Utbränd/deprimerad? + Frågor till er som varit det.

Jag har förstått i efterhand att jag var utbränd och deprimerad i slutet av högstadiet och början av gymnasiet. Jag var alltid extremt trött, hade svårt att jobba i skolan (och jag var extremt ambitiös med höga betyg, men plötsligt gick det bara inte att få till något) och svårt att känna glädje över någonting. Jag var dock, som sagt, ambitiös och bet ihop så jag fick ändå fina resultat på prov och uppgifter. Jag klev upp varje morgon och klarade av skolan. 

Ett sommarlov utan jobb blev rädningen. Jag sov och var ledig utan några måsten så när jag började igen på hösten var den här känslan borta.

Jag sökte aldrig vård och förmodligen var det inte så djupt eftersom jag fixade det själv men jag är ändå övertygad om att det var en form av utbrändhet. Jag lärde mig då att planera in långa perioder av vila eftersom jag har en tendens att ta på mig för mycket att göra, att visa mig duktig och att köra på för fort. Jag blir fortfarande så där extremt trött efter perioder med för mycket att göra, men jag har lärt mig att bromsa tidigare och framförallt sänkt kraven på mig själv.

Jag vet inte om den här texten hjälper nånting, jag bara delar mina tankar och erfarenheter.  Någon annan som har varit ordentligt utbränd kanske himlar med ögonen åt mig.