Missnöjd med vikt...
Jag är också 23 år. Har aldrig haft vanan att motionera. Dock hetsbantade jag mycket under högstadietiden och hade snudd på ätstörningar. När jag började gymnasiet orkade jag inte mer och bestämde mig för att inte väga mig förrän jag kände mig nöjd med min kropp. Kilona smög sig sakta på men inte så farligt mycket.
Träffade min sambo och gick väl upp lite till. När vi flyttade ihop var det som om allting bara exploderade. Det kändes som att från den ena dagen till den andra kunde jag inte knäppa byxorna längre, och jag fick bristningar på lår, mage och bröst. Och sen tog det ytterligare ett år innan jag orkade ta tag i saken.
Så, jag vägde mig då till slut för att få veta utgångsläget. +30 kg visade vågen. Lite mer än jag hade trott faktiskt. Jag började träna tre gånger i veckan men sket i att äta nyttigt. Blev piggare, friskare och tappade nåt kilo. Nu har det gått mer än 1,5 år och jag har tappat 8 kilo och sen gått upp två under semestern. Nu tar jag tag i kosten också och hoppas att det ska gå bra att gå ner.
Jag får också köpa nya jeans hela tiden, men det är bara att tänka att det får lov att vara så tills man gått ner i vikt. Många människors lår går ihop utan att de är tjocka, så sluta gå hjulbent och spara ryggen!
Största vinsten för mig med det här är att jag har upptäckt att jag tycker om att träna och att jag mår bra av det. Så länge som jag har bra kondition och är stark så mår jag också bra. Och så mår jag bra av min sambo, som älskar mig precis som jag är. Jag har aldrig älskat mig själv så mycket som jag gör nu, och det är stort.