Tveksamheter gällande föräldraskap

Åh herregud vad jag känner igen mig i dig. Sitter i precis samma "situation" och känner mig delad inför föräldraskap. Vill, men ändå inte - tänk om jag ångrar mig?

Jag kan verkligen inte förstå känslan av att vara förälder. Det kanske låter krasst och konstigt - en del bara föds till att bli föräldrar och vet att det är vad de vill från början - men jag har aldrig känt så.

Det finns inga perfekta föräldrar och man vet aldrig hur ett barn hade velat blivit uppfostrat eller om man kunnat göra det bättre - man kan bara göra sitt bästa och så länge man inte gör illa barnet så kan ingen klandra dig eller anklaga dig för att vara en dålig förälder - då är de dåliga människor.

Jag har alltid tänkt att "rätt tidpunkt kommer", men jag tror inte att det stämmer i mitt fall, utan jag måste nog bara bestämma mig och satsa. Det var likadant för min syster som va 33 när hon fick sin första - hon sa att rätt tidpunkt aldrig kom för henne och avrådde mig från att vänta som hon gjort.

Men jag tror ändå att det är bättre att ångra det man gjorde än det man inte gjorde.

Det är nog riktigt ångest att sakna något som man aldrig gjorde - och vi har ju trots allt många arbetsår kvar som vi kan ägna åt karriär.