Tärnbekymmer - hjälp!

Min man hade samma "bekymmer" med sin marskalk (lillebror). Han är notoriskt dålig på att ta tag i saker och hade jag fått bestämma (vilket jag inte skulle ha fått för det var inte min marskalk och alltså inte mitt val) hade han inte fått det förtroendet av mig. Menmen. Så det höll på att skita sig totalt för min (numera) man, det skulle inte bli någon svensexa (fick . Jag panik-kontaktade några av min mans vänner och bad dem ordna upp något, för det gjorde så himla ont i hjärtat på mig att veta att jag skulle få en möhippa som skulle presenteras på bröllopet (jag hade redan haft min när det här var aktuellt) och han skulle få sitta och känna att jahopp, nähe, inget för mig alltså. Så det blev en liten svensexa med hans tre närmaste vänner, ingen av hans två bröder och ingen släkt. Han var nöjd men besviken på sin bror och jag kan fortfarande inte (det här var ett år sedan) tänka på lillebrorsan utan att bli så arg att jag nästan kokar. 

Så vad vill jag med det här? Jag känner igen din situation, fast "från andra hållet". DU kan nog inte göra något, men om det ska bli någon möhippa känns det som om det får vara lite upp till dina övriga vänner/släktingar att ngåon tar tag i det och lämnar "bekymret" utanför det hela. Men meddela ditt "bekymmer" att du är ledsen och besviken för det här, för av min erfarenhet förstår inte "bekymret" att det här beteendet sårar. Och håll tummarna för att du har andra, bättre vänner som vill dela den här tiden inför och under bröllopet med dig!