Avliden förälder, "nya pappan" vid honnörsbordet?

Min mamma gick bort strax innan bröllopet, men hon hade ändå inte orkat sitta vid honnörsbordet om hon över huvud taget kunnat komma.
Så min pappas sambo satt där istället. Jag hade inte ens en tanke på att sätta någon annan där, och jag vet inte vem jag skulle satt där annars heller i så fall...

För mig kändes det naturligt, hon kommer aldrig ta min mammas plats och hon är inte min mamma.
Men hon är dock min pappas stöd och partner och därför en stor del i vår familj. 

Tack 
Första tanken var ju "nu skiter vi i det här"...

Men sen kände både jag och brorsan att vi behövde något roligt att se fram emot, så jag beställde en miniversion av mammas kistdekoration och ställde den + hennes bordsplaceringskort och 3 stora blockljus i en stor öppen spis (som inte används) i lokalen vi var i. Så hon fick liksom vara med ändå kände vi.

Man har ju ett val, man kan hålla fast vid sorgen och låta den ta den tid den tar. Eller så kan man försöka plocka upp det roliga man kanske har framför näsan och fokusera på det. Och jag vet att mamma inte hade önskat att vi ställde in heller, så valet var ju lätt...

Det brukar kännas bra att få göra det