Bjuda vänner och släkt eller bara närmaste familjen?

Vi bjöd inte in alla som vi blivit bjudna till. Helt enkelt för att vi i vissa fall uppenbart varit "utfyllnadsgäster" = väldigt lite kontakt med paren både före och efter deras bröllop. Andra par har vi tappat kontakten med, och då blev det så att vi inte bjöd dem.

Vår "princip" var att vi bjöd dem vi faktiskt har kontakt med och vill fortsätta att ha kontakt med. Dvs. folk vi hade kontakt med för 5-10 år sen, men som man knappt fått ett julkort/sms av sen dess gallrades bort. Det blev mycket folk ändå, 80 gäster. Dock har maken 12 kusiner, 2 farbröder (med fruar) och 2 mostrar (med män), så där drog det iväg en hel del. Jag skulle gärna ha dragit ner på släktkategorin, men det var jätteviktigt för min svärmor att ha "hela" deras sida av släkten där, och det blev ett sjuhelsikes liv, så vi bjöd dem alla.

Ja det kändes lite märkligt, faktiskt. Det ena bröllopet där vi var utfyllnad var så sjuuuukt tråkigt att vi önskade att vi stannat hemma. Vi satt längst ut i en bordsända (inget fel på det), men bredvid ett par som bara var intresserade av att prata med varandra, och som också kändes lite som utfyllnad. Dessutom höll brudgummen tal på bröllopet och tackade i synnerhet deras "närmaste vänner, Anders, Johan, Lotta.... för att [de] kommit på bröllopet".

Det är ju trevligt att bli bjuden på bröllop, men det är faktiskt ingen höjdare när man blir bjuden för att bordsplaceringen ska gå jämt ut och kyrkan inte ska se så tom ut.

Vi bjöd människor vi verkligen ville ha där, och alla gäster var lika viktiga för oss!