Fler med att ha "the love of your life" från ett annat land? (Min sambo är Australiensare)
Min kärlek är från Colombia.
Vi träffades på en arbetsintervju när jag sökte jobb på hans restaurang. Hans kusin höll i intervjun och vi pratade och allt kändes liksom bra och sådär....var ganska nervös men kände ändå att det fanns liiiiite hopp om att få jobbet. I slutet av intervjun sa hon att hon skulle hämta sin kusin, som bland annat var kock och ägare för restaurangen..... hon var borta i vad som kändes som en evighet. Sedan kom hon tillbaka, småpratade lite och så hörde jag dörren öppnas, vände mig och fick se HONOM.
Min första tanke var "han ska bli min", seriöst, det låter säkert galet men jag föll verkligen direkt! Aldrig varit med om en liknande "käftsmäll". Han kom fram och presenterade sig och jag blev helt stum. Efter intervjun tänkte jag att det är kört, han tänkte att jag var världens tönt som inte sa nånting och jag kommer ALDRIG få jobbet.
Någon vecka senare ringde de och sa att jag fått jobb. var så glad. Skulle jobba som servitris, men vågade ju knappt titta på snyggingen när jag hämtade maten i köket för att bära ut till gästerna. Helt omöjligt. Kände mig så töntig, haha :p
Sen en dag när jag var ledig, när jag stod inne på Ica och handlade, ringde telefonen. Jag svarade, det var hans kusin.
"Hej, hur trivs du på jobbet? Skulle du kunna tänka dig att jobba lite mer för en bättre lön? Det är inget svårt egentligen, jag tror du skulle klara det. Vi behöver lite hjälp i köket, i kallköket, typ fixa sallad, förrätter och desserter. Skulle du vilja det?"
"Ja" svarade jag, mitt pucko, som inte ens kunde titta på mannen, hur skulle jag kunna jobba tillsammans med honom i samma rum hela dagarna!?!?!?!?
Men det kom jag såklart inte på förrän vi lagt på.
Dagen efter kom jag till jobbet, fick andra arbetskläder och pratade med the love of my life för första gången på riktigt.... han förklarade väl mest hur allt funkade och frågade lite om mig. Om jag kunde spanska tex. (hans svenska var inget vidare då så det slutade med att vi pratade en blandning av svenska, spanska och engelska) haha men det gick.
Och nu i Juni gifter vi oss, och har redan en bebis och jag hade ett barn sedan innan, kan livet bli bättre?????
Sorry för långt inlägg :p