Mamma vill inte delta vid vigseln eftersom den är i Svenska kyrkan

Det kan nog komma en hel del "din mamma är dum, om hon inte vill göra som du vill så har hon inget där att göra" - svar misstänker jag.

Men jag skulle nog helt enkelt accepterat att det är så hon vill ha det. Hon vill inte sätta sin fot i kyrkan och behöva lyssna på "prästens dravel" (antar jag att hon tycker).

Fundera över vad som är viktigast för dig.
Att din mamma är där och ser dig bli gift, eller att hon finns där och delar din dag i stort - även om hon inte delar just det ögonblicket.

Jag räknar mig också till agnostikerna.
Men vi valde ändå ett kyrkobröllop för att jag älskar stämningen i kyrkan.
Jag valde att se ordet Gud som ett annat namn för kärleken helt enkelt. För det var en dag som firades i kärlekens tecken...

Kan din mamma försöka se det så?
Om hon inte kan - så kan hon inte. Och då ska du inte tvinga henne.
Men tala om att det är helt ok att inte tro på Gud och ändå vara med för att fira er kärleksdag och se er bli man och fru. Det är ok att inte delta i psalmsångerna, och det är ok att tycka att prästen "snackar skit". Men det är kärleken ni firar i slutänden.
Ni är inte där för att bekräfta att Gud finns på något sätt. Och det kanske kan räknas som "ett nödvändigt ont". Lite som när man måste dra bort ett plåster liksom... Det irriterar och gör ont ett tag, men när det är över så är det skönt att ha det gjort på ett bra sätt  

Oj! Att vara gäst på ett kyrkligt bröllop innebär ju inte att man måste delta i något slags religös aktivitet, det räcker ju med att man sitter och tittar liksom, och står upp när de andra står upp. Man behöver ju inte delta i bön eller psalmsång om man inte vill...

Det är ju ändå ett tag kvar till ert bröllop, tror du inte att din mor kan hinna ändra sig under den tiden? Att hon kanske inser att det är fjantigt att inte gå på sin dotters bröllop för att det är i en kyrka?

Oj, vilken hemsk mamma om jag får säga så.

Även om hon är ateist så borde hon kunna ta sig i kragen och närvara vid sin dotters bröllop. Det är ju inte hon som ska gifta sig utan ni. Det är ju inte hon som ska avge löften inför Gud utan ni. Vad spelar det då för roll om hon inte är troende?

Jag har ju nu inte hört hennes resonemang så jag har svårt att förstå ett sådant beslut.

Jag vet inte vad mer du kan göra mer än att parta med henne och verkligen beskriva hur sårad du blir av att hon inte närvarar vid ditt bröllop.

Be henne att ge legetima skäl (mer än att hon är ateist)  til varför hon inte vill vara inne i kyrkan och se er vigsel.

Förklara sedan för henne hur du känner och ser på saken.

Håller hon fortfrande fast vid sitt beslut så går det ju inte mer än att beklaga och tala om sin besvikelse över det hela. Du kan ju inte tvinga henne till något hon själv vrångt inte vill oavsett vad hennes anledning är.

Hej :)

Jag förstår helt att du är ledsen , de hade jag också varit. de är en väldigt knepig situation som ni har hamnat i .

Har du pratat med din blivande man om situationen med din mamma ? Finns det någon möjlighet att han skulle kunna tänka sig att ha vigseln någon annanstans än just i kyrkan ? Det går ju fortfarande att ha en fin kristen vigsel även om det inte äger rum i kyrkan . Skulle de kunna fungera som en kompromiss?

Kanske i någon fin trädgård , på en brygga , på stranden eller i en fin herrgård eller liknande. Listan kan göras väldigt lång .

Jag som också är en inbiten ateist måste tyvärr säga att jag förstår att din mamma inte sätter sin fot i kyrkan! Men hade hon inte gjort det för att hon vart, säg muslim så hade det förmodligen varit lättare för "världen" att hantera. Min familj har gnällt lite på att det inte blir i kyrkan, bara för att det ska vara så. Och min blivande makes familj har gnällt lite för att de helt enkelt är kristna och tycker att det inte är ett bröllop utan en prästs dravel! Men Det handlar om vårat bröllop, eller i ditt fall, ditt. Ni gör precis som ni vill, alltid! Men du kan inte räkna kallt med att alla kommer att vara ok med era val. Men din mamma kommer vara med på allt annat, va glad för det lilla då. Hon kunde ju lika gärna kunnat strunta i hela dagen..

Jag kan bara undra varför det är så "farligt" att gå in i kyrkan..?

Det är inte så att präster och kristna håller på och tvångsfrälser folk och att man på nått sätt blir "hotad" i sin tro bara av att gå på ett bröllop...

Själv är både jag och min m2b kristna men det betyder inte att vi vill tvinga på vår trosuppfattning på andra som inte vill lyssna.. Det är bara ofärskämt!  

Din mamma kanske behöver tid på sig att smälta att ni valt en kyrklig vigsel. Hon kanske var stensäker på att du inte ville ha det och aldrig skulle välja det och därför sätter sig extra på tvären.

Om hon inte vill delta i kyrkan är det ju tråkigt men ett val som man måste respektera även om många tycker att det är "något hon borde se förbi"
Det kanske är jätteviktigt för din mor att hålla på principerna och då ska hon givetvis göra det. Du kan ju låta saken bero ett tag och sedan ta upp det senare och se hur hon känner då. Vid det tillfället kan du ju säga att man inte behöver delta i pslamsång och bön om man inte vill. Man ska ju såklart visa respekt i kyrkan men man behöver inte delta aktivt.

Hon visar ju ändå att hon vill vara med och fira eran dag men inte i kyrkan, så en så dålig mor är hon ändå inte. Hon vill ju vara med men känner att cermonin inte passar hennes livsstil och val och det får man allt respektera.

Lycka till!  

Jag tycker det ar sa ironiskt med inbitna ateister (till exempel Richard Dawkins) som helhjartat avskyr religion pa grund av dess dogmatiska principer och superstarka tro pa nagot som inte gar att bevisa. Dom beter sig ju precis lika oresonligt och trangsynt sjalva som de anser att religiosa gor. Det skulle jag saga till din mamma om jag vore du, men eftersom hon ar sa extremt principfast i sin ateism att hon hellre gor sin dotter lessen pa sin brollopsdag an gar in i en kyrka ens for nagon timme, sa tror jag inte att hon kommer att lyssna pa det orat.

Visst, religion ar inte baserat pa vetenskap, men det heter "tro" av en anledning, och vi manniskor kanske inte har formaga att forsta ALLT, som de myror i rymden vi faktiskt ar om man satter oss i perspektiv. Jag tycker ateism kan vara en precis lika arrogant installning som en extremt religios varldsbild.
 

Kan man hoppas att folk ändrar sig? Självklart, men jag tror inte att det är särskilt troligt - inte när det handlar om ideologiska övertygelser. Hade min bästa vän fått för sig att gifta sig i Livets Ord i Uppsala är det inte troligt att jag hade deltagit, fastän det handlar om min allra bästa vän. Det hade krockat något så kopiöst med vad jag själv står för så nej, jag hade avstått och tagit den ilskan/besvikelsen istället.

Jag är själv inbiten ateist. Jag har jättesvårt för att vara i kyrkan, det "kryper" längs ryggraden på mig och jag går aldrig in om jag inte måste.
Trots detta har jag varit på både vigslar och dop de senaste åren - för andras skull. Jag skulle aldrig välja det själv, men att någon annan väljer det kan ju inte jag hjälpa. Eftersom de är goda vänner till mig så får jag respektera deras val och hålla inne med mina åsikter i en timme.

Jag kan tänka mig att din mamma är lite besviken på dig. Hon har förmodligen uppfostrat dig till ateist och ser det som ett svek att du väljer vigsel i kyrkan. Precis som att en person från en religös familj kan få leva med familjens besvikelse om man gifter sig borgerligt.
Försök att diskutera saken ur hennes perspektiv - vad är det som gör att hon inte kan tänka sig att vara där under den korta stund det gäller? Om hon absolut inte tänker ändra sig, berätta då att du är besviken men försök att acceptera hennes val. Hon vill ju uppenbarligen vara där för dig både innan och efter, och oavsett om hon är inne i kyrkolokalen eller inte kommer ni ju att bli gifta.