Vad fick dig att falla för din man/fru som du gifter dig med?

Heh.

Well - vi träffades på krogen - jag hade just sagt upp mej och tänkte flytta tillbaka till Sverige, men hade inte lämnat in papprena än, så vi skulle ha "hejdå" fest för mej. En jobbarkompis bjöd in två kamrater - och en av dem var han.

Jag tyckte han var ganska jobbig - han bara satt och gnällde och verkade tycka att han själv var hemskt viktig. Men så var det någon som sa något - jag minns inte vad - som han visst tyckte var kul, för han sken upp som en liten sol i det mest Äkta och underbara leendet någonsin. 

Jag blev skitförbannad. Vet inte varför - troligen VILLE jag undermedvetet tycka illa om honom.

Pratade inte med honom och vi mer eller mindre undvek varann båda två; när han gick och rökte gick jag in, när jag gick och rökte gick han in, osv (ja, vi röker båda två) 

Framemot kvällen var alla ganska fulla oh började prata om raggtekniker och jag sa att jag orkar aldrig ragga, nu för tiden så går jag helt enkelt fram till folk och säger "jag gillar hur du ser ut - vill du knulla?" 

Kvällen raglade vidare och en av tjejerna demonstrerade spanking. Jag sa att "Nä, du gör fel - du ska ha mer sving på handleden och liksom klastcha" så visade jag på mejsjälv hur jag menade och sen gick jag till baren för att köpa en till öl.

Då kommer den irriterande gossen med leendet fram och säger "You have a really nice ass" och jag tänkte bli arg och ha mej, men istället så sa jag, naturligtvis "That's nice - wanna fuck?" "Sure, why not?" sa han och sedan...alltså, sen satt vi kvar och festade tills krogen stängde. Så vandrade vi hem till mej och duschade och rökte nakna på bakgården och till slut lyckades vi ha det där sexet också.

Klockan 4 på morgonen flög han upp ur sängen och direkt SPRANG. Jag låg kvar och gottade mej i nyvaken efter-sex känsla och vaknade igen runt 7. Då hade människan lagt till mej på Facebook. 

Eftersom jag ägnat halva natten åt att förklara för honom att han på inga som helst villkor fick bli kär i mej, efersom jag 1.) Hatar förhållanden och 2.) Snart skulle lämna landet, så blev jag lite paranoid. Jag skyller på bakfyllan - men, i just den här situationen var det nog Bra att jag blev så paranoid.

Så där satt jag, bakfull och jävlig och Inte på humör för något freak som skulle kära ner sej i mej. Jag tackade ja till hans Facebook-förfrågan, för allt annat hade ju varit direkt otrevligt - sen satt jag där, på helspänn och förberedde mej för vad jag skulle säga när han kontaktade mej och ville träffas. 

Fast det gjorde han aldrig!!!

På kvällen hade jag jagat upp mejsjälv så mycket att då var jag snarare arg för att han INTE hört av sej. Jag hade inte slutat tänka på honom ens en sekund under dagen - och han bara sket i mej?!

Så jag skickade ett meddelande till honom på Facebook och sa att jag byggt ihop mitt dusch-draperi igen (vi lyckades riva ner det under samduschandet) Jag passade även på att säga att om han ville så kunde vi ju ha sex igen. Han sa typ "ok" och inget mer. GUD vad ARG jag var!!!

Dagen efter så postade han på sin FB-vägg att "I'm going to <Name of pub> jag skickade chat och bad att få följa med.

Ser ni hur han Helt hade lyckats vända situationen? Nu var JAG som ett klistermärke efter honom istället! 

Han såg inte meddelandet förrän han kom hem efter krogen, då han småpratade lite med mej, tills han lyckades få ur sej att han inte tvättat håret sedan natten han var hos mej, för det luktade som mej. Jag föreslog att han kunde komma hem till mej så kunde jag tvättat det åt honom. 

Han kom 15 minuter senare. 10 dagar efter det var vi officiellt ett par. 

Han säger att han nog föll för mej redan första natten, för att när vi sov tillsammans så låg han på rygg och jag låg på sidan, vänd mot honom - och då hade jag visst lagt mitt ben över hans lår. Vilken han ansåg gjorde mej till hustrumaterial, eller något. 

(Men vår gemensamma kompis hävdar envist att han stått ute och pratat med henne och sagt att jag var den mest intressant och facsinerande tjej han någonsin sett...hehe :p )

Själv föll jag helt ärligt redan när jag såg det där första leendet - men det skulle jag aldrig, aldrig ha erkänt för mejsjälv om inte han varit för feg för att prata med mej första dagen :) 

...det här låter hemskt tacky och billigt - men det ÄR det inte - däremot var det måttligt kul att vandra in på jobbet efter helgen och säga till chefen att "Du, jag vet att jag sa upp mej menne...jag har ändrat mej, för...uhm...jag har träffat någon som jag efter två dagar med är typ övertyggad om att är mitt livs kärlek"

Som tur är hade jag en JÄVLIGT bra chef då, så han sa "Det är ok, du lämnade ju inte in papprena, så vi låtsas att det aldrig hände" 

Och, ja, på den vägen var det. Fan, det här blev ju en hel novell :D