Tolkningen av "Kärlekens lov"

Har just fått uppdraget att läsa första Korinter brevet 13 kapitlet "kärlekens lov". Har läst igenom texten både i gamla och nya biblar samt i detta forum. Vad betyder dessa ord egentligen? Lite överraskande så handlar inte   ”Kärlekens lov” egentligen primärt om kärlek utan hur man skall fungera i vardagen för att verkligen vara kärleksfull. Att försöka leva upp till orden och lägga egot åt sidan för att uppleva verklig lycka är ju inte helt lätt. Har försökt att uttrycka orden med förhoppningen att innehållet ska förstås av lyssnarna. 

 Bibeln: Första Korintierbrevet 13:4-7, 13 (Kärlekens Lov)

"Kärleken är tålmodig och hänsynsfull. Kärleken är aldrig avundsjuk.  Kärleken är inte skrytsam och den verkar inte uppblåst.

Den är aldrig överlägsen och oförskämd, den är inte självisk, den brusar inte upp och den känner inget agg för en oförätts skull.

Den finner ingen glädje i lögner, utan gläds var gång sanna ord sägs.

Den tål allting, den tror allting, den hoppas allting och allt uthärdar den.

Lyckan består av tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken."