Vi som gifter oss 2015!

Tack :) Ja, jag har aldrig tänkt släppa taget om honom. Jag satt hemma i soffan och läste det här igår, och då hade han ont i halsen och pep bara till svar när man pratade med honom. Och jag lyckades ändå förstå att han ville ha en kopp te och en kram :) Så ord är definitivt överflödiga hemma hos oss! 

Tyvärr finns det inget att hoppas på i fråga om den sjuka släktingen :( Jag åkte hem i lördags och mer eller mindre tog avsked. I helgen ska jag hem igen, men då kan det redan vara för sent. Så jag kryper upp i sambons famn och gråter, för det finns inget annat jag kan göra. Utom att jobba, men eftersom jag sitter här och skriver märker ni hur bra det går... 

Boka kyrka kan vara svårt eftersom det är olika mellan olika kyrkor när man får boka. Vissa har tidigast ett år innan, andra går bra tidigare. Om ni vet vilken kyrka ni vill ha är det bara att ringa och kolla :) 

Klänningar kan man börja prova när som helst. Jag provade första gången för ett år sedan (då var tanken att vi skulle gifta oss i sommar), och även om jag inte köpt någon klänning än så vet jag ungefär vad jag är ute efter. Om du ska beställa kan det vara leveranstid på upp till sex månader på vissa ställen, andra går mycket fortare. 

Jag tycker dock att man alltid ska prova i butik så man får en uppfattning om modeller och vad som passar ens kroppsform. Även om man tänkt beställa från en kinasida. 

Min fina, älskade mormor somnade in i förmiddags, och jag är tacksam över att vi inte stressade och ändrade datum till i höst för att hon skulle få vara med på bröllopet. Vi hade aldrig hunnit ändå, det gick så väldigt fort.

För ett och ett halvt år sedan berättade jag för henne före alla andra (kvällen innan) att vi skulle förlova oss, och jag kommer alltid minnas den stunden. Nu ska jag lämna BT och återgå till att gråta igen.

Hej tjejer!

Jag har lite av en livskris sedan min mormors bortgång, och ikväll pratade jag med min sambo och vi konstaterade att vi tar paus i planeringen ett tag. Jag vet inte om jag kommer tillbaka och fortsätter planera för ett bröllop nästa sommar. Just nu känns det bara så fel när inte mormor får vara där och dela dagen med oss. Vi stod varandra väldigt nära, och jag har varit mormors flicka sedan jag föddes.

Jag önskar er all lycka med planeringen och så ser vi om vi ses igen.

Hej brudar! 
Nu verkar det som att jag är tillbaka igen. Jag har inte kunnat släppa det här med bröllop under "pausen", och ikväll sa jag till min sambo att vi borde prata om hur vi ska göra med bröllop. "Ja, det är ju mest du som velar" svarade han. Så jag frågade hur HAN ville göra, och då sa han att han ville gifta sig med mig <3 

Så jag ska försöka smygstarta, kanske dra med min karl och titta på lokaler. Och så ska jag försöka prata med min mamma och ventilera lite. Alla kommentarer från vänner om "Skulle din mormor verkligen ha velat att du skjuter på det för hennes skull?" får mig bara att vilja brista i tårar. Hon hade gjort vad som helst för att få vara med, så hela tankesättet fallerar. 

Bara tanken på det gör att jag sitter och gråter igen :P

Jag vet faktiskt inte om morfar skulle vilja släppa mormors ringar. Och när mormor och morfar gifte sig var hon gravid med min äldsta moster, så klänningen passar inte (om inget oväntat händer). 

Hon var inte en pysslig människa, utan tyckte precis som jag om att laga mat och baka till familjen. Men det kommer lösa sig. Just nu ska vi försöka fokusera på att ordna ett bröllop som passar oss. Sedan får detaljerna komma senare. På fredag är det begravning, och det är väl först då det kommer kännas som att det verkligen är på riktigt och inte bara en konstig dröm. Tack :)

Tack Himla, just nu växlar jag mellan att vara mig själv och någon konstig version av mig som får panikattacker så fort jag slappnar av :( Ja, en berlock skulle vara lagom. Det blir inte för mycket mormor över dagen, men hon får ändå vara med.

Nu är

Klickade fel, skriver från mobilen.

Nu är jag bara rädd för övriga äldre familjemedlemmar. Morfar är diabetiker som haft stora problem med hälsan, farfar är nyfyllda 89 bast och farmor fick en stroke för några år sedan och lyckades ramla och bryta bäckenet för två veckor sedan.

Tur min sambo vet hur han ska hantera mina panikattacker efter fem stundtals jävliga år. Ursäkta språket. Mitt i all den här skiten blir jag bara mer kär i honom.

Sofia2015, det lät jättefint :)

Filibustern, min panikångest gör att jag får hjärtklappning, svårt att andas och allt det. Han pratar med mig och lugnar mig, får mig att förstå att det inte är något farligt.

Det har alltid varit han som varit klippan och jag som stormat omkring honom. Så han är van :P

Superfina kort! 

Ja, jag lyckades inte hålla mig särskilt länge. Men samtidigt går livet vidare. När jag hälsade på farmor och farfar i helgen då vi var hemma för begravningen sa farfar lite sammanbitet (två av hans bröder har gått bort i vinter) att det enda vi kan vara säkra på är att vi föds och att vi dör. Och det har han ju rätt i. 

Min älsklingsmormor var ju sjuk, och av alternativen var det bäst som skedde. Och som kusinerna sa, nu är det dags att se till att vi får något att glädjas över i släkten. 

Farfar blev förresten överraskad när han såg ringen på mitt finger, trots att vi varit förlovade i 1,5 år och har haft förlovningsfest där familjerna fick träffas. Men han är som sagt 89, så att minnet sviker är inget konstigt. Sambon sa att vad gör det att han glömmer bort en sådan detalj, han minns ju ändå alla barnbarnen och det viktiga.