Du tror inte det är så att din BT säger det för att du ska bli överraskad när du väl får din möhippa? Något för att avleda dig så att du blir förvånad när det väl gäller? 

    Jag tänker att så skulle jag gjort om jag varit BT och bruden börjat fråga en massa om möhippan.. lite så.. "tro minsann inte att jag kommer fixa möhippa åt dig.. det har jag verkligen inte tid med.." :)

    Jag förstår att det är stressigt inför själva bröllopet. Och att inte allt går som du tänkt dig kanske. Och det är ett bra tips att fokusera på vad som faktiskt blivit rätt och som du vill. Och. När du väl står där. Så tror jag ändå du kommer vara nöjd och att det kommer kännas bra. :)

    Förstår att det är svårt att gå och prata med någon.. jag hade som sagt också svårt för det.. Men det hjälpte faktiskt 2 gången.. Även fast jag mådde så dåligt över den första jag var och pratade med! Så ge det en chans, om inte nu så senare.

    alla har tunga perioder och de brukar gå över, så jag håller tummarna för att det gör det för dig med! :)  

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll