Känner mig som en dålig person

Ja ni har rätt, tack för svaren. Att jag ens gav med mig till slut motvilligt var för jag mår så dåligt för mitt ex och känner mig dålig som person ändå, struntsamma med allt då ungefär, vilket den där killen visste med. Kämpade i över ett år för att bevisa över exet att han hade fel om en sak, slet sönder mig totalt medan han tyckte jag var en idiot ungefär och började"ge igen" genom att ignorera mig och göra allt värre. Han har inte förstått att han hade fel förrän efteråt och säger att han ångrar sig, men känns inte som han menar det riktigt ändå.. Jag har kört till honom när jag knappt sett vägen av sorg och trötthet för att ge rosor några gånger, sedan har jag suttit där bara i närheten av där han bor bara för att vara där för jag är ledsen för hur allt blev, när han bara sa att jag skulle åka hem igen. Till slut så började vi ses lite i alla fall igen efter 1 års kämpande igen då vi inte ens varit tillsammans men så råkar han falla för en tjej som bor 70 mil härifrån som är helt underbar enligt honom. Allt kändes bara så meningslöst ändå så jag orkar knappt bry mig om vad den där killen gjorde med mig heller efter att han tjatade så länge. Men när han "lyckades" så tog det bara några minuter förrän jag grät som sagt, sa nej igen och åkte hem.. men nu har han lyckats ändå ju, känner mig så äcklig och dålig 

Det enda jag vill egentligen är väl att känna att jag dög för exet, att jag var en bra tjej.. vi försöker vara vänner åtminstone, men han straffar mig ändå så fort jag är ledsen. Han har alltid varit sådär tjurig som han själv säger att han är och struntar i mig om jag gör något som är onödigt enligt honom. Han ber mig ta det lugnt, men hur ska jag kunna det när jag fick reda på att han tyckte om henne när jag slitit för att få träffa honom igen och äntligen fick göra det och på det gjorde hans vän övergrepp.. Vill inte att han ska tycka synd om mig, bara känna att jag faktikt betydde något de där 4 åren, en kram hade räckt.. Trodde aldrig jag skulle gå så här långt heller, håller med er om att den där killen som tvingade mig är en idot.. förstår inte hur man kan göra så ens. Han har altid velat ha sex med mig och det har exet vetat om också, som är väldigt arg på honom nu 

som sagt tack för ni svarar och delar med er vad ni tycker och tänker om allt, det hjälper mig väldigt mycket just nu.. 

När jag träffade honom så tyckte han synd om mig och sådant, kramade mig och höll händerna?.. sedan är jag som luft igen. så det är väl inte så konstigt jag blir förvirrad och ledsen heller. Får ursäkta om inlägget är konstigt, mycket tankar i huvudet och det som hände med den andra killen som tvingade mig gjorde så det blev för mycket, försöker hitta mig själv igen.. kram på er 

(Sista inlägget var "honom" dvs exet, allt som hänt med honom har ju gjort mig ledsen. Sedan hände det där övergreppet med hans kompis då, oj vad jag klagar. 

killen som gjorde detta är kaxig och säger inget till mig överhuvudtaget om det som hände, har inte försökt prata med honom så mycket mer än ifrågasatt vad han höll på med nån gång då jag vart ledsen, kan inte prata med honom nämligen för blir äcklad då, förstår inte vad som hände själv riktigt tror jag. känner mig använd och ledsen fortfarande och förnekar för mig själv att det var ett övergrepp, samtiigt som jag vet att det var det egentligen. känner så antagligen för jag inte skrek nej, för jag brydde mig inte vad som hände mig till slut kan man säga. allt var skit ändå runtom, inget spelade nån roll. 

förstår inte hur man kan göra något sådant ens att utnyttja någon på det sättet när personen vet att jag var ledsen för annat redan.. han hade koll på mig länge med och ville veta om jag varit med nån annan eller inte eller när jag hade se senast. 

är det nån mer som har någon tanke om detta eller så? det första inlägget i tråden är "viktigast" :/