• Överlever ett förhållande & blivande äktenskap utan sex??

    Tor 15 aug 2013 14:29 Läst 20423 gånger Totalt 12 svar
    Tor 15 aug 2013 14:29

    Min kille oxh jag träffades mkt unga (15 år). Är nu inne på vårt tionde år. Ska gifta oss på våren 2014. Vi har allt man kan önska sig i ett perfekt förhållande:)...förutom sex!!!! De första Åren hadevi väldigt mycket sex. Sedan började de avta runt 2008. Sedan dess fram till 2011 kanske vi hade de 5 ggr per år. Nu är de så illa att förra året endast två gånger och i år ingen alls:(. Kan sakna intimiteten men vi är väldigt kramiga annars så. "Goa" mot varandra. Vi trivs ihop. Allting är liksom bra förutom att vi har inget sexliv. Börjar känna att som 26 åring oxh hela livet framför sig utan sex?? Men samtidigt har jag ju hittat mannen jag vill dela mitt liv med, som betyder allt för mig! Min kärlek, mitt liv, min trygghet. Är de någon som känner igen sig i detta? Vore jätte tacksam om ni kunde skriva oxh i så fall hur de är nu. Till saken hör också att vi börjat prata om att skaffa barn efter bröllopet men hur ska de liksom gå till när vi inte har sex????

  • Tor 15 aug 2013 14:42 #1

    Pratar ni någonsin om att ni inte har sex? Är ni båda "nöjda" med det? Vad är det som gör att ni inte har sex om ni nu båda vill det?

    Om ni bestämmer er för att skaffa barn så är det ju bara att vandra in i sovrummet och sätta igång. Och då kommer nog även lusten tillbaka så småningom. Vi har haft perioder där det inte blivit så mycket sex, men man hittar alltid tillbaka till varandra till slut och väcker lusten igen. Ingen av dessa perioder har dock varit så lång som eran, så jag vet inte om det är en bra jämförelse... 

  • Tor 15 aug 2013 14:45 #2

    Kanske dumt att säga men är det inte bara att försöka ta  tag i det då? Eller är han helt ointresserad av sex, för det verkar ju som om du saknar det! Ta tag i det du då :) Om du vill kan det ju inte vara så svårt att få igång det!!!
    Jag har gått långa perioder utan sex med mitt ex men då berodde det framför allt på mig och att min sexlust var helt borta.. Och då var ju jag väldigt motvillig när han ville!
     Man får nog börja upp det och sen göra det till en vana att man har sex några gånger i veckan! :) 

  • afture­lding
    Visa endast
    Tor 15 aug 2013 14:46 #3

    Jag tror de allra flesta har skov när det gäller sexlivet i långa relationer. Att ni var väldigt aktiva när ni träffades är ju inget konstigt med tanke på alla hormoner och dylikt som rusar runt i kroppen under tonåren. Vi har upplevt samma sak, vi träffades också i tonåren och nu är vi inte alls lika aktiva när det kommer till sex. Även nyförälskensen spelar sin roll, tror jag.

    Vad finns det för anledning till att ni inte kan ha sex? Avsaknad av lust, vana, eller något annat? Att lista ut det tror jag är ett bra steg till att förbättra sexlivet. Finns det medicinska hinder så kan man ju oftast göra något åt det bara man går till läkaren, och är det en vana så får ni jobba på att bryta den.

    Jag tror inte att ni kommer ha det såhär resten av livet om ni inte vill. 

  • amerik­a
    Visa endast
    Tor 15 aug 2013 15:03 #4

    Visst kan ett äktenskap överleva utan sex! Men då liknar det kanske mera ett vänskapsförhållande eller bror-syster-förhållande. Säger inte att det är fel, bara att det kanske inte är vad man tänker sig i ett kärleksförhållande.

    I alla relationer går sexlusten upp och ner. Sömnbrist, stress, sjukdom, husrenovering, studier, nytt jobb, jobbiga släktingar, småbarn, tonåringar, gamla föräldrar.... allt möjligt påverkar. Som flera ovan skrivit, så behöver ni, båda, komma fram till vad det är som gör att ni inte har sex längre. Tänder ni inte på varann? Eller handlar det mer om vana?

    Om ni kommer fram till att båda vill, men ingen "orkar", så är det precis som att börja träna på gym: bara att boka in i kalendern och sätta igång! När man har sex föds lust till mer. Utan sex, dör lusten till slut. Och det behöver inte vara avancerat eller exotiskt på något sätt, bara ni båda två tycker om det och det känns bra, utan krav, bara fyllt med mycket kärlek, närhet och respekt. Då kommer lusten tillbaka och ni vill båda ha mera sex igen. Det finns ju inget härligare än att längta riktigt mycket efter fysisk närhet med sin älskade!!

    Att ha sex ger många positiva bieffekter: du blir full av härliga må-bra-endorfiner som gör dig lycklig och avslappnad, du får bättre sömn och du stärker ditt band till din partner vilket gör att ni båda blir mer nöjda, sammansvetsade och synkade med varandra. Egentligen finns det inga negativa bieffekter alls, förutom möjligtvis att det kan ge lite "träningsvärk" om man är riktigt aktiv! Flört

    Lycka till!!

  • Tor 15 aug 2013 17:39 #5

    Kul att så många svarar. Jag tror verkligen båda vill & behöver. Men känner att vi inte tänder på varandra och har så svårt stt just komma igång. De blir liksom stelt. Annars kan vi prata om allt men här blir de stopp. Mer passion. De är precis som båda tänker nu ska vi försöka så blir de liksom bara dumt. Föestår hur alla ni menar med gör de bara men väldigt svårt när allt blir så spänt att de inte fungerar för honom eller mig. Som Mia skäringer sa i solsidan: musslan slöt sig....

  • Tor 15 aug 2013 17:53 #6

    Kanske låter lite drastiskt men.. Gör en romantisk middag med gott vin och sådär, kanske lite mousserande innan så att ni blir lagom glada och sen kanske göra något mer erotiskt tillsammans. Typ sätta på en porrfilm och titta på ihop eller något om ni vågar det. Sedan kanske man får mjukstarta lite :)

  • amerik­a
    Visa endast
    Tor 15 aug 2013 17:59 #7

    Det är inte lätt att "bara göra det" och jag fattar precis vad du menar med musslan som sluter sig. Jag levde i många år i ett sånt förhållande, men det fanns oxå flera orsaker till att vi inte hade sex och dem var vi medvetna om båda två.

    Jag tänker och tror att ni måste börja med att prata. Det är ganska jobbigt och genant, men nödvändigt. Ni behöver komma fram till vad det är som gör att ni inte tänder på varandra längre. I mitt fall berodde det på att jag inte älskade honom längre, i alla fall inte som en man, utan mer som en bror eller vän. Och dem har man ju inte sex med, alltså tände jag inte på honom. Nu hoppas jag att det inte är så i ert fall, men jag räknade upp en hel massa förslag på anledningar i mitt förra inlägg som det kan bero på. Hur som helst, så behöver ni komma fram till att ni båda skulle vilja ha sex, men inte har ork eller initiativ till det.

    Sen när det gäller att "bara göra det".... En söndagmorgon när ni sovit ut, lägg dig nära honom, och kramas. Se till att ni har hudkontakt. Pussa honom på kroppen. Krafsa honom i håret. Smek hans mage. Massera hans ben. Eller vad han nu gillar... Visa honom att du vill vara nära. Ta på honom på ett ömt och kärleksfullt sätt. Låt honom märka att du tycker om att ta på honom på just det sättet. Om han inte är ett isberg, så kommer han att bemöta dig med samma sak. Och kanske blir det "bara" kramar och smek denna gång, men kanske leder det oxå till nånting mer. Och nästa gång ni är i närheten av varandra, så ger ni varandra en kram, en klapp, en puss, ett busigt nyp i rumpan... och bygger upp någonting som kan få komma när det ges tillfälle. Om ni inte har (små)barn omkring er och är hemma en dag på helgen, finns det ju inget som säger att ni inte kan mysa lite mitt på dagen!

    Nu lägger jag ansvaret på dig att ta tag i det, men det beror ju på att det är du som skriver och du som känner att det är ett problem. Han kanske tycker precis likadant men hans version har jag inte. 

    Jag hoppas verkligen att det löser sig för er. 

  • Anonym (OMG!)
    Visa endast
    Tor 15 aug 2013 18:02 #8

    herrejisses! det är som att det var jag själv som skrev det!

    vi träffades oxå när jag var väldigt ung (14) och i början hade man ju såklart mycket sex, och de följande 3 åren. men sen har det avtagit.. nu har vi varit ihop i snart 8 åt och nu har sex typ en gång/månad. jag känner att jag gärna vill ha mer ibland.. men ibland är jag nöjd..  och det är HAN som inte vill ha sex... oftast. och det är jobbigt att nästan jämnt bli nekad.. och som du säger så blir det lite stelt och "pinsamt" på något vis när man väl kommer igång... =/ men man älskar varann ju självklart ändå.. 

  • Tor 15 aug 2013 22:59 #9

    Och reder man inte ut det själva är det en KANONBRA investering att gå till familjerådgivningen en period.

  • Anonym (Gift dig inte)
    Visa endast
    Tor 15 aug 2013 23:08 #10

    Jag och min exman träffades när jag var 13 år, och för 1,5 år sen gifte vi oss.

    I januari detta år, hade vi inte haft sex eller närhet på fyra år. Jag är i dag 26 år och började fundera på om jag verkligen ville leva resten av mitt liv utan sex och närhet.

    I mars träffade jag en kollega till mig och vi hade sex, vilket sedan utvecklats till en relation och jag insåg hur mycket sex och närhet gjorde. Hur mycket jag började "blomma" och hur mycket bättre jag mådde när någon uppskattade mig.

    Därför valde jag att efter min exman och min gensamma Londonresa i slutet av maj (som varit bokad sen början av januari) att ta ut skilsmässa och nu känns det som det är det bästa jag gjort på mycket länge.

    Jag borde aldrig gift mig och avslutat förhållandet mycket tidigare.

    Stanna inte för det är tryggt. Det finns alltid någon annan...

    Jag säger inte att det behöver bli så för just dig. Men tänk en gång till.

  • Anonym (Krams­juk)
    Visa endast
    Fre 16 aug 2013 10:29 #11

    Jag är väldigt fysisk i min kärlek, vilket innebär att jag måste få vara nära min partner, annars mår jag inte alls bra. 
    Min blivande och jag har inte haft ett "jämnt sexliv" eller vad man ska kalla det, utan vi har antingen väldigt mycket eller väldigt lite sex. Och som sagts tidigare, har man lite sex blir man inte sugen heller. De senaste månaderna har vi haft sex oftare än tidigare, lika mycket som när vi precis blev tillsammans. Det är fantastiskt! När vi lagar mat på kvällen kan han be mig om en kram, och den närheten påminner om att få vara ännu närmare varandra.

    Man överlever självklart utan sex, men i ett förhållande där ni pratar om att skaffa barn är det viktigt att kunna prata om sexlivet också. 
    När det är något "jobbigt" jag vill prata med min blivande om säger jag det till honom i förväg, och så får han bestämma när vi ska prata om det. Antingen blir det direkt eller dagen efter. Då får båda möjlighet att förbereda sig och tänka igenom vad man vill. En del saker passar inte att sitta vid köksbordet och se varandra i ögonen, ibland är det bättre att sitta bredvid varandra i soffan så man kan titta rakt fram men ändå vara nära.

    Lägg inte fram det med orden "Vi måste prata" för det tror jag alla killar är livrädda för. "Det är en sak jag tänkt på" fungerar bättre.

    Jag har sagt till min blivande i perioder att jag inte klarar av att ha sex, det kan bero på massor av olika saker. Då har han respekterat det, men hållit om mig när vi tittar på tv eller går och lägger oss. Huvudsaken att man har en vana att ha kroppskontakt och att varandras beröring inte är något man rycker till inför. Jag pillar i hans hår när vi sitter bredvid varandra i soffan, eller stryker mina fötter mot hans när vi äter middag. Håller hand när vi är ute tillsammans. 

    Prata med din kille innan du bestämmer vad du ska göra. Det är aldrig för sent att ändra på något  

  • Tor 18 maj 2017 14:15 #12
    Jag heter lisa Mitt liv har varit surt sedan jag blev en krämpling vid 13 års ålder och det har verkligen påverkat mitt liv. Jag träffade Nelson Justin under olympiska 
    när jag var 24 år och han var en väldigt rolig och omtänksam kille som lärde mig hur viktigt jag är för världen. Han fick mig att förstå att vara förkrossad, inte 
    världens ände för mig och jag var väldigt glad att ha honom som min följeslagare. Justin var en mycket jobbig kille och han lovar att gifta sig med mig innan han åkte 
    för affärsresa i Kina. Två månader senare kom han från Kina och besökte mig aldrig. Jag fick veta av min bror att Justin nu går ut med min vän och det här bröt mig 
    verkligen, för han är den enda som verkligen älskar mig. Ingen vill gå ut med mig eftersom jag är en krämpling. Jag och min bror reste till Sydafrika för att titta på 
    världscupen när jag hörde om tempel för permanent helande. Jag tror aldrig på Gud eftersom jag är en krämpling och jag tror att ingen någonsin kan få mig att gå igen, 
    men när jag hörde om sin stora makt bestämde jag mig för att åka dit. Jag bad min bror att ta mig till tempel för permanent helande. Jag tillbringade 7 dagar i sitt 
    helande centrum och det förvånar mig att på 7: e dagen kunde jag stå och gå. Prästen berättade för mig att Justin var under stavning och han bad för mig att förstöra 
    varje hinder i mitt liv. Jag kom hem och jag var chockad över att se Justin. Han kom och bad mig om förlåtelse, vårt förhållande kom tillbaka normalt. Jag är väldigt 
    glad att informera allmänheten om att jag och Justin är glada gift sedan oktober förra året och jag är gravid. Jag vet att människor kan gå igenom något problem och 
    jag råder dig att kontakta tempel för permanent helande eftersom hans mirakel är ledig. Hans e-postadress är Kakutaspellz@gmail.com eller ringa +2349054872932
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll