Giftemål med familjetrubbel

Låter jättejobbigt för er båda

Jag tycker att ni 1) ska testa på parterapi - det verkar som att ni har saker ni kunde behöva lite proffshjälp med att hantera. Exempelvis efternamnsfrågan verkar ju en aning inflammerad om ni inte kan diskutera det hela utan att någondera blir sur/arg/upprörd. Parterapi är inte enbart för par i kris, man kan se det som en förebyggande åtgärd där man får tips på hur man kommunicerar och jobbar på sitt förhållande TILLSAMMANS.

2) Din fästman/sambo borde sätta ner foten mot sin familj och säga till dem att HAN bestämmer hur han vill leva, och att du inte är ensam skyldig till de förändringar som inträffade när ni flyttade ihop. Göra det klart för dem att han inte är en "liten, värnlös varelse" som inte kan stå upp för sig själv. Dessutom bör han poängtera att NI fattar beslut TILLSAMMANS, ingendera bestämmer över den andra.

Jag älskar verkligen inte alla min mans släktingar, han har en moster som är speciellt jobbig. Å andra sidan försöker jag sätta det i perspektiv: hur ofta träffar jag de riktigt jobbiga släktingarna? Några gånger i året. Under den tiden kan jag svära för mig själv samtidigt som jag biter ihop och inser att det gör min man glad att träffa sin släkt.

Svärmor är inte min favorit här i livet, hon menar väl men jag och hon är väldigt olika. Samtidigt förstår jag ju att min man vill ha kontakt med sina föräldrar. Svärfar är tack och lov trevlig och lättpratad, så jag försöker ty mig till honom på släktsammankomster.

Hur ofta träffar ni din sambos släkt/familj, och finns det någon som inte är så jobbig som du kan försöka hålla dig till för att det ska vara så smärtfritt som möjligt?

Det TAR TID att komma in i en ny släkt, och det är minst lika konstigt för din sambos föräldrar som det är för dig att ha en ny person att ta hänsyn till och anpassa sig till.