så ledsen och tom

Jag var ungefär i din situation o jag hade gett upp o bestämt mig för att vara singel. Ibörjan var det tröööögt, saknade någon o så. Men jag hittade på olika saker o gick upp i jobb o barn. Pluggade en runda också o flängde o for till vänner o bekanta.

Men det hände ändå att man saknade någon ibland....att få hålla om någon o bli omhållen.

Dejta gjorde jag men det blev aldrig mer än en fika o vänskap med nån av dom. Det var jag som satte ner foten för alla för jag var som sagt inställd på att vara singel....inte deppa över massa...inte besväras...osv.osv.

Vad hände? Jo då damp det helt plötsligt ner nån jag känner mer än vänskap för. Det skrämde mig rejält o de tog tid innan jag kunde tagga ner o bara vara o för mig själv få lov att bli kär. Jag gjorde vad jag kunde för att hålla honom utanför min lilla mur för varför skulle det bli nåt bra med honom när man hade vatt med om motsatsen. Jag ansåg mig inte ha tid med sånt här som kärlek....så han fick kämpa en del

O nu sitter jag o planerar för ett bröllop...jag som aldrig skulle gifta om mig o allt sånt.

Så tro mig...det kommer när man minst anar det...fast jag vet också att de är minsann ingen tröst när man känner som du beskriver det.