Missnöjd med vikt...

Ja det känns lite som att allt kommer på en gång och att jag har dåligt självförtroende gör det inte lätt att sluta röka för jag har ALLTID tagit ett cigg när jag varit på dåligt humör. Så när man tittar sig i spegels eller känner magen puta ur jeansen så kommer röksuget och röker jag inte då så kommer ilskan... Tycker lite synd om min sambo som får stå i skottlinjen!

Vissa kvällar på vardagar när jag är i stallet så har jag "tjuvrökt" känns lite löjligt att göra det när man är 23 år men min sambo blir så besviken när jag röker på vardagarna så jag vill inte berätta det för honom. Han röker också bara på helgen men han har aldrig varit en "riktig" rökare utan bara rökt under vissa perioder (sommaren) och på fester så jag tycker inte det är lika jobbigt för honom.

Jag har börjat räkna kalorier och har förändrat min kost, tycker att det bästa jag gjort var att börja räkna kalorier för då märker man vad onödigt det är att äta vissa saker som innehåller många kalorier. Man får som en bättre förståelse varför det är onyttigt! I två veckor var jag ganska strikt med att räkna kalorier och höll mig för det mesta på 1700 kalorier per dag, men då tränade jag inte så det skedde ingen viktnedgång då. Nu räknar jag inte kalorier men tränar istället för jag vet ungefär hur mycket/lite jag får äta samt vilka livsmedel som är kaloribomber!

Vad har ni för tips på nyttiga mellanmål på eftermiddagen? Frukt?

Vad bra att jag inte är ensam! 5-2 dieten - är det att man ska fasta två dagar i veckan? Jag är lite emot alla dieter, har gått en kurs om kost och hälsa och bland annat LCHF kan vara direkt livsfarligt! Jag tror faktiskt på hederliga tallriksmodellen!

Jag vägde väldigt länge 55 kg och vikten smög sig fram och PANG så vägde man 78 kg... Jag hade länge anat att jag vägde lite för mycket då bristningarna kom men jag vägde mig första gången på 3 år i början på sommaren och det blev som en kalldusch. Det värsta jag tycker med att vara lite överviktig är att i och med att mina innerlår skaver mot varandra så går min jeans sönder efter bara ett litet tag... Sen låter det lite när man går med jeans, man "schvishar" som fram.

Sen när man ser sin syster gå ned i vikt efter ANDRA barnet så tänker man att "va fan är det för fel på mig, rör på arslet din feta ko!"

Jag har försökt vara nyttig och motionerat mer i sommar men det har som inte hänt något, men jag har iaf inte gått upp något mer så det är väl i och för sig positivt.

Förut drack jag också väldigt mycket cola, säkert 0,5 liter per dag, men nu dricker jag bara på helgen. Konstigt ändå vad ett beroende mest bara är vanan. VANAN att röka, VANAN att dricka cola, VANAN att följa varenda serie som finns istället för att vara ute.

Nu när jag röker på helgen bara (för det mesta) så kanske jag röker ett paket på hela helgen och då är det en helg där vi är ute på fest en kväll också. Förut kunde jag röka nästan 3 paket på helgerna... Och nu röker jag ändå så mycket jag vill på helgen, men man har tagit bort många onödiga ciggaretter.

Bjorkansbrud - Jag tycker inte alls det låter konstigt. Det är just det där som jag saknar, att man oftast bara tänker på det negativa. Visst ibland så kan man tänka att "jag kanske inte har så pjåkig bakdel ändå" men man tänker mycket oftare på alla fel man har.

Ibland känner man den där hopplösheten - det spelar ingen roll vad jag gör jag kommer alltid vara överviktig. Det är som när man var 13-14 år och man trodde att livet skulle gå under, fast då kanske för att man inte fick lika hög veckopeng som bästisen... Skämt å sido så är depression är något jag vill undvika.

Jag hade snudd på ätstörningar i högstadiet också, jag kom från en liten friskola och hoppade sedan direkt in i en större kommunal skola. På högstadiet hamnade jag rätt snabbt bland de "populära", vilket är orsaken till att jag började röka... Fy fan vad korkad man var då! Och pressen att passa in var inte nådig.

Tyvärr så är jag har jag varit lite av en hypokondrier så jag ska akta mig för att inbilla mig massa saker, men jag har perioder då jag har dessa symptom dock inte hela tiden för annars så svettas jag typ jämt!

Jag vill jättegärna få bort mina bristningar men har läst lite att de kommer aldrig försvinna, stämmer det? Blir dom iaf mindre tydliga när man går ned i vikt? Jag har ganska mycket på kärlekshandtagen, jag tror att det är byxorna som bidragit till det. När jag haft ridbyxorna på mig som sitter rätt tajt så blir bristningarna röda. Sen har jag celluliter på baksidan låren, man har alltid tänkt att det är något man får när man blir "tant" men tydligen inte!

Jag tycker om att bada, men mina bristningar och celluliter hindrar mig från att göra det bland folk. Jag badade faktiskt en gång i sommar men då kastade jag mig i vattnet innan någon hann titta haha!

Jag hoppas innerligt att bristningarna försvinner! Jag har nog inte tänkt på att smala personer har celluliter för inga jag känner som är smala har det eller så brukar de inte gå runt med shorts så jag tänkt på det ;)

Under tiden jag "exploderade" så fick jag bristningar lite ovanför knät på insidan pga att jag red i shorts EN gång, dock tror jag att dom är ganska osynliga nu för det är inget jag tänker på längre.

Tack för tipset!Jag vill egentligen inte rasa i vikt, men jag har som mål att gå ned iaf 10 kg till bröllopet (juni 2014). Sen jag skaffade våg har jag vägt mig varje dag men den vill ändå inte gå under 78 kg, det känns ibland som att man är arg på vågen. Typ att vågen och jag har något otalt med varandra ;) Jag kanske ska börja väga mig en gång i veckan istället?  Jag tror att jag kanske springer lite för fort, ska försöka sakta ned!