Varför är man så negativa till äktenskapet och kärleken?

Jag vet! Det finns en jätte konstig attityd till bröllop runt omkring oss också!

När vi sa att vi skulle gifta oss var det jättemånga som rynkade på näsan och tyckte "ska ni gifta er när ni är så unga?" (Jag är 24 och sambon 27, är det verkligen ungt?) Onödigt att lägga pengar på, finns så mycket annat roligt ni kunde gjort istället. Osv osv. Men att skaffa barn, det tycker folk bara är jätte roligt. Många har tjatat på oss om att skaffa barn, och många kompisar har redan skaffat barn, och det är det ingen som tycker är konstigt, men att "binda sig vid varandra" genom att gifta sig tycker vissa är jätte udda. Ofta samma personer som tycker att vi ska skaffa barn. Är inte det ännu mer att "binda sig vid varandra"?

Kul att ni är gifta nu i allafall, sen får ju folk tycka va sjutton de vill om det! Jag tycker det är jätte fint att kunna säga "dig vill jag tillbringa resten av livet med" innan man skaffar barn.

Jag har inte upplevt det så. Kanske för att många av våra vänner redan är gifta och vi knappt känner nån som är skild :)Alla blev väldigt glada och tyckte enbart att det var kul!  Antagligen så såg dom att det var det naturliga steget efter husköp och innan barnverkstad.Kanske beror det på vilka man umgås med. Umgås man med många singlar, skilda eller unga människor så kanske deras syn är annorlunda på äktenskapet än de lyckligt giftas syn.Njut av att planera bröllop och lyssna inte på dom negativa     

Har också känt av det. För mig var det dock mer "Ska ni redan börja planera..? Tänk om det tar slut..?". Om jag trodde att det skulle ta slut så hade jag väl inte planerat bröllop öht..  Sedan är det precis som att det är "fult" att vara kär. Förut så skämdes jag nästan när jag tog in hjärtlyktor och sådär in i mitt hem för i min vänskapskrets har jag upplevt att folk tycker att det är "barnsligt", "pinsamt", "löjligt" etc... 

Ja då är jag inte ensam :) gästerna på bröllopet var ju glada för våran skulle men det är mer ytlig bekant krets som allmänt uttryckt sig om att bröllop och gifta sig är väl inte så viktigt, nästan som att det blivit " omodernt" i en dels ögon :)

har inte berättat något för någon, och tror faktiskt itne att min familj kommer reagera.. tja, kanske att ajg är ung, men är ju ändå 24 när vi gifter oss... men tror varför de är så negativa är väl.. ja.. jag vet inte. men det kanske är enklare att vara negativ, och ev. ha rätt, än att vara positiv och bli chockad om det skulle hända nåt. 
ne ha ingen aning. eller så är dom avis. :P 

Ja det är nog olika anledningar :)

I dagsläget med alla skilsmässor (statistiken säger ju att 50% skiljer sig - och det rätt snart efter bröllopet) så tror jag att de flesta runtomkring en är försiktigt optimistiska, eller snarare lätt pessimistiska bara för att dom inte vill bli känna att dom hetsade er in i något som kostar massa pengar om det sen kanske ändå går åt skogen längre fram.
Det är nog alltså en liten skyddsreaktion.

Precis som man kan skydda sig genom att säga att "Nja det verkar inte så kul där, men det var ju billigt" om man bokar en sista minuten till ett ställe man inte varit på och som ser lite halvtrist ut på bilderna - men hade värsta reapriset så man inte kunde motstå  
Det är väldigt många som tänker så här, dom tar liksom ut sorgerna i förskott, för dom menar att när det väl händer sen så är dom inte så ledsna eftersom dom förberett sig mentalt.

Jag har en vän (eller snarare föredetta vän eftersom jag håller på att fasa ut henne) som altid tar ut sorgen i förskott.
När hennes mormor började bli gammal och sjuk så började hon sörja hennes kommande död nästan ett helt år i förskott och hon ville inte åka och hälsa på mormor på vårdhemmet för hon var rädd att hon skulle börja gråta när hon såg hur sjuk mormor var.
I praktiken gick hon alltså miste om nästan ett helt år som hon kunde haft med sin mormor.

Jag är snarare tvärt om, jag är en obotlig optimist. Men jag har också en stark känsla för logik och realitet. Så jag far inte ut i det blå sådär som många optimister gör  
Utan för mig är det snarare "jaha mormor är sjuk, då måste jag ju träffa henne så mycket jag kan innan hon försvinner" (om det nu hade varit min mormor).
Personalen på vårdhemmet där min mamma låg sista tiden kunde se rätt chockade ut när jag och mamma skämtade om hennes situation och sjukdom.  
Hon var ju sjuk och skulle dö... det var ju inget att skämta om liksom tyckte dom... Men varför ska mamma ligga och bara tänka på att hon ska dö? Det är väl bättre att skämta om att hon är trött för att hon har varit ute och raggat på gubbarna i korridoren på nätterna, eller något annat som passade in just i situationen som var.

Nu svävade jag ut lite utanför bröllopsämnet, men det var mest för att belysa det här med hur folk ser på framtiden. Skyddar dom sig från sorg genom att försöka räkna med att det ska gå åt H-vete så att dom kan bli glada om det inte gör det?
Det kanske är här skon klämmer liksom...  

Det där är ju väldigt konstigt tycker jag med. En tjej sa till mig: "Vad fan ska du gifta dig för? Man skiljer sig ju bara i alla fall sen!" Det är ju oförskämt. Jag svarade henne att alla behöver ju inte vara som dig ;) Det var på min möhippa då vi var ute på ett ställe som hon kom fram och sa så. Senare satt hon vid vårt bord, jag fick sälja kramar för 10:- en kille ville ha en puss för samma summa och jag sa att jag inte ville för jag pussar bara min blivande man, då sa samma tjej att vafan kom igen nu det är ju bara en puss. Då fick jag verkligen nog av henne förklarade för killen igen att jag inte ger nån puss, men att XX kanske du både får hångla och ligga med för en tia hon brukar inte vara svår ;) 

Inställningen till bröllop är väldigt olika beroende vem man pratar med. Men jag har också upplevt och hört andra som upplevt samma sak som dig, TS; att de säger att det är "onödigt" att gifta sig, att det kostar pengar etc.
De utgår ju givetvis från sina egna erfarenheter och upplevelser - kanske de har många i sin familj eller vänkrets som skilt sg, kanske de har haft en otrogen partner, eller själva varit otrogna... anledningarna kan vara många.

Jag tycker det är en tråkig trend. Det är klart mer skilsmässor idag än förr, och jag tycker inte heller man ska leva ihop med någon där det faktiskt inte är bra längre, kärleken är försvunnen, eller att man mår dåligt i förhållandet eller äktenskapet. Men däremot känns det som att det inte kämpas längre. Att skilsmässa är ett enklare sätt än att faktiskt reda ut problem som kan finnas. Det är lite "slit-och-släng-mentalitet" som råder generellt idag. Vi byter inte bara våra telefoner varje år, vi konsumerar även relationer.

När man tittar kring sig känns det ibland som att det inte finns kärlek i världen längre. Att det är så få som är ute efter att dela livet med någon. Lösa förbindelser och fokus på sin egna tillfredställelse. Kärlek är "fult", "otrendigt".

Därför blir jag glad när jag hör fina kärlekshistorer. När man ser alla glada och lyckliga människor här på BT som har gift sig eller planerar och längtar. Det ger en lite hopp. 

Jag trodde jag skulle få massa dumma kommentarer men folk i min omkrets är bara nyfikna och glada. Jag förstår inte hur folk kan säga dumma saker om något så fint som bröllop. Jag har bara en sak att säga STÅ PÅ ER.. annars gör någon annan det.