• mirre0­1
    Äldre 6 Jul 17:27
    2724 visningar
    9 svar
    9
    2724

    Jag är så ledsen och sjuk:(

    Jag harcsedan tidigare 4 diagnoser allvarligvreumatism värsta fybromyalgin och nu har hag fått den elakaste epilepsin :( jag irkar ej mer känner verkligen att livet är inte värt att leva mer, säga vad nan vill men att gå med smärta dagligen och nu livrädd för kramper som skadar migvförnedrar mig sker i tid o otid får inte bada duscha ensam och är konstant rädd min livsglädje ör slut sedan flera år jag vill inte mer vad glr man ? Och nej jag är i te i en deprision utan vill bara inte alla biverkningar brutala smörtor nu leva i räddsla och kissa ned mig inför folk det enda man kan ge mot sådana aggresiva kramper är rektal medicin inget jag vill att folk ska göra då dör jag helldre ,

  • Svar på tråden Jag är så ledsen och sjuk:(
  • 201402­22
    Äldre 6 Jul 17:52
    #1

    Jag har en liknande, i stort sätt samma situation som du. Så jag förstår mer än väl hur du har det. Jag har reumatism, och svår epilepsi. Och psykisk sjukdom. Jag har också svår inkontinens problem, så man är rädd för att göra på sig, både " 1 & 2. Om man ej har skydd. Då känns det tryggare då man har det. Tycker jag. Min fästman är förstående likaså min familj och mitt jobb. Lycka till.

  • mirre0­1
    Äldre 6 Jul 18:22
    #2

    Hur kommer man över räddslan att krampa då man är ensam är livrädd

  • 201402­22
    Äldre 6 Jul 23:42
    #3

    Det är en jobbit sitts. Jag är också ensam och rädd ibland. Men jag har haft det så länge så jag har "vant" mig vid det på något sätt.

  • mirre0­1
    Äldre 7 Jul 10:12
    #4

    Hur vänjer man sig jag blir rädd så de känns som nu dör jag. Slår ihjäl mig el så

  • Äldre 7 Jul 14:04
    #5

    har ingen av dessa sjukdomar så jag kan inte säga att jag förstår dig, men jag kan tänka mig att det är väldigt utmattande och stressfullt att jämt oroa sig och ha dessa tankar.. har du pratat med en kurator/läkare/sjuksköterska om din oro? de kanske inte kan bota dig, men de kan ge dig möjlighet att dela med dig av dina tankar mellan 4 ögon så att säga. och kanske kan de ge dig tips om hur du kan förebygga att skada dig eller annat? fast de kanske de redan gjort? men speciellt gällande din avsaknad av livsglädje bekymrar mig.. trots att jag kan tänka mig att det är svårt att ha en när du har sånna sjukdomar, och så väldigt besvärliga också.. jag tycker du, om du inte redan gör det, ska försöka ta kontakt med en kurator eller liknande. 

    styrkekram till dig!  

  • mirre0­1
    Äldre 7 Jul 15:24
    #6

    Fick diagnos för npn vecka sedan allt skedde ofantligt fort , står på kö till ep kurator men de blir ej förrän september och har åratat förr med psykolog och prata hjälper ej dock har jag inte fått nån info om epilepsinundviker att läsa för mycket online då de mer kan skrämma mig än hjälpa

  • Äldre 7 Jul 21:12
    #7
    mirre01 skrev 2013-07-07 15:24:38 följande:
    Fick diagnos för npn vecka sedan allt skedde ofantligt fort , står på kö till ep kurator men de blir ej förrän september och har åratat förr med psykolog och prata hjälper ej dock har jag inte fått nån info om epilepsinundviker att läsa för mycket online då de mer kan skrämma mig än hjälpa
    ingen information om epilepsin alls?? det var ju för dåligt :( 
  • mirre0­1
    Äldre 7 Jul 21:27
    #8

    Jag helt sjukt

  • Äldre 8 Jul 12:34
    #9

    Jag tror att du ska börja i rätt ände, dvs. se till att du känner at du har kontroll över situationen. Det kan ju låta hur konstigt som helst när det handlar om sjukdomar man egentligen inte kan styra över men jag tycker att det är ett effektivt sätt att inte låta skiten ta över.

    Om psykologen du går till inte hjälper så byt. I dag. Jag hade i det här läget nog valt en kbt-are, inte för att jag tror att de alltid är bäst utan för att en duktig sådan fokuserar på den aktuella situationen. EP är en sådan sjukdom där det finns stödföreningar, det kan du gott kolla upp på nätet för det handlar ju inte om att läsa skräckhistorier utan att kolla av vad andra gjort för att förbättra sin situation.

    Att få bra information om sjukdomen är förstås a och o. Kan inte den läkare som gav dig beskedet ge dig den så kräv att få träffa en annan. Bättre att vara känd som pestpatienten från helvetet som bråkar sig fram än att inte få någon hjälp alls och sitta hemma och oroa sig.

    Se till att du har grundläggande koll, både på sjukdomen i sig och att du gör något aktivt kring din oro. När jag drar mig för att göra saker brukar jag fundera på hur jag vill att det ska se ut om en månad, ett år, tio år. Vill jag att det sk ha förändrats eller ska jag stå och stampa på samma fläck? Det brukar iallafall ge mig en spark där bak för att masa mig iväg och göra det jag ska :).

Svar på tråden Jag är så ledsen och sjuk:(